Leka affär i en planekonomi

Det händer då och då att jag skummar genom våra nordiska grannars nyhetsportaler. På norska Aftenposten fann jag en spännande artikelserie forsvarskuppene som avhandlar Forsvarsbygg. Vilket är norska motsvarigheten till svenska Fortifikationsverket. Denna artikelserie pekar slöseriet och de brister som finns när statens/försvarets fastigheter sålts. Det är dessa som är statens fastighetsbolag gällande försvarsbyggnader.
Andra motsvarande statliga aktörer på denna marknad är bland annat: Akademiska hus som äger och förvaltar universitets- och högskolebyggnader. Jernhusen, stationshus längs järnvägen. Jag noterade även Specialfastigheter, de har tydligen huvudkontor här i Linköping och jag var helt ovetande om deras existens. I deras fastighetsbestånd ingår bland annat kriminalvårdens anstalter och Flygvapenmuseum(!) Min första tanke är att varför kan inte resten av försvarsfastigheterna ingå i detta företag. Tillsammans med exempelvis Vasallen, vars uppgift är att avyttra gamla garnisoner.

Att Akademiska hus finns är säkert jättebra men just FortV brukar få mycket kritik. Då det sistnämnda faktiskt är en myndighet men som tar ut marknadsmässiga hyror för byggnader som varit avskrivna sedan länge. Största problemet med detta är att Försvarsmakten oftast är den enda hyresgästen. Det går inte hyra ut ett hus inne på inhägnat militärt område hursomhelst. Så om fastigheter inte behövs längre måste förlorade hyresintäkter tas av kvarvarande fastigheter.

I utredningen "Försvarsfastigheter i framtiden" (SOU 2013:61) är dock förslaget just att Specialfastigheter och FortV ska avvecklas, därmed läggas i ett nytt bolag. Dock ska bland annat fastigheter "av särskilt statligt kulturhistoriskt intresse" fortsatt ägas av myndighet. Förhoppningsvis Statens Fastighetsverk och helst ska dessa betalas med kulturpengar och inte belastas försvarbudgeten. SFV äger även Sveriges ambassader runt om i världen. Behöver nog knappast poängtera att statens fastighetsbestånd är en stor byråkratisk röra.   

Åter till länkarna ovan och fallet Norge. Anledningen att de finns är att sålts av många fastigheter under kort tid samt till underpris, ibland helt utan anbudsförfarande. De fastigheter som sålts av norska forsvarsbygg finns listade i en databas. Det ses tydligt på de "vanliga" bostäder eller lokaler som enkelt kan nyttjas till civil verksamhet. Bergrum är naturligtvis svårare att sätta ett marknadspris närmast på grund avsaknad av en marknad. Därav töms de oftast på innehåll, miljösäkras och plomberas, dock har en del bergrum blivit datahallar. Det kan dock ses som en vinst att bara bli av med ett bergrum då för att slippa underhållskostnaderna i form av avfuktning och uppvärmning.

Ett sådant bergrum är gamla RRGC Rockan i Hannäs utanför Åtvidaberg. Problemet var först att det uppdagades att det var på väg att säljas till ett motorcyklistgäng vilket SÄPO hade invändningar mot. Annat fall är att det köps upp av lystna entreprenörer som vill mer än vad plånboken medger med konkurs som följd. Vilket Wiseman tar upp om SVT:s krigssändningplats i de mörka Bergslagsskogarna.

Nu är jag barnsligt förtjust i bergrum inte bara för att de är hemlighetsfulla omgärdade med mystik. Det kan finnas en helt enorm främmande värld bakom en simpel dörr i skogen. Utan även detta stora komplexa system att flytta ner hela samhället under jord i händelse av ofred. Planerat och klart, in i minsta detalj.  

Försvarsministern på besök

Som nämnt i tidigare inlägg kom försvarsminister Karin Enström på besök till Linköpings universitet, i torsdags förra veckan. Oturligt nog hade mitt extraknäckshelgarbete planerat in den första vardagen sedan jag arbetade under industrisemestern. Det var nära att jag missade hela denna tillställning. Jag hade en kvart på mig från arbetet till föreläsningen. För de som inte vet är allting i minst en halvmil från allting annat i Linköping. Trots att cykellederna går i cirklar och är så brokiga som möjligt mellan A och B, så är det alltid motvind. Jag kom inflämtande med tre minuters marginal och kunde med min svultna darrande utarbetade lekamen föra en varm kopp kaffe till munnen.

Om det var på grund av detta jag höll på somna under försvarsministerns inledning om bland annat svenskt bistånd i Mali vet jag inte. Överlag var det ganska väntat vad som skulle komma, lite som schlagermusik, tre minuter konfetti med en refräng som sätter sig. Man vet vad man får. Denna refräng var som tidigare sagt modernare, insatsberett, ödmjukhet osv. Vi har hört det förr. Men jag tänker inte gå lika långt i min bedömning av Enström som Sjätte mannen. Det fanns möjlighet till en vissa dialog genom frågestund.

När försvarsministern fick frågan om det fanns någon plan B om inte personalförsörjningen fungerar och IO18 inte kan antas. Poängterade hon att värnplikten endast är vilande. Huruvida försvarsministern tycker detta är en lösning att återgå till värnplikten eller ett sätt att blidka frågeställaren är oklart. Folkpartisten Allan Widman har tidigare varit väldigt tydlig om just detta.

Omställningen har varit tämligen binär från 1 till 0 i detta avseende. På min fråga angående detta om ett terminssystem som fanns innan omställningen kunde vara bättre. Detta då det möjliggjorde kostnadseffektiv utbildning av värnpliktiga som senare frivilligt kunde välja att bli yrkessoldater, som Nordic Battle group i mitt fall.
På detta var svaret att kompetens skulle man få betalt för och att man hade pengar för övningar.
Ett rejält ickesvar men om det är på grund av att Enström missförstod frågan eller om det var ett sätt att se omvärlden med rosa glasögon vet jag inte. Vad som skiljer är bedömning av EU som militärmakt. Enström sa att samarbete var mycket viktigt inom EU etc. Men Finland har en mer nyanserad inställning till detta, vilket vi kan läsa på finska utrikesministeriets hemsida.

Lite så där allmänt happy go lucky har Enström ett Instagram-konto som "forsvarsministern" eller dylikt om man vill följa detta. Inget jag kan bekräfta då jag jag inte har instagram, då jag är gammal och bitter. Detta var inget som hjälpte hos Systembolaget där jag blev ombedd att visa legitimation. Nu återstår att se om starkölen får upp mig på ett lika glatt humör, så jag kan ta detta med säkerhetspolitik med en klackspark. Såsom herr Forssell i Expressen.

fivpl: Mot Signalregementet!

Detta inlägg ska handla om min kommande värnpliktstjänstgöring i Finland, som börjar i januari 2014. Vilket blev fastställt för några dagar sedan. För att skilja de kommande inläggen gällande detta från annat jag skriver påbörjas dessa med "fivpl". Vilket ska vara en form hashtag för Finland värnplikt eller något åt det hållet. Givetvis kommer jag att följa finska försvarsmaktens "direktiv för social medier" i mitt bloggande.

Varför jag gör detta är att kunna jämföra hur rekryteringen fungerar i ett annat land. Eftersom jag är sverigefinsk och har finskt medborgarskap var det inte så mycket av ett val. Visserligen hade det varit spännande och lärorikt att genomföra militärtjänstgöring i andra länder. Det är bara medborgarskapen som sätter stopp, om inte antagningstester gör det senare.

Det går visserligen att göra studieresor, intervjuer och läsa i böcker, rapporter eller dylikt. Men detta tycker inte jag är tillräckligt och ger ingen insikt på djupet men framförallt är det oerhört tråkigt. Jag är mer inne på Günther Wallraffs spår. Intuitivt känns detta helt rätt men om man ska rada upp några sakliga argument för denna "galenskap" är. Flera flugor i en smäll, civila meriter såsom teknisk utbildning inom radio- och telesystem. Möjlighet att bättra på min finska som länge legat i träda. Prova på att bo i mitt andra hemland med dess fördelar bland annat mellanöl i mathandeln, tjärschampo, kaffeost, riktig salmiak samt vackra kvinnor.
I grunden är detta ett mycket bra sätt att samla in information till kommande C-uppsats på universitet. Jag ser inte det så annorlunda än att en ingenjör på Volvo krockar bilar i vetenskapligt syfte. Jag som istället läser statsvetenskap och nationalekonomi inriktar mig på att krocktesta samhället istället.

Då så, själva mönstringen.

Lite om min svenska mönstring samt karriär i svenska försvaret går att läsa i min Newsmill-artikel Värnplikten, ett Stockholmssyndrom. I Sverige är mönstringen ett heldagsäventyr med begåvningstest, läkarundersökning, psykologsamtal, konditionstest med mera.
I Finland är det helt annorlunda, när jag kom till mönstringskontoret I Rovaniemi noterade jag hur litet det var. Det fanns tre stolar varav två redan var upptagna. Efter ett tag var det lika mycket människor som kvadratmeter i väntrummet. Vi blev en efter en uppkallade att följa med in. Jag blev ombedd att sätta mig ner, närvarande var ett högre befäl som satt vid en dator, mitt emot mig satt en kapten och en civilist från kommunen. De kollade på mina papper jag skickat in, bland annat läkarintyg. De sa att jag var en frisk ung man, vilket går emot min självbild att vara gammal och bitter. De förvånades över att jag pratade finska men sa att de brukar skicka samtliga svenskspråkiga till Nylands brigad i Dragsvik. De kollade om det fanns lediga platser i där och skrev in mig. Jag frågade om jag kunde få åka till Signalregementet istället och så blev det. De var nöjda och jag fick mitt "inryckningsförständigande" färdigt med buss- och tågbiljetter. Det kändes väldigt finskt, inga krusiduller helt enkelt. Det hela var klart på under tio minuter. Då hade ändå några minuter lagts på lite småprat. De såg att jag bodde i Linköping och undrade om det var här man tillverkade flygplan.

I Finland verkar man lita på skolsystemet och lokala vårdcentraler i bedömningen. Det skedde inga som helst kontroller. Under mönstringen i Sverige fick jag reda på att de gjort registerkontroll med mera. Då det nästan verkade stå skrivet i stjärnorna att jag skulle bli telemekaniker som min svenska värnpliktsbefattning hette. Denna befattning var säkerhetsklassad. I Finland skickas man istället till ett regemente, oftast ett närmast bostadsorten. Varpå tilldelning av befattning sker där. Inriktning och befordring sker allt eftersom vad man visar sig vara duktig på. Jag kan tycka det finska systemet verkar bättre, då folk blir vad de blir utefter sina förutsättningar och kunskaper. Således växer in i något än att bli något som kanske inte alls var ens grej. Vilka för- och nackdelar som finns i respektive system får jag naturligtvis återkomma till.

En intressant sak bland mina bokmärken är "Validering av psykologiska urvalsmetoder till värnpliktiga stridsbåtsförare" (PDF) som finns hos Psykologförbundet. Vilket är en uppföljning om att välja rätt personer till rätt plats. En tio år äldre artikel i "Vem testar testet" i Forskning och Framsteg är också intressant.
Men detta är bara två stickspår och är andra sociologiska aspekter än statsvetenskapliga. Men är helt klart en aspekt som skiljer Finland och Sverige åt. När man på andra sidan kvarken har en mer tillbakalutad inställning till vad man är lämplig och tar det efter hand. Har Sverige valt en mer offensiv inriktning i vilka man väljer ut till vad.

Vidare matnyttig läsning om hur det fungerar i Finland finns i broschyren Beväring.

Något annat ytterst spännande är att försvarsministern Karin Enström gästar Linköpings universitet. Det är Utrikespolitiska föreningen som anordnar detta på torsdag klockan 17:30. Mer information finns på Facebookevenemanget "Försvarsministern gästar UF Linköping".    

Mot uppbåd

Som kanske en del redan vet har jag ansökt att få göra värnplikt i Finland. Detta är något helt frivilligt från min sida denna gång. Sist när detta vankades i Sverige var jag ung och dum för att förstå detta systems förträfflighet. Turligt nog hade Försvarsmakten lagen på sin sida att få mig genomlida det ändå.
Finland har avtal med de övriga nordiska länderna vilket gör att jag är undantagen värnplikt i Finland, då jag redan genomfört detta i Sverige. Då jag skrivit under en fullmakt att jag är införstådd i detta fick jag således en kallelse till uppbåd eller mönstring på svensk-svenska.

Jag hade redan fått ett formulär om hälsotillstånd och genomgick en läkarundersökning i Sverige. Så jag är fullt tjänsteduglig i det finska försvaret. Jag ska således bege mig till Lapplands regionalbyrå i Rovaniemi i slutet av november. I och med detta finns det nu inte längre någon återvändo. Nu återstår att se vilken ort eller regemente som verkar mest lovande, då mina egna önskemål ska tas med i bedömningen. Värt att komma ihåg att detta är inte absolut hugget i sten ännu.

För mig känns detta som givet ur rent nationalekonomiska och statsvetenskapliga grunder. Med tanke på den svenska reformen angående Försvarsmaktens personalförsörjning. Vilket hittills helt gått enligt motståndarnas (även kända som "svartmålare") teorier. De sockersöta, rosa fluffiga moln och glädjekalkyler som denna reform baserades på lyser fortfarande med sin frånvaro. Försvarsmaktens egna rapport PERP2013 (PDF-format) säger att insatsorganisation 14 (IO14) inte kommer kunna antas ens till 2023 utan aldrig. Jag ska läsa denna inom snar framtid och kommentera, förhoppningsvis. Annars finns det folk som gör det bättre och redan gjort det, såsom Skipper.

För att citera en av våra föreläsare på universitet;
"Nationalekonomi handlar om lycka"  

Därmed passar även Cornucopias finurliga blogginlägg här.

Om jämställdhet

Detta inlägg, kanske inte just exakt detta inlägg men ett liknande hade jag tänkt skriva tidigare. Nu fick jag en anledning till att inte hålla tillbaka längre. SvD skriver om könsneutrala kataloger. Det kan vara värt att nämna att jag aldrig varit förtjust i ideologier. Varken feminism som antas vara aktuellt i detta fall eller socialism, fascism, liberalism för den delen heller.

Ideologier är ett samlingsbegrepp för en rad idéer och kanske en nödvändighet för förståelse i människans simpla enfald. Som en religion kunna förklara verkligheten omkring oss med enkla svar, förena folk i en gemenskap. Men därtill få bieffekterna av att skapa enkla sanningar, grupperingar och konflikter.

Begreppet "ta det inte personligt" är inget som finns i min värld. Säger jag något, ta det personligt. Det är inte på grund av din hudfärg, åsikt, yrke, kön eller läggning, utan på grund av dig som person. Tycker jag att du är tappad bakom en lastbil, så tycker jag verkligen inte att alla med de egenskaperna är så. Ej heller vid beröm ska man ta åt sig äran för vad en grupp gjort. Som "vårt" lag gjorde mål, "vårt" lag är bättre än ditt lag. Vilket leder till, jag är bättre än du. På helt felaktiga grunder.

Jag tyckte dessa saker ovan var värda att nämna, för mig är det självklart men inte för alla. Dock finns det undantag vilket gjorde mig oerhört glad. I Norge har samtliga partier i Stortinget enats om att införa en könsneutral pliktlagstiftning. Alltså samtliga män och kvinnor lyder under exakt samma lag. De kan därför på samma grunder antas till värnpliktstjänstgöring. Det finns absolut ingenting som säger att kvinnor inte är lämpliga bara för att de är kvinnor. Som första NATO- och europeiska land i nutid tog man slutligen till vara kvinnorna i Norge.

"En verneplikt kun for men er i utakt med samfunnet. Et lands borgere skal ha de samme rettigheter og plikter, uavhengig av kjønn. For det andre trenger Forsvaret å rekruttere de beste, og vi trenger et mangfold. Da kan vi ikke utelate den ene halvdelen av befolkningen, sier forsvarsministeren." 

Citatet taget från norska regeringens hemsida. Förändringar i lagtexten till ett mer neutralt språk finns här.
 
I Sverige pratar vi istället om frivillighet och rättigheter. Vilket i min mening är fel, det finns inget som är fritt och allt kommer med en kostnad. I pudelns kärna leder kvotering och positiv särbehandling ingenstans. Utan för att vinna respekt måste det ske från grunden på lika villkor. Oavsett man eller kvinna måste dessa få växa på egen hand finna sig själva och utvecklas som människor. Vi kan inte curla eller räkmacka in folk här och var. Det leder bara till slitningar, avundsjuka och fullständigt blåser bort den ödmjukhet och respekt inför uppgiften. Återigen det är upp till varje individ att göra sig förtjänst av sin omgivnings vördnad. För det är inget man kan lagstifta fram. Jag tror inte jag skiljer mig från andra i detta avseende.

Det är således inte möjligt att tvinga på folk åsikter genom att lagstifta dem, varken för eller emot jämställdhet. Att kvotera in kvinnor i styrelser exempelvis tycker jag är en objektifiering. Lika mycket som att säga att de inte kan eller ska få göra militärtjänstgöring. Jämställdhet är inte att bygga en Potemkinkuliss av en grupp människor med olika yttre attribut. Jämställdhet för mig är när man behandlar människor som personer, individer och inte som grupp. Att det sedan råkar bli så att blir en övervikt för antingen män eller kvinnor någonstans kvittar.
För huvudsaken är vad personen i fråga presterar, inte kön, läggning, tro, avgångsbetyg eller om personens far var astronaut en gång i tiden. Givetvis uppfyller man inte kraven är det lätt att skylla på sitt kön, för att det kan absolut inte vara något fel på en personligen?            

För att återgå till leksakskatalogen så är det enligt mig ett icke-problem. Det liknar mångt och mycket ett exempel rörande den norska könsneutrala värnplikten. När detta kom till min kännedom i somras försökte jag hitta engelskspråkiga nyhetskällor. Men istället hittade jag en oerhört trångsynt inlägg på bloggen Oz Conservative. "De där smala armarna kan inte bära något" är ungefär lika korkat som "Jag kan inte föreställa mig en pojke som leker med dockor". De har all rätt att tycka som de gör med stöd av lagen. Dock kan ingen av dem skriva lagar som göra att jag ska tycka som dem. Dessa två extremer gör att de liknar varandra, de vill båda styra över någon annans liv. Extremfeministen som tycker män är ohyra och den ärkekonservative som tycker kvinnan ska laga mat. Att dessa överhuvudtaget ska debattera är en omöjlighet.

Det är dock kul att munhuggas med denna typ av människor fyllda av åsikter och snedvriden retorik. Hur de vrider och vänder på allt för att krokigt långsamt bara måla in sig i ett hörn. Jag som föredrar sakfrågor är således hatad av samtliga. I detta fall om värnplikt så tycker jag kvinnor ska ha samma skyldigheter som män, vilket långt ifrån alla feminister gör. Även de förlegade könsrollerna många konservativa företräder är det svårt att ta in att en kvinna skulle kunna vara bättre än en man, särskilt inom "manliga" områden.

Det går även att dra paralleller till svensk blockpolitik i detta. Två parter som båda är helt tappade bakom lastbilar och drar sig mot mitten, men trots detta inte kan enas. Detta kommer bara leda till större framgångar för SD som på grund av pajkastandet blir mer legitimt. Även om de företräder en trångsynt migrationspolitik så klingar skällsordet rasist mer falskt ju mer folk tappar respekten för S och M.

Jag hade hellre sett en regnbågsregering som diskuterar sakfrågor och faktiskt enas kring ett gemensamt mål med stöd av folket. Precis som de gjorde i Norge. I Sverige har V lagt fram en liknande motion 2013/14:Fö203. Nu kommer tyvärr den antagligen inte få genomslag. Vi kommer antagligen inte få se unga kvinnor växa, våga ta för sig och bli riktiga kvinnliga förebilder i annars så mansdominerade områden. Istället blir gamla roller cementerade och livet fortsätter med att bråka om meningslösa lyxproblem, bunta ihop folk i vi och dom. Likt ett fotbollsderby vilket stridshingsten till statsminister tycker är hela Sveriges angelägenhet. Vilket antagligen är en konsekvens av de lattedrinkande sillmjölkar som gör ROT-avdrag gråtrunkandes, vilka måste hävda sig med fotbollsvåld för att fylla ut sina meningslösa liv i jakt på bekräftelse.

Jag ska inte omgärda mig med mystik, heraldisk symbolik eller skumma associationer. Utan jag är kort och gott mänsklig, en individ att älska eller hata. Men knappast på grund av att jag är man, sverigefinne, stockholmare eller cyklist.

         

Boktips: Midsommargryning

Plötsligt händer det. Efter jag läst Midvintermörker har jag nu även plöjt efterföljaren. Tidigare skrev jag att jag inte skulle lägga ifrån mig den förrän fyra om morgonen. Sagt och gjort, när knappt kunde hålla ögonen längre hade jag kommit till kapitel fem och klockan visade 04:03.

När jag läst ut boken nästkommande kväll var klockan 03:57. Denna bok gick mycket fortare att läsa än den tidigare. Detta troligtvis att jag uppfattade den som bättre, både skrift- och innehållsmässigt. De långa pansarstriderna på Gotland var inte lika långa denna gång. Samt att dödsfallen inte slutar med "och allt blev svart" längre.

Midsommargryning utspelar sig under midsommardagen 2023 på den självständiga republiken Gotland. Som blivit en lydstat till Ryssland efter mellandagskriget i Midvintermörker. Boken målar upp ett tänkbart framtidsscenario och ställer sig rena statsvetenskapliga frågor. Mer än att fokusera på på stridsvagnar, även om vapensystem autistiskt rabblas upp med dess prestanda. Istället är det olika myndigheter och dess olika roller som ställs mot varandra, vem är det som egentligen har makten?

Läs den!

Puolustusvoimat verksamhetsberättelse (uppdaterad 131006)

Täälä blandataan språkit, mest för att förtydliga mer än att förvilla.

Snubblade av en händelse över den finska verksamhetsberättelsen gällande besparingskraven med tillhörande reformer på det finska försvaret. Den har även en egen dedikerad hemsida, tydligen är detta första gången den släpps helt digitalt. Så ni alla vet är finland tvåspråkigt så jag länkade till den svenska utgåvan, finns även på engelska.

Skipper skriver om den svenska motsvarande delårsrapporten på sin blogg. Som benämner den svenska rapporten som skönmålande, något vi bör ha vant oss vid. Vilket även Gyllenhaal är inne på, när han nämner tysklands försvarsreformer och jämför med den total tystnad som råder i sverige.

Finland har istället kvar värnplikt, precis som våra nordiska grannländer. När vi i sverige istället gjort som resten av europa och därmed har samma problem som dem. Exakt hur den finska rapporten är ska jag be att få återkomma till när jag haft tid att läsa den. Då jag är mitt i nolleperiod på universitet och agerar fadder åt nya studenter. Varav en jag delar mina 20 kvadratmeter med i bostadsbristens Linköping.

Hoppar över veckans filmtips och rekommenderar den förträffliga finlandssvenska realityserien Drakan. Vilket handlar om de värnpliktigas utbildning på det svenskspråkiga Nylands brigad i Dragsvik. Uppföljaren till denna heter lämpligt nog Gulnäbbar/Studentliv.

Slutligen för att travestera på försvarsmakten (den svenska, kanske ska tilläggas) senaste marknadsföringskampanj.

"Det är mycket nu"

Uppdatering 131006
Efter att ha läst rapporten, som var löjligt liten. Så vet jag inte varför det har fallit i glömska och dröjt. Det finns inte så mycket att säga om den. Mer än att de verkar göra som sverige i en del avseenden. Bland annat läggs militärrestaurangerna i ett eget bolag. Vilket jag tycker är en direkt dålig idé. Iövrigt finns det inte mycket att klaga på, förändringarna är i genomförande och inte helt klara ännu. Bland annat ska ny taktik införas, lite mindre av det fasta stela försvaret som tar en brett anfall. Till ett lite mera spritt försvar som går in och omringar. Mina tankar vandrade genast vidare till finska vinterkriget och motti som nyttjades där.