Nyheterna om bilbränderna i Husby och andra Stockholmsförorter har nått utomlands. Varpå jag fick frågan om min lösning var värnplikt och fysisk fostran av de små liven. Svaret på det är, ja!
Jag hade tänkt låta bli att skriva om detta för att inte verka som en gnällig gammal gubbe. I Söndags, 19:de maj när jag skrev om nördigheter. Var det exakt på datumet fyra år sedan den nya försvarsreformen röstades genom i riksdagen.
Detta hade jag inte tänkt nämna inte heller att en av mina newsmillartiklar lever sitt eget liv. "Värnplikten borde aldrig ha avskaffats" har bara de senaste månaderna fått 1500 nya millningar och hållit sig på topp 10 i antal millningar. När jag i bittert tillstånd författade den för snart tre år sedan hade den max några hundra.
Varför detta uppsving vet jag inte men min slutkläm "Denna fråga är och kommer evigt att förbli aktuell" var mer sann än vad jag själv räknat med. I skrivande stund håller 97% med men det ska gå att ändra tänkte jag. Så oavsett vad du som läsare tycker vill jag att du "millar" artikeln, hade varit kul att se om det ändras i någon riktning.
På Cecilia Widegrens blogg kan man läsa mellan raderna att ett ljus verkar ha gått upp i försvarsutskottet. Även om detta med bred samsyn är något som hon hittat på själv. Annat nyspråk som utveckling istället för inveckling eller avveckling. Det är uppenbart ett öppet sår att då skaka lite på saltpaketet är bara kul. Men hos försvarsdepartementet syns ingen ljusning enligt Wiseman. Som tar upp departementets informationsbroschyr som är fylld med desinformation. Insatsorganisationen ska uppgå till 50000 personer. Detta har inte uppfyllts, ej heller till 2014, 2019 eller vad nu senast 2023? Denna siffra har skjutits framåt i tiden, hela tiden. Till den mån att siffrorna inte orkar med längre, tröttnat, gått hem och efterlämnar en sårad liggande åtta. Att detta är en bildlig symbol på att tidsramen går mot evigheten eller att som i kooperativa förbundet bygger på samarbete?
Detta med plikttjänstgöring hade inte bara löst dessa problem utan även klyftor och segregration som råder i samhället. Det är som 5-56 som smörjer och får fastrostade muttrar att skruvas åt rätt håll i samhällsmaskineriet. Något jobbcoacher och andra arbetsmarknadslösningar aldrig kan få. Så kallade satsningar på dessa är att jämställa med bandet the KLF:s tilltag att bränna en miljon pund på en ö utanför Skottland.
Nu i Stockholmsförorterna är det istället bilar som brinner men som i fallet även är det knappast sin egen egendom som antänts. Ty försäkringsbedrägerier är vanligtsvis ett sätt för överklassen att söka kickar. Nu är det troligtvis jagsvaga mähän utan varken eftertanke mening eller mål som inte har något bättre för sig och tagit tillfället i akt. Inget som är specifikt till ungdomar i Stockholms socialt utsatta förorter utan även något som finns i de mer bemedlade kranskommunerna. Som förra sommaren när jag körde genom Täby var varenda busskur sönderslagen längs vägen. Som riktigt tas upp i DN:s ledare är det mycket som inte stämmer i vad som sagts.
Ungdomshyss kan tyckas, en fas i livet men sen då? När man inte längre är ungdom och fortfarande kvar på samma ställe utan meningsfull sysselsättning? Svenska skolan sägs vara ett stort misslyckande och ha valfrihet för unga som inte vet vad de vill hjälper knappast till. Utan det är genom mönstring där man lyfter fram individens kunskaper och färdigheter därmed vägleder dem till en lämplig befattning. Oavsett detta är inom försvarsmakten eller rent civilpliktig. Så ger det en möjlighet för folk att komma undan, bryta med sin ungdom och inträda vuxenlivet. Få växa som människa men framför allt bli en sådan. Komma in i en annan gemenskap lära sig sanera oljeutsläpp hos Kustbevakningen. Istället för att söka bekräftelse i en grupp där det viktiga är vem som kan gå omkring i byxor med störst häng.
I dagens individuella samhälle handlar mycket om självförverkligande, gärna på någon annans bekostnad i en klubb för inbördes beundran. Då glöms lätt bort det kollektiva och det odlar en vi och dom-mentalitet. I slutändan handlar det om en respekt för varandra vilket glöms bort idag. Det är inget man bara kan haspla ur sig, läsa i en bok och plötsligt händer. Det är ett hantverk, det är en insikt som långsamt växer fram. När två spolingar från Husby och Täby möts under svåra förhållande och får skeda för att hålla sig varma i en smutsig grop i skogen. Det är då vi är en bra bit mot ett gott samhälle.
Detta är något som inte går att förklara, jag vet att några vet och de andra kan inte ta det till sig. De flesta har nog inte ens läst hit ner. Har någon en egen analys eller bättre idéer, kommentera!
Jag har pratat med både poliser och "Ryds-kids", det är inget konststycke utan enligt gammal uttjatade devis, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Vilket för oss in på veckans filmtips, Christine bilen som hämnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar