Försvarsberedningens vägval?

Nu har det skett något som nästan aldrig händer, mitt intresse har sammanfallit med studier. Så denna gång har tentamenspluggande och bloggande inte gått stick i stäv. Detta har varit högst angenämt att kunna läsa försvarsberedningens rapport och som samtidigt bidrar till högskolepoäng. I teorin ska tilläggas.

Detta inlägg skulle ha skrivits för en månad sen, men jag har varit på tok för lat när jag kommit hem efter sommarjobbet. Så detta fick till största del ske under midsommarhelgen istället. Stor del av detta är även svårigheterna att skriva om rapporten. Den är alldeles för bred och säger egentligen ingenting. Mer än ett jaha med en tillhörande axelryckning. Vi som läsare ges inga svar på hur utan det enda vi matas med är bör, ska etc. Jag och många med mig har svaren på hur men dessa är inte ”rätt” utifrån de bedömningar politikerna gör. Därmed är det hela i stort sett meningslöst blaj. Då det är filtrerat och kryddat efter vad som ”får” hända. Ändå är jag konfunderad då problem som tas upp i rapporten fanns det lösningar på förr. 

Det första rapporten tar upp är klimathotet och konflikter som kan uppstå vid brist på exempelvis vatten eller olja. Så slås jag av tanken att man kanske skulle ha lager av förnödenheter, såsom stora bergrum man kan lagra drivmedel eller framställa densamma. Det fanns men är avvecklat. Vad som är spännande att läsa i rapporten är att vårt baltiska grannland Lettland har bergrum för lagring av naturgas.

"Landet förfogar också över stora underjordiska gaslagringsfaciliteter. Det gör att man under
sommaren kan fylla lagren med den gas som behövs under vintern." 

Detta är rent realpolitiskt vilket gör att man blir mindre beroende av ryska påtryckningar och avstängda gasleveranser, något som drabbade Ukraina för några år sedan. I det stora hela fortsätter rapporten på detta sätt. Läs den själva om ni orkar: "Vägval i en globaliserad värld"
Att den är politiserad märks tydligt hur den åsidosätter eventuella konflikter och förskönar verkligheten. 

"EU är en politisk allians grundad på värdegemenskap och ömsesidig solidaritet mellan medlemsstaterna. Unionen och dess föregångare har i över sex decennier bidragit till främjandet av fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa."

Vad är det för gemenskap inom EU? Jag vet inte. Verkar som de blandar ihop det med Europarådet. Vilket vore att likställa det med att EFTA och Nordiska rådet skulle vara samma sak. 

Schweiz som säger som de gör och gör som de säger har andra tankar. De övar mot eventuella flyktingströmmar som skulle kunna uppstå när det som inte "kan" hända skulle inträffa, såsom Euro-kollaps.

De gör helt rätt, Titanic var inte osänkbart och att hävda att saker skulle vara befängda eller omöjliga har inte lärt av historien. Dock är det föga troligt att så händer men det betyder inte att man inte ska vara beredd på det. Vilket för oss vidare, försvarspolitik ska inte ändras den ska stå fast genom breda överrenskommelser. Något som Schweiz gör och Sverige inte gjorde.

Föreställ dig att du ska planera en semesterresa i sommar men att du ändrar åsikt var tredje minut. Hur hade det sett ut? För att beslut ska tas behövs planering, en helhetsbild och ett mål. Detta är inte möjligt om målet ständigt ändras vilket gör att helhetsbilden saknas och ledtider inte kan hållas. Nu finns det en målbild i försvarspolitiken dock ingen planering eller helhetsbild. Gammal svensk försvarspolitik eller antagligen för evig schweizisk försvarspolitik bygger på ett brett allmänt försvar som kan möta olika hot som kan uppstå. Man behöver således inga politiska eller materialistiska ledtider för omställningar vilka tar flera år. Ett tänkvärt inlägg.

Nuvarande svensk försvarspolitik bygger på att få ett rätblock i betong att flyga. Schweiz bara viker ut nagelsaxen eller korkskruven på armékniven efter behov. Om svenska försvarspolitiker bestämmer sig efter tre minuter att detta betongblock man inte lyckas få flyga ska bli en korkskruv hur lång tid tar inte det?

Alltså stora svårigheter föreligger vilket sakta men säkert medges. Hittills har man istället försökt sminka detta rätblock med fartränder och spännade kameravinklar för att få det se ut som flygande. När det inte riktigt fungerat har man istället försökt sätta dit dem som hävdar att detta rätblock inte flyger. Med ord som brott mot rikets säkerhet. Denna betongsugga till försvarspolitik ligger där det ligger och det var med nöje jag upptäckte en riksdagsdebatt om det på Johan Forssells blogg. Det leder till mer frågor än svar och blir bara mer absurd. Mina frågor förblev obesvarade. 

När detta fortlöper har en granne i min korridor som är tidvis tjänstgörande soldat varit på övning i Boden. Han tillhör A9 dvs artilleriet, vilket saknar just artilleri. FMV har dock en Archer, som benämns "rikspjäsen" av försvarsbloggare. Så de kör med granatkastare istället. De som är fast anställda, spelar innebandy hela dagarna och får betalt om än låg månadslön för besväret. Hur kostnadseffektivt är detta?

Rapporten tar även om civilförsvar som en del.  Detta är något som sverige istortsett saknar. MSB delegerar detta ansvar på kommunal räddningstjänst. Jag hade gärna sett en svensk motsvarighet till tyska THW eller danska Beredskabsstyrelsen som ren nationell resurs. Denna skall bemannas med civilpliktig personal och kan sättas in vid behov där den behövs. Som Husby exempelvis, där kommunal räddningstjänst gick på knäna. MSB har dock en liten internationell resurs, de kan showa med utomlands. Bland annat ett par motorcyklar kan vi läsa på deras hemsida. Säkerställa exakt hur blygsamt många återstår blott ett samtal till Transportstyrelsen. 

På mitt sommarjobb som råkar vara på Posten Logistik påminns man än en gång om hur det var förr. På flertalet gamla pallvagnar sitter det klistermärken som stoltserar med Postens Skytteklubb. Vilket till min stora förvåning finns kvar än idag som Postens Skytteförbund, se hemsida. Man anordnar nordiska mästerskap i skytte tillsammans med de andra postföretagen i norden. Funktionen som driftvärn har dock försvunnit. Mer om det finns att läsa på den ypperliga portalen Bergrum.se. Då detta är inte en kvarleva från en tid då postiljonerna bar sabel som skydd mot stråtrövare och lösdrivare. Utan en ren försvarsåtgärd från början av kalla kriget.

Att dylika totalförsvarsmässiga lösningar inte finns kvar är en av anledningarna till varför vapenlagarna ska skärpas. Enligt den utredning jag tidigare skrivit om i inlägget; Vapenvägraren som blev vapenförsäljare. Frågan är varför detta skulle vara helt utdömt i att möta komplexa hotbilder? Inte heller är ”going postal” något svenskt begrepp. Närmast torde vara fänrik Flink i Falun men han var officer. Kanske bör man utrusta försvarsmakten med skumgummisvärd istället, för att förhindra att det händer igen? Med den förda försvarspolitiken lär det inte dröja länge innan det brinner till i säkringsskåpet hos någon. Hittills är det mest personliga tradegier som bland annat Cynismer skriver om. Tre år räckte för mig, hade jag blivit officer hade jag nog slutat som frånskild och gravt alkoholiserad.

Raljant måhända men utvecklingen är skrämmande, samtidigt när Europas försvarsmakter får mer befogenheter gentemot civila och dessa sluts mer ifrån befolkningen genom att de blir yrkesmässiga. Ökar avståndet mellan folket och staten till avgrundsdjup och ett ömsesidigt misstroende uppstår. Vilket tydligt syns med diverse övervakningslagar. Med ett följande hot mot demokratin. Detta är inget som står i rapporten men är en direkt konsekvens av europeisk säkerhetspolitik. Skyttedoktoranden skriver mycket träffsäkert i inlägget "Ovärdigt"   

Jag har mitt vägval klart, vilket knappast undgått någon. Nästa inlägg ska handla om något helt annat än "fordon, elektronik, säkerhetspolitik." Jag lovar, hedersord.

Veckans filmtips får bli Brittiska Warriors. En rätt träffande scen ur filmen som sammanfattar det hela på ett flertal plan.