Veckan som gick har varit ytterst lugn men helgen desto vildare. Förra året när jag var i Rovaniemi på mönstring (finlandssvenska, uppbåd). Så lovade jag att jag skulle hälsa på min kusin i Torneå, vilket jag nu fick tillfälle att göra. Efter 9 timmars tågresa från Helsingfors var jag framme i Kemi där min kusin mötte upp. Väl i Torneå snabbdusch och byte till civila kläder. På besök var även en amerikan som min kusin träffade som utbytesstudent i Japan. Så det blev pubrunda, mer internationellt samt en tidsresa när vi korsade gränsen till svenska Haparanda för en hamburgare på småtimmarna.
Det var stadsfest under namnet Twin City med mycket liv och rörelse. Särskilt som sig bör på landsorten, utstyrslade diesel Mercedesar fyllda med ungdomar med kepsen bakochfram. Festligheterna avslutades på söndagen med sikajuhlat (grisfest) med uppträdande av bland annat Matti Nykänen. Inget vi gick på.
En kul sak är att i dessa trakter fortsätter finskan in även på svenska sidan. Lite som situationen i Finland med svenskan. Dock är inte finska mer än lokalt erkänt på sina håll. Men jag kan låta meddela att jag blivit antagen till en distanskurs i finska på Umeå universitet nu under hösten. Så även jag ska få en formell utbildning i detta vokalharmoniska tungomål.
Skillnader att åka på värnpliktslegitimationen.
Dessa saker är bara några exempel vad man kan hitta på under helgpermissionen. Det är så att beväringar åker kostnadsfritt med VR:s fjärrtåg sedan första januari i år. Haken är att man saknar fast sittplats och att man måste ha permissionsuniformen på sig. Vilket jag tidigare skrivit om lett till svårigheter för mig när jag åkt till Sverige. Annars har jag inte nyttjat detta i stor utsträckning då jag främst hållt till i permissionslägenheten.
I Sverige fungerade det så att man åkte fritt med länstrafiken oavsett om det var tåg, båt, buss, spårvagn eller tunnelbana. Därtill kunde man åka med Swebus fjärrbussar i mån av plats. För att åka med SJ:s tåg fick man beställa biljetter, likadant med flyg. Uniform behövdes inte heller utan det gick att åka civilt.
Vilket gjorde det hela tämligen smidigt då hundratals värnpliktiga inte behöver spara på kvitton från lokaltrafiken som sedan ska ersättas.
Att avtalet i Finland gäller VR kan nog ha att göra med att de flesta rycker in på närmaste förband. När man i Sverige kunde rycka in varsomhelst. Det var dessutom en del av försvarsplaneringen att inte alla ryckte in där de bodde. Sedan ser helgpermissionerna lite olika ut. Här i Finland kan man få åka tidigare om ens restid sträcker sig över sex timmar eller om det inte finns möjligheter att ta sig hem efter en viss tid. I Sverige styrdes det istället av hur mycket helgvila var och en fick. Så resan kunde ta 10 timmar men då fick man bokad sängplats i sovvagn på tåget.
Det finns en rad andra förmåner för värnpliktiga i Finland, som att gå på bio billigare osv. Men jag tycker det är märkligt att i ett land där runt 85% av männen genomför sin beväringstjänst. Inte har avtal med lokaltrafiken in städerna eller med Matkahuolto. Det hade minskat pappersarbetet rejält när soldaten kan själv planera sin resa. Reseansvariga på förband kan därmed rikta in sig på specialfall som exempelvis flygbiljetter. Varpå det antagligen behövs färre sådana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar