Som kanske en del redan vet har jag ansökt att få göra värnplikt i Finland. Detta är något helt frivilligt från min sida denna gång. Sist när detta vankades i Sverige var jag ung och dum för att förstå detta systems förträfflighet. Turligt nog hade Försvarsmakten lagen på sin sida att få mig genomlida det ändå.
Finland har avtal med de övriga nordiska länderna vilket gör att jag är undantagen värnplikt i Finland, då jag redan genomfört detta i Sverige. Då jag skrivit under en fullmakt att jag är införstådd i detta fick jag således en kallelse till uppbåd eller mönstring på svensk-svenska.
Jag hade redan fått ett formulär om hälsotillstånd och genomgick en läkarundersökning i Sverige. Så jag är fullt tjänsteduglig i det finska försvaret. Jag ska således bege mig till Lapplands regionalbyrå i Rovaniemi i slutet av november. I och med detta finns det nu inte längre någon återvändo. Nu återstår att se vilken ort eller regemente som verkar mest lovande, då mina egna önskemål ska tas med i bedömningen. Värt att komma ihåg att detta är inte absolut hugget i sten ännu.
För mig känns detta som givet ur rent nationalekonomiska och statsvetenskapliga grunder. Med tanke på den svenska reformen angående Försvarsmaktens personalförsörjning. Vilket hittills helt gått enligt motståndarnas (även kända som "svartmålare") teorier. De sockersöta, rosa fluffiga moln och glädjekalkyler som denna reform baserades på lyser fortfarande med sin frånvaro. Försvarsmaktens egna rapport PERP2013 (PDF-format) säger att insatsorganisation 14 (IO14) inte kommer kunna antas ens till 2023 utan aldrig. Jag ska läsa denna inom snar framtid och kommentera, förhoppningsvis. Annars finns det folk som gör det bättre och redan gjort det, såsom Skipper.
För att citera en av våra föreläsare på universitet;
"Nationalekonomi handlar om lycka"
Därmed passar även Cornucopias finurliga blogginlägg här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar