Dubbel bokföring

För någon vecka sedan hade jag en aha-upplevelse när alla bitar föll på plats. Det hela börjar med det finska bandet Oldschool Unions låt "yhtiön orja" eller företagets slav, översatt till svenska. Detta på grund av min dåliga smak i allmänhet fattat tycke om musikgenren EBM. Vad som är bra med den förutom det rättframma taktfasta syntarna med trummaskin och vrålandet. Är avsaknad av gnälliga griniga elgitarrer samt meningslösa tramstexter om tomtar, troll, fan och hans moster. Nej för texterna är ofta bitsk samhällssatir eller bara driver med sig självt, ett långfinger mot allt och alla.

I detta fall var det samhällssatir, som avhandlade fabriksnedläggningar i Finland. Låten börjar med ett klipp från ett nyhetsinslag från 2007 som kort och gått kallas "Nyt vittuttaa". En bruksarbetare som under morgonen fått reda på att pappersbruket han arbetar på ska läggas ned. Får frågan av nyhetsreportern om hur detta känns. Jag behöver knappast översätta svaret, reportern får även motfrågan "vad tror du själv" och vad tror vi? Rätt fittigt har ni säkert listat ut.

Det som slog mig senare var att jag sett ett avsnitt av Dokument inifrån kallat "Dubbel bokföring". Där just Stora Ensos fiffel i bokföringen gjort att fabriker fått läggas ned även fast de egentligen gått med vinst. Detta för att täcka upp mindre lönsamma fabriker och kunna ge ett sken av att allt går bra. Där med kunna dela ut bonusar till aktieägare. Som sidospår kan man se likheterna med Alliansens försvarspolitik är slående. Skillnaden är att när Stora Enso gör det är det ekonomisk brottslighet men när regeringen gör detsamma är det helt ok, om än högst moraliskt tvetydigt. I aktiebolaget Sverige är du delägare som medborgare vare sig du vill eller inte. Även om det är fritt fram att byta medborgarskap, som det är att sälja aktier.

Detta fick mig att klura på vilken fabrik den bittra arbetaren arbetade på. Det handlar om fabriken i Summa utanför Fredrikshamn, som ägdes av Stora Enso. Den köpte Google ironiskt nog, så nu lagras data där virtuellt istället för papper. Så även den gamle fabriksarbetaren ovan, denna blogg och detta Youtube-klipp som förklarar hur det fungerar. Detta är något naturligt, ett slut är början på något nytt. Men inte alltid.
I slutet av samma låt finns ännu en sampling av en uppsagd fabriksarbetare där han säger att han ska supa skallen av sig. Denna gång av UPM-Kymmene på det över hundraåriga bruket i Voikkaa i Kouvola kommun. Med tro, hopp och tappra försök försöker Invest in Finland haka på "datacentertrenden". För närvarande hankar sig resterna fram som företagspark. Vad som hände med arbetaren som skulle supa ner sig finns ett "vad hände sen- reportage" i Iltasanomat. Även den tidigare nämnda arbetaren finns det ett länkat reportage till i artikeln.

Jag tror detta är ett bra komplement till en tung basindustri men inte som någon ersättare. Så jag håller inte med detta inlägg på Nyteknik från 2012. Bloggaren Cornucopia tar upp Facebooks datahall i Sverige som exempel. Vad de andra i denna så kallade "tjänsteekonomi" ska arbeta med är svårt att säga. Sälja bilförsäkringar till varandra? Vi här i Norden har energi och råvaror, det är korkat att inte göra något produktivt av dem. Om inte, är inte valutan blott vatten värd och yuppiesarna har ingen möjlighet att spruta skumpa på varandra.

Utan finlandssvenskarna i KAJ får sammanfatta med allt handlar om att ha "Heimani i skick".              

fivpl: Mellandagar

Det har hänt en hel del i veckan vilket jag tänkt skriva om. Samt för att slänga in ett citat från en kollega en gång i tiden; "Det finns mer att gör, än vad jag gör". Eftersom min kommande värnplikt i Finland drar mer intresse från er läsare än allt annat dravel jag skriver. Så kommer detta inlägg handla om just detta, notera även fivpl: i rubriken om ni inte gjort det redan. Ni har nog suttit snällt och väntat med tindrande ögon länge nog.
Nu har jag dessutom möjligheten att skriva om det då det trillade in ett A4-kuvert med en uppsjö papper från Signalregementet. Bland dessa fanns det ett formulär att fylla i utbildning, olika kunskaper, träningsvanor, önskemål om befattning. Vilket numera är ifyllt och lagt på lådan. Vidare går det att läsa i broschyren för oss som ska rycka in ungefär samma saker. Som jag fick när samma sak stod för dörren i Sverige, då i januari 2006. Bland annat att man ska ta tag i saker innan men rycker in, kyssa sitt civila liv och sina anhöriga farväl. Även fast de kommer ta väl hand om en på regementet. Staten kommer förse mig med gymnastikskor men att det i nästa mening står att jag ska ta med mig egna, då dessa är kass. Vilket även den svenska försvarsmakten var ärlig nog att skriva.

Det som skiljer sig är själva inryckningen. Då jag inte har fått någon befattning ännu. Vi kommer grovsållas till olika kaserner beroende på vilket kompani vi hamnar. Dessa är signal, sjukvård/underhåll, transport eller militärpolis. Utifrån detta kommer vi senare få våra befattningar efter grundutbildningen. Vilket är för de ungdomar som inte kan skilja en kulsprutepistol från andra automatvapen, kallar alla former eldrör för bazooka och är helt förstörda av TV. För dem är detta det så kallade "boot camp". Jag kryssade i på mitt inskickade formulär att jag helst hamnar på signalkompaniet. Både på halv- och helårs befattningar. I tredje hand valde jag transportkompaniet och där kommer jag vara i runt åtta månader oavsett grad om så blir fallet. Så nu återstår att se var jag hamnar.

Vidare står det vad man kan göra på sin fritid och vilka träningsmöjligheter det finns. Det ska dessutom finnas fritt trådlöst nätverk på soldathemmet. När det inte är fritid skiljer det en hel del från min svenska värnpliktstjänstgöring. Schema för dagen (fritt översatt och nedkortat) ser ut enligt nedan.

06:00 Väckning!
..Av världens kraftigaste väckarklocka. Inte mycket tid men räcker för tandborstning och morgongymnastik.
06:30 Frukost
 - Taktfast marsch till matsalen för att avnjuta frukost.
08:00 Förmiddagstjänst 
 - Teoretisk utbildning samt fysisk aktivitet.
11:30 Lunch
 - 
12:30 Eftermiddagstjänst
- Dagens aktiviteter fortsätter enligt schema.
16:30 Middag
 - Efter detta börja dagens städtjänst.
18:00 - 21:00 Ledig tid
 - Om inte kvällstjänst dvs. Gå till soldathemmet eller ät en kvällsmacka i matsalen.
21:15 Kvällsinräkning
 - Befäl ger direktiv om aktiviteter nästkommande dag.
22:00 Tapto
 - Absolut ljud- och ljusdisciplin! Alla lampor släckta, ingen får röra sig i kasernen.

Skillnaden är att i Sverige sker städningen på morgonen innan uppställning. Samt att tapton inte är helt absolut. Detsamma gäller även helgpermissionerna som har bestämda tider, fredag klockan 16:30 till söndag klockan 23:00. Jag som har hemvist i ett annat nordiskt land får två till fyra hemresor betalda.

Något som även följde med var en inbjudan till anhörigdag på regementet den tolfte januari. Med sedvanlig uppvisning, förevisning, tal osv. Men även något så udda med underhållning i form av trollkarlen Keke Pulliainen.

Jag har även blivit ombedd att inte vara rädd för att fråga om, komma dit med glimten i ögat och träna. Saker som dessa brukar göra så att detta med militärtjänstgöring går avsevärt mycket lättare.
Så jag skickar vidare frågan, var inte rädd att fråga. Jag gör detta delvis i ett statsvetenskapligt syfte och världen blir inte bättre av att jag skriver saker du som läsare inte förstår.

Värt att nämna är finska initiativet "Ohi on" som vill förpassa den finska värnplikten till historien. Som kämpar i motvind med tanke på inställningen i Finland i övrigt "Niinistö tuff mot vapenvägrare" mer i Hufvudstadsbladet. Läs gärna SvD-intervjun med Finlands president Sauli Niinistö. Där presidenten likt andra från Finland uttrycker en stor oro för svenskt försvar. Det verkar utvecklas i en artikelserie med bland annat "Tar Sverige Niinistös ord på allvar?". I DN står bland annat "Rysslands militära förmåga har stärkts" med hänvisning till ovanstående artiklar.

F.d Pliktverket i Näsbypark

Eftersom jag nu i dagarna befinner mig i Stockholmsområdet hos föräldrarna. Passade jag även på att ta en sväng runt i staden med en vän. Mest på grund av att Stockholm är en föränderlig stad där hus ploppar upp som svampar ur jorden när man varit borta någon månad. Vi styrde norr ut mot de delar jag sällan besöker, Djursholm hamnade vi i.

Eftersom vi var jakt på någonstans att äta kläckte jag idén om den pizzeria i Näsbypark vi åt på när vi mönstrade. Vi passade på att åka in till Näsby slott där Pliktverket huserade på vår tid. Även fast det var nästan var 10 år sedan jag var där sist kände jag igen mig. Så även min vän som var där något år tidigare. Vi var eniga om att vi gick in på kortsidan till höger på något av husen avbildade till vänster. Så att huvudingången flyttat måste skett efter hösten 2004. Någon annan som har minnen därifrån?

När jag tankade över bilden hittade jag även en bild på nuvarande Rekryteringsmyndighetens tillhåll i Värtahamnen. Vilken jag tog från mitt hyttfönster på M/S Silja Symphony när jag var på väg till mitt "uppbåd" i Rovaniemi. Mest för att testa mörkerfotografering på min nya lur.

Rektryteringsmyndigheten i Värtahamnen

Har alltid tyckt placeringen av dessa varit tämligen ocentral. De verkar flytta närmare och närmare Finland. Kanske ett nymoderat försök att lägga hela försvarsmakten på entreprenad till Finland? Det är trendigt med outsourcing i det partiet gällande allt annat. När dessutom försvar är en stats bisyssla enligt Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Så det borde vara win-win och alla bitarna faller på plats. Nu behöver folk inte oroa sig över att jag även ska svära soldateden i Finland. Finlands sak är vår, särskilt deras försvars. Jag kan förstå att Niinistö är orolig.

God Jul och happy festivus!

 

       

Leka affär i en planekonomi

Det händer då och då att jag skummar genom våra nordiska grannars nyhetsportaler. På norska Aftenposten fann jag en spännande artikelserie forsvarskuppene som avhandlar Forsvarsbygg. Vilket är norska motsvarigheten till svenska Fortifikationsverket. Denna artikelserie pekar slöseriet och de brister som finns när statens/försvarets fastigheter sålts. Det är dessa som är statens fastighetsbolag gällande försvarsbyggnader.
Andra motsvarande statliga aktörer på denna marknad är bland annat: Akademiska hus som äger och förvaltar universitets- och högskolebyggnader. Jernhusen, stationshus längs järnvägen. Jag noterade även Specialfastigheter, de har tydligen huvudkontor här i Linköping och jag var helt ovetande om deras existens. I deras fastighetsbestånd ingår bland annat kriminalvårdens anstalter och Flygvapenmuseum(!) Min första tanke är att varför kan inte resten av försvarsfastigheterna ingå i detta företag. Tillsammans med exempelvis Vasallen, vars uppgift är att avyttra gamla garnisoner.

Att Akademiska hus finns är säkert jättebra men just FortV brukar få mycket kritik. Då det sistnämnda faktiskt är en myndighet men som tar ut marknadsmässiga hyror för byggnader som varit avskrivna sedan länge. Största problemet med detta är att Försvarsmakten oftast är den enda hyresgästen. Det går inte hyra ut ett hus inne på inhägnat militärt område hursomhelst. Så om fastigheter inte behövs längre måste förlorade hyresintäkter tas av kvarvarande fastigheter.

I utredningen "Försvarsfastigheter i framtiden" (SOU 2013:61) är dock förslaget just att Specialfastigheter och FortV ska avvecklas, därmed läggas i ett nytt bolag. Dock ska bland annat fastigheter "av särskilt statligt kulturhistoriskt intresse" fortsatt ägas av myndighet. Förhoppningsvis Statens Fastighetsverk och helst ska dessa betalas med kulturpengar och inte belastas försvarbudgeten. SFV äger även Sveriges ambassader runt om i världen. Behöver nog knappast poängtera att statens fastighetsbestånd är en stor byråkratisk röra.   

Åter till länkarna ovan och fallet Norge. Anledningen att de finns är att sålts av många fastigheter under kort tid samt till underpris, ibland helt utan anbudsförfarande. De fastigheter som sålts av norska forsvarsbygg finns listade i en databas. Det ses tydligt på de "vanliga" bostäder eller lokaler som enkelt kan nyttjas till civil verksamhet. Bergrum är naturligtvis svårare att sätta ett marknadspris närmast på grund avsaknad av en marknad. Därav töms de oftast på innehåll, miljösäkras och plomberas, dock har en del bergrum blivit datahallar. Det kan dock ses som en vinst att bara bli av med ett bergrum då för att slippa underhållskostnaderna i form av avfuktning och uppvärmning.

Ett sådant bergrum är gamla RRGC Rockan i Hannäs utanför Åtvidaberg. Problemet var först att det uppdagades att det var på väg att säljas till ett motorcyklistgäng vilket SÄPO hade invändningar mot. Annat fall är att det köps upp av lystna entreprenörer som vill mer än vad plånboken medger med konkurs som följd. Vilket Wiseman tar upp om SVT:s krigssändningplats i de mörka Bergslagsskogarna.

Nu är jag barnsligt förtjust i bergrum inte bara för att de är hemlighetsfulla omgärdade med mystik. Det kan finnas en helt enorm främmande värld bakom en simpel dörr i skogen. Utan även detta stora komplexa system att flytta ner hela samhället under jord i händelse av ofred. Planerat och klart, in i minsta detalj.  

Försvarsministern på besök

Som nämnt i tidigare inlägg kom försvarsminister Karin Enström på besök till Linköpings universitet, i torsdags förra veckan. Oturligt nog hade mitt extraknäckshelgarbete planerat in den första vardagen sedan jag arbetade under industrisemestern. Det var nära att jag missade hela denna tillställning. Jag hade en kvart på mig från arbetet till föreläsningen. För de som inte vet är allting i minst en halvmil från allting annat i Linköping. Trots att cykellederna går i cirklar och är så brokiga som möjligt mellan A och B, så är det alltid motvind. Jag kom inflämtande med tre minuters marginal och kunde med min svultna darrande utarbetade lekamen föra en varm kopp kaffe till munnen.

Om det var på grund av detta jag höll på somna under försvarsministerns inledning om bland annat svenskt bistånd i Mali vet jag inte. Överlag var det ganska väntat vad som skulle komma, lite som schlagermusik, tre minuter konfetti med en refräng som sätter sig. Man vet vad man får. Denna refräng var som tidigare sagt modernare, insatsberett, ödmjukhet osv. Vi har hört det förr. Men jag tänker inte gå lika långt i min bedömning av Enström som Sjätte mannen. Det fanns möjlighet till en vissa dialog genom frågestund.

När försvarsministern fick frågan om det fanns någon plan B om inte personalförsörjningen fungerar och IO18 inte kan antas. Poängterade hon att värnplikten endast är vilande. Huruvida försvarsministern tycker detta är en lösning att återgå till värnplikten eller ett sätt att blidka frågeställaren är oklart. Folkpartisten Allan Widman har tidigare varit väldigt tydlig om just detta.

Omställningen har varit tämligen binär från 1 till 0 i detta avseende. På min fråga angående detta om ett terminssystem som fanns innan omställningen kunde vara bättre. Detta då det möjliggjorde kostnadseffektiv utbildning av värnpliktiga som senare frivilligt kunde välja att bli yrkessoldater, som Nordic Battle group i mitt fall.
På detta var svaret att kompetens skulle man få betalt för och att man hade pengar för övningar.
Ett rejält ickesvar men om det är på grund av att Enström missförstod frågan eller om det var ett sätt att se omvärlden med rosa glasögon vet jag inte. Vad som skiljer är bedömning av EU som militärmakt. Enström sa att samarbete var mycket viktigt inom EU etc. Men Finland har en mer nyanserad inställning till detta, vilket vi kan läsa på finska utrikesministeriets hemsida.

Lite så där allmänt happy go lucky har Enström ett Instagram-konto som "forsvarsministern" eller dylikt om man vill följa detta. Inget jag kan bekräfta då jag jag inte har instagram, då jag är gammal och bitter. Detta var inget som hjälpte hos Systembolaget där jag blev ombedd att visa legitimation. Nu återstår att se om starkölen får upp mig på ett lika glatt humör, så jag kan ta detta med säkerhetspolitik med en klackspark. Såsom herr Forssell i Expressen.

fivpl: Mot Signalregementet!

Detta inlägg ska handla om min kommande värnpliktstjänstgöring i Finland, som börjar i januari 2014. Vilket blev fastställt för några dagar sedan. För att skilja de kommande inläggen gällande detta från annat jag skriver påbörjas dessa med "fivpl". Vilket ska vara en form hashtag för Finland värnplikt eller något åt det hållet. Givetvis kommer jag att följa finska försvarsmaktens "direktiv för social medier" i mitt bloggande.

Varför jag gör detta är att kunna jämföra hur rekryteringen fungerar i ett annat land. Eftersom jag är sverigefinsk och har finskt medborgarskap var det inte så mycket av ett val. Visserligen hade det varit spännande och lärorikt att genomföra militärtjänstgöring i andra länder. Det är bara medborgarskapen som sätter stopp, om inte antagningstester gör det senare.

Det går visserligen att göra studieresor, intervjuer och läsa i böcker, rapporter eller dylikt. Men detta tycker inte jag är tillräckligt och ger ingen insikt på djupet men framförallt är det oerhört tråkigt. Jag är mer inne på Günther Wallraffs spår. Intuitivt känns detta helt rätt men om man ska rada upp några sakliga argument för denna "galenskap" är. Flera flugor i en smäll, civila meriter såsom teknisk utbildning inom radio- och telesystem. Möjlighet att bättra på min finska som länge legat i träda. Prova på att bo i mitt andra hemland med dess fördelar bland annat mellanöl i mathandeln, tjärschampo, kaffeost, riktig salmiak samt vackra kvinnor.
I grunden är detta ett mycket bra sätt att samla in information till kommande C-uppsats på universitet. Jag ser inte det så annorlunda än att en ingenjör på Volvo krockar bilar i vetenskapligt syfte. Jag som istället läser statsvetenskap och nationalekonomi inriktar mig på att krocktesta samhället istället.

Då så, själva mönstringen.

Lite om min svenska mönstring samt karriär i svenska försvaret går att läsa i min Newsmill-artikel Värnplikten, ett Stockholmssyndrom. I Sverige är mönstringen ett heldagsäventyr med begåvningstest, läkarundersökning, psykologsamtal, konditionstest med mera.
I Finland är det helt annorlunda, när jag kom till mönstringskontoret I Rovaniemi noterade jag hur litet det var. Det fanns tre stolar varav två redan var upptagna. Efter ett tag var det lika mycket människor som kvadratmeter i väntrummet. Vi blev en efter en uppkallade att följa med in. Jag blev ombedd att sätta mig ner, närvarande var ett högre befäl som satt vid en dator, mitt emot mig satt en kapten och en civilist från kommunen. De kollade på mina papper jag skickat in, bland annat läkarintyg. De sa att jag var en frisk ung man, vilket går emot min självbild att vara gammal och bitter. De förvånades över att jag pratade finska men sa att de brukar skicka samtliga svenskspråkiga till Nylands brigad i Dragsvik. De kollade om det fanns lediga platser i där och skrev in mig. Jag frågade om jag kunde få åka till Signalregementet istället och så blev det. De var nöjda och jag fick mitt "inryckningsförständigande" färdigt med buss- och tågbiljetter. Det kändes väldigt finskt, inga krusiduller helt enkelt. Det hela var klart på under tio minuter. Då hade ändå några minuter lagts på lite småprat. De såg att jag bodde i Linköping och undrade om det var här man tillverkade flygplan.

I Finland verkar man lita på skolsystemet och lokala vårdcentraler i bedömningen. Det skedde inga som helst kontroller. Under mönstringen i Sverige fick jag reda på att de gjort registerkontroll med mera. Då det nästan verkade stå skrivet i stjärnorna att jag skulle bli telemekaniker som min svenska värnpliktsbefattning hette. Denna befattning var säkerhetsklassad. I Finland skickas man istället till ett regemente, oftast ett närmast bostadsorten. Varpå tilldelning av befattning sker där. Inriktning och befordring sker allt eftersom vad man visar sig vara duktig på. Jag kan tycka det finska systemet verkar bättre, då folk blir vad de blir utefter sina förutsättningar och kunskaper. Således växer in i något än att bli något som kanske inte alls var ens grej. Vilka för- och nackdelar som finns i respektive system får jag naturligtvis återkomma till.

En intressant sak bland mina bokmärken är "Validering av psykologiska urvalsmetoder till värnpliktiga stridsbåtsförare" (PDF) som finns hos Psykologförbundet. Vilket är en uppföljning om att välja rätt personer till rätt plats. En tio år äldre artikel i "Vem testar testet" i Forskning och Framsteg är också intressant.
Men detta är bara två stickspår och är andra sociologiska aspekter än statsvetenskapliga. Men är helt klart en aspekt som skiljer Finland och Sverige åt. När man på andra sidan kvarken har en mer tillbakalutad inställning till vad man är lämplig och tar det efter hand. Har Sverige valt en mer offensiv inriktning i vilka man väljer ut till vad.

Vidare matnyttig läsning om hur det fungerar i Finland finns i broschyren Beväring.

Något annat ytterst spännande är att försvarsministern Karin Enström gästar Linköpings universitet. Det är Utrikespolitiska föreningen som anordnar detta på torsdag klockan 17:30. Mer information finns på Facebookevenemanget "Försvarsministern gästar UF Linköping".    

Mot uppbåd

Som kanske en del redan vet har jag ansökt att få göra värnplikt i Finland. Detta är något helt frivilligt från min sida denna gång. Sist när detta vankades i Sverige var jag ung och dum för att förstå detta systems förträfflighet. Turligt nog hade Försvarsmakten lagen på sin sida att få mig genomlida det ändå.
Finland har avtal med de övriga nordiska länderna vilket gör att jag är undantagen värnplikt i Finland, då jag redan genomfört detta i Sverige. Då jag skrivit under en fullmakt att jag är införstådd i detta fick jag således en kallelse till uppbåd eller mönstring på svensk-svenska.

Jag hade redan fått ett formulär om hälsotillstånd och genomgick en läkarundersökning i Sverige. Så jag är fullt tjänsteduglig i det finska försvaret. Jag ska således bege mig till Lapplands regionalbyrå i Rovaniemi i slutet av november. I och med detta finns det nu inte längre någon återvändo. Nu återstår att se vilken ort eller regemente som verkar mest lovande, då mina egna önskemål ska tas med i bedömningen. Värt att komma ihåg att detta är inte absolut hugget i sten ännu.

För mig känns detta som givet ur rent nationalekonomiska och statsvetenskapliga grunder. Med tanke på den svenska reformen angående Försvarsmaktens personalförsörjning. Vilket hittills helt gått enligt motståndarnas (även kända som "svartmålare") teorier. De sockersöta, rosa fluffiga moln och glädjekalkyler som denna reform baserades på lyser fortfarande med sin frånvaro. Försvarsmaktens egna rapport PERP2013 (PDF-format) säger att insatsorganisation 14 (IO14) inte kommer kunna antas ens till 2023 utan aldrig. Jag ska läsa denna inom snar framtid och kommentera, förhoppningsvis. Annars finns det folk som gör det bättre och redan gjort det, såsom Skipper.

För att citera en av våra föreläsare på universitet;
"Nationalekonomi handlar om lycka"  

Därmed passar även Cornucopias finurliga blogginlägg här.

Om jämställdhet

Detta inlägg, kanske inte just exakt detta inlägg men ett liknande hade jag tänkt skriva tidigare. Nu fick jag en anledning till att inte hålla tillbaka längre. SvD skriver om könsneutrala kataloger. Det kan vara värt att nämna att jag aldrig varit förtjust i ideologier. Varken feminism som antas vara aktuellt i detta fall eller socialism, fascism, liberalism för den delen heller.

Ideologier är ett samlingsbegrepp för en rad idéer och kanske en nödvändighet för förståelse i människans simpla enfald. Som en religion kunna förklara verkligheten omkring oss med enkla svar, förena folk i en gemenskap. Men därtill få bieffekterna av att skapa enkla sanningar, grupperingar och konflikter.

Begreppet "ta det inte personligt" är inget som finns i min värld. Säger jag något, ta det personligt. Det är inte på grund av din hudfärg, åsikt, yrke, kön eller läggning, utan på grund av dig som person. Tycker jag att du är tappad bakom en lastbil, så tycker jag verkligen inte att alla med de egenskaperna är så. Ej heller vid beröm ska man ta åt sig äran för vad en grupp gjort. Som "vårt" lag gjorde mål, "vårt" lag är bättre än ditt lag. Vilket leder till, jag är bättre än du. På helt felaktiga grunder.

Jag tyckte dessa saker ovan var värda att nämna, för mig är det självklart men inte för alla. Dock finns det undantag vilket gjorde mig oerhört glad. I Norge har samtliga partier i Stortinget enats om att införa en könsneutral pliktlagstiftning. Alltså samtliga män och kvinnor lyder under exakt samma lag. De kan därför på samma grunder antas till värnpliktstjänstgöring. Det finns absolut ingenting som säger att kvinnor inte är lämpliga bara för att de är kvinnor. Som första NATO- och europeiska land i nutid tog man slutligen till vara kvinnorna i Norge.

"En verneplikt kun for men er i utakt med samfunnet. Et lands borgere skal ha de samme rettigheter og plikter, uavhengig av kjønn. For det andre trenger Forsvaret å rekruttere de beste, og vi trenger et mangfold. Da kan vi ikke utelate den ene halvdelen av befolkningen, sier forsvarsministeren." 

Citatet taget från norska regeringens hemsida. Förändringar i lagtexten till ett mer neutralt språk finns här.
 
I Sverige pratar vi istället om frivillighet och rättigheter. Vilket i min mening är fel, det finns inget som är fritt och allt kommer med en kostnad. I pudelns kärna leder kvotering och positiv särbehandling ingenstans. Utan för att vinna respekt måste det ske från grunden på lika villkor. Oavsett man eller kvinna måste dessa få växa på egen hand finna sig själva och utvecklas som människor. Vi kan inte curla eller räkmacka in folk här och var. Det leder bara till slitningar, avundsjuka och fullständigt blåser bort den ödmjukhet och respekt inför uppgiften. Återigen det är upp till varje individ att göra sig förtjänst av sin omgivnings vördnad. För det är inget man kan lagstifta fram. Jag tror inte jag skiljer mig från andra i detta avseende.

Det är således inte möjligt att tvinga på folk åsikter genom att lagstifta dem, varken för eller emot jämställdhet. Att kvotera in kvinnor i styrelser exempelvis tycker jag är en objektifiering. Lika mycket som att säga att de inte kan eller ska få göra militärtjänstgöring. Jämställdhet är inte att bygga en Potemkinkuliss av en grupp människor med olika yttre attribut. Jämställdhet för mig är när man behandlar människor som personer, individer och inte som grupp. Att det sedan råkar bli så att blir en övervikt för antingen män eller kvinnor någonstans kvittar.
För huvudsaken är vad personen i fråga presterar, inte kön, läggning, tro, avgångsbetyg eller om personens far var astronaut en gång i tiden. Givetvis uppfyller man inte kraven är det lätt att skylla på sitt kön, för att det kan absolut inte vara något fel på en personligen?            

För att återgå till leksakskatalogen så är det enligt mig ett icke-problem. Det liknar mångt och mycket ett exempel rörande den norska könsneutrala värnplikten. När detta kom till min kännedom i somras försökte jag hitta engelskspråkiga nyhetskällor. Men istället hittade jag en oerhört trångsynt inlägg på bloggen Oz Conservative. "De där smala armarna kan inte bära något" är ungefär lika korkat som "Jag kan inte föreställa mig en pojke som leker med dockor". De har all rätt att tycka som de gör med stöd av lagen. Dock kan ingen av dem skriva lagar som göra att jag ska tycka som dem. Dessa två extremer gör att de liknar varandra, de vill båda styra över någon annans liv. Extremfeministen som tycker män är ohyra och den ärkekonservative som tycker kvinnan ska laga mat. Att dessa överhuvudtaget ska debattera är en omöjlighet.

Det är dock kul att munhuggas med denna typ av människor fyllda av åsikter och snedvriden retorik. Hur de vrider och vänder på allt för att krokigt långsamt bara måla in sig i ett hörn. Jag som föredrar sakfrågor är således hatad av samtliga. I detta fall om värnplikt så tycker jag kvinnor ska ha samma skyldigheter som män, vilket långt ifrån alla feminister gör. Även de förlegade könsrollerna många konservativa företräder är det svårt att ta in att en kvinna skulle kunna vara bättre än en man, särskilt inom "manliga" områden.

Det går även att dra paralleller till svensk blockpolitik i detta. Två parter som båda är helt tappade bakom lastbilar och drar sig mot mitten, men trots detta inte kan enas. Detta kommer bara leda till större framgångar för SD som på grund av pajkastandet blir mer legitimt. Även om de företräder en trångsynt migrationspolitik så klingar skällsordet rasist mer falskt ju mer folk tappar respekten för S och M.

Jag hade hellre sett en regnbågsregering som diskuterar sakfrågor och faktiskt enas kring ett gemensamt mål med stöd av folket. Precis som de gjorde i Norge. I Sverige har V lagt fram en liknande motion 2013/14:Fö203. Nu kommer tyvärr den antagligen inte få genomslag. Vi kommer antagligen inte få se unga kvinnor växa, våga ta för sig och bli riktiga kvinnliga förebilder i annars så mansdominerade områden. Istället blir gamla roller cementerade och livet fortsätter med att bråka om meningslösa lyxproblem, bunta ihop folk i vi och dom. Likt ett fotbollsderby vilket stridshingsten till statsminister tycker är hela Sveriges angelägenhet. Vilket antagligen är en konsekvens av de lattedrinkande sillmjölkar som gör ROT-avdrag gråtrunkandes, vilka måste hävda sig med fotbollsvåld för att fylla ut sina meningslösa liv i jakt på bekräftelse.

Jag ska inte omgärda mig med mystik, heraldisk symbolik eller skumma associationer. Utan jag är kort och gott mänsklig, en individ att älska eller hata. Men knappast på grund av att jag är man, sverigefinne, stockholmare eller cyklist.