fivpl: Första permissionen

Vecka som gick var det läger, dock inte för undertecknad som var förkyld. Så veckan spenderades på kasernen så jag passade på att låta ansiktsbehåringen växa. När de andra slutligen kom från äventyren torsdag eftermiddag var det dags för mig att åka. Kan säga att det var högst efterlängtat att få åka till Sverige, bli civil ett tag och träffa vänner och bekanta.

När man mitt i natten äntligen stövlar in i sin studentkorridor i Linköping. Så har min granne, en tysk utbytesstudent förberett min ankomst med några burkar öl i kylen. Jag hade varit förutseende och köpte en flaska Finlandia på Helsingfors flygplats. Varpå vårt möte kan beskrivas så här. Nu var det dock bra Tjeckisk öl och inte Heineken.

En bild jag tog från några år sedan. Utsikt från vattentornet i Norrköping. 

Något som är givet är att åka till grannstaden Norrköping för att besöka världens bästa studentpub, Vattentornet. Samtalsämnet var givet, säkerhetspolitik. Kort och gott kan skillnaden mellan svensk och finsk försvarspolitik beskrivas som: Minns Ådalen mot Morfar dog i vinterkriget.

Ett inslag i SVT Agenda tas bland annat pengabristen i svenska försvaret upp. Samt efterföljande debatt mellan Cecilia Widegren (M) och Peter Hultqvist (S), del 1 och del 2. Det är bara smärtsamt sorgligt att se, Cecilias post kräver mer kompetens än vad hon besitter.

En kamrat som följt med till vattentornet arbetar som tidvis tjänstgörande soldat i Boden. Han kom med den goda nyheten att de äntligen skulle få börja öva med Archern eller Artillerisystem 08, som den egentligen heter. Har nu senast haft problem med krutgaser som tränger in i hytten, enligt NyTeknik. Det var ingen som trodde på detta, inte ens han själv. Antagligen kommer en gul civil dumper hyras in från ett entreprenadföretag och en telefonstolpe får agera eldrör. Där till en överentusiastisk löjtnant som springer runt vevandes med armarna och skriker pang pang. Lite som "Kajan" i humorserien HippHipp.

Kul som skämt men nu är det troligtvis inget skämt. Varpå tiden även lades på att jämra sig över att det var bättre förr. Även om det fungerar till synes bra mycket bättre i Finland. Så är det inte kul att åka tillbaka, frysa och krypa i gegga är det nog ingen normal människa som gillar. Dricka öl, spela Super Mario Bros 3 och grilla hamburgare är så mycket trevligare. Jag får istället blicka framåt mot befattningsutbildningen AUKII och mot sommaren.

fivpl: Suomen suuri kuntokoulu

De som kan finska förstår vad detta inlägg kommer att handla om. För er andra kan den översättas som Finlands stora hälsoskola eller bästa konditionsskola. För det är vad tiden sedan förra inlägget har handlat om. Även under helgen då jag inte hade tid att skriva ett inlägg här.

Det handlar om att finska försvarsmakten marknadsför sig som en konditionsskola. Förra helgen var just helgtjänsten utbildning i idrott och hälsa. Som utbildare stod ett skönt befäl som bland annat visade parkour-klipp och ryska spetsnäsor som sprutade pepparsprej på varandra. Mest för att visa att allt hänger ihop. Finska försvarsmakten har även ett klipp på ämnet med halvnakna män till tonerna av någon form av anskrämlig dubstep. Iochmed detta har morgonlöpningen blivit längre samt genomförs var morgon. Så kan förrförra veckan beskrivas ytterst kortfattat. 

När jag i Sverige mönstrade för 10 år sedan och var en av 10% av årskullen som blev utvald att göra värnplikt. Så var min spontana tanke att det måste vara en folkhälsoaspekt att välja en datornörd med fysik som en Michelingubbe. Detta verkar stämma väl in i det säkerhetspolitiska vakuum som rådde och alltjämt råder i Sverige. Att försvarsmakten sonika fått en helt annan odefinierad funktion när Sovjet kollapsat.   

Även om det inte är huvudsyftet i Finland så hymlar man inte med att det kan beskrivas med filmtiteln run, fatboy, run. I tidningen Ruotuväki tas även problemet med övervikt upp. 

Något som knyter an till hälsa är födan vi stoppar i kakhålet. Nu förra veckans övningsdygn fick jag "nöjet" att prova finsk stridsportion. De fanns i lite olika varianter med olika färgkod, gemensamt var att samtliga var laktosfria. Då laktosintolerans är vanligare i Finland än övriga Norden. De består främst av hyllvaror såsom Blå band och Knorr. Detta är inte riktigt anpassat för fält enligt min mening. Främst då finska "snuskburken" saknar brännare och vindskydd, så vi fick kvittera ut stormkök modell Trangia istället. Jag gjorde ett försök med "Knorr spaghetteria bolognese", kokade upp vatten och ska hälla i påsens innehåll. När jag i processen möts av en plötslig förskräckelse att skiten innehåller spaghetti och tänker neeeej! Nåväl spaghettin sticker halvvägs upp ur kastrullen och kryddblandningen landade lite varstans utom just där den skulle.

Det är då man vill bryta den fjärde väggen till den imaginära publiken till tonerna av fiol i d-moll. I Finland borde man skrota kärlen när världsmarknadspriset på aluminium är som högst. För att köpa in en större kåsa i plast att äta ur istället. Maten kommer oftast från kök eller kokgrupp ändå. Sedan kan man köpa in några lass frystorkade rätter från norska Drytech. Dessa kallas för "grönpåsen" i Sverige och är nog de bästa stridsportionerna jag prövat. De ersattes emellertid av "gulpåsen" som heter 24h meal från Blå Band, som jag inte är fullt lika förtjust i. Själva maten är det inget fel på, den smakar bättre och innehåller mindre fisk än norska varianten. Det är mest förpackningen och det andra i påsarna. De norska påsarna innehåller chokladdryckspulver "Regia" från Freia som är helt gudomligt god och krigschokladkaka från finska Brunberg. Finska påsen, något tyskt "Krüger" och gulpåsen klassikern Ögonblink. Vilkas smak kan beskrivas med det sistnämnda, typ eye twitch, eye twitch.
   

Innan vi for från veckans övning frågade vår löjtnant vad som varit bra och dåligt under övningen. Om hur det gått att prova stormkök för första gången för de som inte gjort det. Hela kompaniet satt där på knä, i full stridsutrustning och en löjtnant som inte släppte iväg oss förrän han fått ett tredje bra omdömen om övningen. Till slut räckte jag upp handen och löjtnanten såg att det var underofficerselev Lindberg. Varpå f.d Dragsviks löjtnanten alltid tar tillfället i akt att tala svenska. Jag svarade att det var bra att vi fick tio köttbullar till lunch första dagen. Varpå löjtnanten vänder sig till hela kompaniet och ber alla som inte förstod något räcka upp en hand. Varpå runt 70% gör det. Några undrade senare vad jag sa och andra sa att de förstod men att svensk-svenska var svårare för dem att förstå. Kan dock inflika att under min svenska värnplikt var det en Göteborgare som inte alls förstod min Stockholmska.

Löjtnanten bad även oss att lämna tillbaka det vi inte ätit av stridsportionerna. Dock så tog jag min under min under armen och likt en fnittrande treåring sprang iväg med den. Den finska snabbgröten från Elovena och Varma koppen blåbärssoppa som jag nallade med mig smakade gott till frukost idag. Men de är inget för fältet då dessa inte äts ur påsen och därmed bidrar till ohygieniskt slabbande. Påsen med beef jerky gav jag till mina hugande logementskamrater. 

Något jag ännu inte provat är den svenska klassikern "guldburk" vilka en del ska vara tillverkade i Finland. Cirkeln är sluten så här på Nordens dag. Om ni även varit kvicka ser ni att även Fazer köpt upp svenska försvarsrestauranger, kanske Leijona Catering är nästa mål? Jag vet inte hur det fungerar idag men när jag som fjunig ungdom gick i nian på högstadiet. Privatiserades skolköket, vi fick således soppa fyra gånger i veckan och man fick riktigt tråla botten för att hitta något ätbart. Jag som alltid glatt ätit min skolmat, tappade återigen hoppet om mänskligheten. Nästa liknade händelse ägde rum på F17 när jag arbetade inom NBG där matsalen togs över av Sodexo. Slutade äta där då allt blivit hälften så bra och dubbelt så dyrt.

För att knyta an till inläggets början så hade det varit komiskt. Om någon gymkedja tagit över gym och hinderbana på regementen likaså..
Nu kanske jag raljerar smått i gymfallet men det går politik i allt. De norska stridsportionerna blir antagligen för dyra för både Finland och Sverige i längden. Då EU lägger strafftullar på mat- och jordbruksvaror som inte är framställda inom unionen. Därtill ger bidrag till sina egna jordbruk för att dumpa överproduktionen i tredje världen. Vilket gör att desperata fattiga människor söker sig till ett bättre liv på andra sidan medelhavet med livet som insats. Eller ägnar sig åt sjöröveri som i Adenviken. 

Jag har försökt ligga lågt men "snacket går", många har kommit fram och frågat om det är sant att jag är sergeant i Sverige. Kan säga att folket här i Finland har minst lika svårt att förstå varför jag gör det här. Att jag tagit ett sabbatsår från universitetsstudierna för att säkerhetspolitik intresserar mig. I Sverige trillade kanske polletten ned ordentligt iochmed Ukrainakrisen. Men i Finland har försvarsdoktrinen stått stark. Vilket av storebror och Nordens Amerika, Sverige ser med viss skepcis och närmast ser Finland som något bakåtsträvande.

Faktum är att värnplikten här likt den var i Sverige är ett bra sätt att träffa nya intressanta människor och knyta kontakter. Med olika bakgrund, utbildning, intressen och livsåskådning. Även om jag är äldst är jag inte den enda 80-talisten och även om jag inte är "finsk" så är jag i gott sällskap av bl.a holländaren, fransosen och australiensaren(!). Varav den sistnämnda har druckit några Foster's med. 

Eftersom jag fått med Australien, Finland och EU i samma inlägg. Se Iron sky, om du inte gjort det!                 

        

fivpl: AUK:I

Nu har underofficersubildningens första del börjat och jag fick därmed nya logementskamrater från hela Finland. Veckan har varit lugn med utbildning på utrustning och föreläsningar av ren praktisk natur precis som när vi ryckte in. Detta pågrund av de nya från andra garnisoner samt att saker är lite mer annorlunda i denna utbildningsfas. Brandövningen var dock likadan som tidigare, halvnaken ut i kylan insvepta i våra täcken.

Vi har även fått schema över hur utbildningen ser ut framöver. Lite tråkigt var att vår tillsynes slappa teknikerutbildning innefattar minst lika mycket krypande i skogen som för de andra blivande underofficerarna. Även om vi efter utbildningen kommer ha det mer glassigt utan övningsdygn i fält. Det positiva är dock att jag kommer få åka hem till Sverige på min första riktiga permission i slutet av månaden. Jag fick även ett textmeddelande från min chef på mitt extraknäck/sommarjobb. Som undrade om jag kan arbeta i sommar. Vilket kan bli svårt då vi inte har ett fast "sommarlov" utan ledighetsdagar vi kan plocka ut vid lämpliga tillfällen eller om vår plutonchef beordrar ledighet. Vilket skiljer sig från min tidigare svenska värnpliktstjänstgöring.

Jag fick veta i sista stund att den övernattningslägenhet som står fritt för oss värnpliktiga att nyttja var upptagen. Varpå jag beslutade att åka till Tammerfors, då det säkert är minst 10 år sedan jag var här senast. Det är en vacker gammal industristad som påminner mycket om Norrköping. Tammerfors är en tämligen internationell stad med univerisitet och högteknologiska företag. Så på en bar fann jag mig av en händelse brevid en britt som arbetat i Brittiska armén i 8 år och varit stationerad på Cypern. Men som flyttat till Finland för att arbeta hos Nokia.

Som synes är detta väldigt omväxlande men ändå befriande på ett sätt att inte veta vad som kommer hända härnäst. Jag har bestämt mig för att åka till Tikkakoski utanför Jyväskylä för att kika på flygvapenmuseet. När, det får tiden utvisa. När jag en söndag spatserade runt i Helsingfors hittade jag även befolkningsskyddsmuseum vilket ska besökas när det öppnar för säsongen. På portalen museot finns en uppsjö. Är det någon som har några andra tips, dela gärna med er.

Jag har funderat på att ta över bilen till Finland vilket kommer göra mig fri som en fågel, för fler spontana helgutflykter.

fivpl: Skjutläger

It'll be fun they said. Nej.

Denna övning innefattade sprängladdningar, handgranatskastning, skarpa framryckningar. För lite mat och sömn. På fredagen flyttade vi slutligen runt i kasernen till våra nya logement. Grundutbildningen är slut och nu på måndag börjar underofficersskolan.

Skriver inte mer än så är alldeles för nyfiken på situationen i Ukraina.    

Gottlunds dag

Då tänkte jag skriva lite allmänna tankar om tiden i Finland, främst relationen Sverige-Finland och om möten. Samt att det är Gottlunds dag imorgon (den 24de februari) och vad det är för något kommer nedan.

Först som de flesta kanske redan vet är jag sverigefinsk. Jag är svensk men mitt modersmål är finska. Jag tillhör kanske en ganska osynlig minoritet, en sådan som antingen klumpas ihop med svenskar eller av svenskar ses som finsk. Här i finland fick jag frågan om hur man ser på finnar i sverige. Jag svarade knivslagsmål och alkoholism. Som Grotesco rätt träffsäkert visar i en sketch.

Faktum är dock att det bor fler finsktalande i Sverige än vad det bor svensktalande i Finland. Dock är Finland tvåspråkigt av historiska skäl, då landet tidigare varit enspråkigt svenskt. Varpå även nationalsången "vårt land" fått översättas till finska i efterhand.

Mina erfarenheter jag samlat på mig här i Finland är att begreppet sverigefinsk är nästintill okänt. När jag har pratat med folk har jag fått höra att jag talar bra finska, frågor som när och var jag lärt mig finska, om jag är finlandssvensk, var jag är ifrån. Generellt har det varit svårt för folk att greppa att det bor finskspråkiga i Sverige.

Även om jag gått på finskspråkigt daghem när jag varit liten och haft hemspråk i skolan. Torde den finska jag talar vara en salig röra av lappländsk dialekt, svensk brytning och modeord som passerat bäst före. Även om jag hör finska i sverige till och från, särskilt "hemma" i Stockholmsförorten Orminge. Men även i media t.ex SVT Uutiset så kan jag ibland rysa av den brytningen en del har. Tycker det hörs ganska tydligt även hos Markoolio (från mina hoodz, Myrsjöskolan) i den finska utgåvan av "Jag orkar inte mer".

Jag har som många andra slutat prata finska när jag blivit äldre. Så SR Sisuradio drog igång kampanjen #vågafinska på Twitter. Om att man ska våga prata finska även fast den inte är standardfinskt riktig. Finlandssvenska är inte heller rikssvenska. Detta adresseras även i den sverigefinska talkshowen Ei saa peittää, vilket kanske är den enda frasen en svensk kan på finska. En av anledningarna jag även for till Finland var att få prata finska, då den länge legat på dekis. Men som statsvetarstudent på universitet och det as jag är var jag tvungen att kolla svenskspråkigheten i Finland. När jag skickade in min värnpliktsansökan till Lapplands regionalbyrå i det enspråkigt finska Rovaniemi. De tog mitt erbjudande att svara på finska. Yle:s Finlandssvenska radio X3M har även gjort en låt om inställningen till svenskan i Finland, drottningen av Åland. 

Sverigefinnarnas flagga

I sverige har det dock gått framåt på minoritetsfronten de senaste åren. Med vissa kommuner inom särskilda förvalningsområden som erbjuder tjänster på finska. Förra året antog Svenska akademin "Gottlunds dag" i den svenska almanackan, detta är sverigefinnarnas "nationaldag". Vilket står att läsa på Finlands ambassads hemsida. Känns som en trevlig gest, även om jag inte firar detta på något sätt.            

Nu under Olympiska spelen fick jag även frågan på vilket lag jag höll på i ishockey. När Finland och Sverige möttes under fredagen. Jag förblev tyst och sa ingenting. Jag har aldrig brytt mig om idrott och att Sverige vann med 2-1 var ju kul. Det hade det även varit om Finland vunnit, när det är landskamp dessa emellan är jag alltid en vinnare oavsett.

Europa består av nationalstater men på grund av vår kontinents turbolenta historia har folk alltid hamnat på fel sida. Inget land har nog heller varit särskilt förtjust i dubbelt medborgarskap. Men ger ut medborgarskap genom blodets rätt för att knyta sina egna till sig. I fallet Sverige och Finland beror det delvis på historia men främst på senare tid sociologiska aspekter, främst rent ekonomiska.

Jag kan även nämna att min finska sida av släkten kom till Finland från Sverige på 1500-talet. Då jag tillhör släkten Sursill. Klurigt?

Jag får avsluta med ett gäng veckans filmtips, då det inte blivit av på länge. Först och främst en som sändes på SVT vilken jag av misstag bommade.
Ingen riktig finne - "musikalisk sverigefinsk roadmovie".
Elina Som om jag inte fanns - om att växa upp i Sverige utan att få tala sitt modersmål.
Svinalängorna - Om finsk arbetskraftsinvandring på 70-talet.
Sist men inte minst!
Populärmusik från Vittula - Klassikern om de meänkieli-talande tornedalsfinnarna.              

fivpl: TETRA-packad

Denna vecka har varit bra men kanske lite för slapp. Det fysiska har sträckt sig till skidåkning, gym och sedvanlig morgonlöpning. Det som vägde upp var fysik dvs utbildning på radioutrustning, krypto och tetra samt grundläggande telekrigföring och signalering. Så veckan har varit väldigt enkel med dödtid som följd. Denna tid kunde istället lagts på utbildning. Men nej en stor del av oss blev istället kvar på lördagen för att ta igen saker vi missat.

I mitt fall var det skjutningen som gått åt pipan. Det var under fredagen efter lägret jag låg på skjutbanan med bultande huvudvärk, som satt sina spår i resultatslistan. För andra var det saker såsom marsch eller övningar under soldatprovet. Som fick göras om alternativt göras från början pågrund av sjukmönstring.
Jag och fjorton till skulle istället vara på skjutbanan hela lördagen. Dock fick vi ingen ammunition varpå vi låg på kaserngolvet med en elektronisk Kalasjnikov i alumninium. För att skjuta ljusstrålar på en liten tavla för att se våra träffar i ett monokromt teckenfönster. Det finns ingen rekyl och smällen simuleras av ett skrapljud från en liten summer. Tankarna förs genast till något bilsspel från 80-talet i MS-DOS miljö.
Jag blev dessutom kvar på garnisonen inte bara på lördagen utan över hela helgen. Då jag återigen huserar med beredskapstroppen, som slamrar med pistoler i korridoren.  Inget kan jag skyla mig ifrån med musik. Då Sonera verkar fått för sig att underhålla närmaste mobilmast. Så jag är begränsad till GSM och utan internet. Endast garnisonsområdets förbud mot alkohol hindrar mig ifrån att blanda sprit och tabletter samt skära mig i armarna. Skämt åsido.
Positivt är dock att i torsdags dök det upp listor på anslagstavlan vilka berättar ens närmaste framtid. Jag ska till AUK, underofficersskolan i den befattning jag ville ha. Jag var ensam om att få den på regementet trots att det var fem som skrev provet för densamma. Sammanlagt tror jag vi blir runt 15-20 stycken på kursen som har särskilt riksintag och är förlagd just här i Riihimäki. Jag kommer således på fredag kommande vecka flytta från mitt logement (stuga på finlandssvenska) till ett annat. Spännande med nya främlingar att lära känna. Vad som kommer hända när den börjar och när jag för första gången får se Sverige igen vet jag inte ännu. Vad som är klart är att jag blir kvar här i Finland året ut.
Skillnaden mot Sverige är således tämligen markant. Där folk väljs ut till vad under mönstringen, även om det är lite annorlunda nu med GMU och yrkesförsvar i Sverige. Något annat som är annorlunda är att man får gå ut och öla på staden i uniform. Vilket jag passade på att göra under lördagen. Något vi fick göra för första gången i onsdags och även under torsdagen, då vi fått tillåtelse att lämna garnisonsområdet. Jag satt istället  och tog det lugnt i ett närmast tomt soldathem.
Mer om umgänge och möten som uppstår vid exempelvis dylika tillfällen kommer i nästa inlägg som kommer attt publiceras ikväll.

I Finland är det grundläggande soldatutbildningen två månader mot tre månader i Sverige. Den har även förlängts någon vecka i Sverige eftersom den ansetts för tuff med tanke på tidsramen. På min tid i Sverige räckte tre månader utmärkt och har i Finland har två månader fungerat likaså. Det man missar tar man helt enkelt igen på helgen eller på kvällstid. Någon annan mer insatt i detta nuvarande svenska GMU får gärna kommentera.

fivpl: Lägervecka, soldatprov och soldated

Det började med väckning klockan fem och efter sedvanlig morgongröt uppsittning i lastbil. En sexhjulsdriven Sisu och under kapellet gömde sig något som liknande barnstolar i större format. Där i mörkret kom snabbt tröttheten tillbaka. Så tillståndet växlade mellan dröm och snabbt tillbaka till verkligheten när hjälmen slog i något omkring en eller när kapellet snärtade till i fartvinden. En stackare blev åksjuk och sätter sig för att kräkas. Väl framme i skogen någonstans efter jag vet inte hur länge. Följer sedvanliga tältupprättande, övningar såsom eldställningar och eldöverfall med mera. Dessa dagar avslutas med skyddsmasksprov och hela kitet ska vara på under två minuter. Är det inte det får man försöka tills så blir fallet. På vägen tillbaka sitter jag klarvaken hela vägen och försöker känna av lastbilens rörelser. När jag har på känn att vi börjar närma oss kasernen, vet jag med säkerhet att vi är framme då lastbilens backvarnare ljuder.

Lyckan är förhållandevis kortvarig då vi dagen efter på fredagen ska vara ute på skjutbanan hela dagen. Detta innebar väckning vid femtiden igen för ännu en bussresa. Jag funderar allvarligt på att gå till sjukan. Men struntar i det och spenderar dagen på skjutbanan med bultande huvudvärk. Inte många skott satt där de skulle.

Det är av denna anledning jag var alldeles för trött, lat, mörbultad för att skriva något förra helgen.

Denna vecka är förhållandevis lugn i jämförelse. Måndagen börjar med löprunda innan frukost för att fortsätta med stridsövningar vilka för mig inte fortsätter dagen ut. Då jag istället sitter i ett klassrum och skriver ett extra prov för den befattning jag är intresserad av. Under veckan sker även orientering och träning inför soldateden. Vilken genomfördes under fredagen med pompa och ståt. Så jag är nu officiellt finsk soldat, ej längre rekryt och kan därmed tituleras viestimies.

Innan dess skedde den 15 till 20 km långa valamarssi med soldatsprovsövningar under dagen. På hemvägen från denna marscherade vi förbi Ekokems anläggning som ska förstöra kemvapen från Syrien enligt Yle.

Är fortfarande ganska trött dock kommer vi förhoppningsvis få reda på vilka befattningar vi får nästa vecka.