Gottlunds dag

Då tänkte jag skriva lite allmänna tankar om tiden i Finland, främst relationen Sverige-Finland och om möten. Samt att det är Gottlunds dag imorgon (den 24de februari) och vad det är för något kommer nedan.

Först som de flesta kanske redan vet är jag sverigefinsk. Jag är svensk men mitt modersmål är finska. Jag tillhör kanske en ganska osynlig minoritet, en sådan som antingen klumpas ihop med svenskar eller av svenskar ses som finsk. Här i finland fick jag frågan om hur man ser på finnar i sverige. Jag svarade knivslagsmål och alkoholism. Som Grotesco rätt träffsäkert visar i en sketch.

Faktum är dock att det bor fler finsktalande i Sverige än vad det bor svensktalande i Finland. Dock är Finland tvåspråkigt av historiska skäl, då landet tidigare varit enspråkigt svenskt. Varpå även nationalsången "vårt land" fått översättas till finska i efterhand.

Mina erfarenheter jag samlat på mig här i Finland är att begreppet sverigefinsk är nästintill okänt. När jag har pratat med folk har jag fått höra att jag talar bra finska, frågor som när och var jag lärt mig finska, om jag är finlandssvensk, var jag är ifrån. Generellt har det varit svårt för folk att greppa att det bor finskspråkiga i Sverige.

Även om jag gått på finskspråkigt daghem när jag varit liten och haft hemspråk i skolan. Torde den finska jag talar vara en salig röra av lappländsk dialekt, svensk brytning och modeord som passerat bäst före. Även om jag hör finska i sverige till och från, särskilt "hemma" i Stockholmsförorten Orminge. Men även i media t.ex SVT Uutiset så kan jag ibland rysa av den brytningen en del har. Tycker det hörs ganska tydligt även hos Markoolio (från mina hoodz, Myrsjöskolan) i den finska utgåvan av "Jag orkar inte mer".

Jag har som många andra slutat prata finska när jag blivit äldre. Så SR Sisuradio drog igång kampanjen #vågafinska på Twitter. Om att man ska våga prata finska även fast den inte är standardfinskt riktig. Finlandssvenska är inte heller rikssvenska. Detta adresseras även i den sverigefinska talkshowen Ei saa peittää, vilket kanske är den enda frasen en svensk kan på finska. En av anledningarna jag även for till Finland var att få prata finska, då den länge legat på dekis. Men som statsvetarstudent på universitet och det as jag är var jag tvungen att kolla svenskspråkigheten i Finland. När jag skickade in min värnpliktsansökan till Lapplands regionalbyrå i det enspråkigt finska Rovaniemi. De tog mitt erbjudande att svara på finska. Yle:s Finlandssvenska radio X3M har även gjort en låt om inställningen till svenskan i Finland, drottningen av Åland. 

Sverigefinnarnas flagga

I sverige har det dock gått framåt på minoritetsfronten de senaste åren. Med vissa kommuner inom särskilda förvalningsområden som erbjuder tjänster på finska. Förra året antog Svenska akademin "Gottlunds dag" i den svenska almanackan, detta är sverigefinnarnas "nationaldag". Vilket står att läsa på Finlands ambassads hemsida. Känns som en trevlig gest, även om jag inte firar detta på något sätt.            

Nu under Olympiska spelen fick jag även frågan på vilket lag jag höll på i ishockey. När Finland och Sverige möttes under fredagen. Jag förblev tyst och sa ingenting. Jag har aldrig brytt mig om idrott och att Sverige vann med 2-1 var ju kul. Det hade det även varit om Finland vunnit, när det är landskamp dessa emellan är jag alltid en vinnare oavsett.

Europa består av nationalstater men på grund av vår kontinents turbolenta historia har folk alltid hamnat på fel sida. Inget land har nog heller varit särskilt förtjust i dubbelt medborgarskap. Men ger ut medborgarskap genom blodets rätt för att knyta sina egna till sig. I fallet Sverige och Finland beror det delvis på historia men främst på senare tid sociologiska aspekter, främst rent ekonomiska.

Jag kan även nämna att min finska sida av släkten kom till Finland från Sverige på 1500-talet. Då jag tillhör släkten Sursill. Klurigt?

Jag får avsluta med ett gäng veckans filmtips, då det inte blivit av på länge. Först och främst en som sändes på SVT vilken jag av misstag bommade.
Ingen riktig finne - "musikalisk sverigefinsk roadmovie".
Elina Som om jag inte fanns - om att växa upp i Sverige utan att få tala sitt modersmål.
Svinalängorna - Om finsk arbetskraftsinvandring på 70-talet.
Sist men inte minst!
Populärmusik från Vittula - Klassikern om de meänkieli-talande tornedalsfinnarna.              

fivpl: TETRA-packad

Denna vecka har varit bra men kanske lite för slapp. Det fysiska har sträckt sig till skidåkning, gym och sedvanlig morgonlöpning. Det som vägde upp var fysik dvs utbildning på radioutrustning, krypto och tetra samt grundläggande telekrigföring och signalering. Så veckan har varit väldigt enkel med dödtid som följd. Denna tid kunde istället lagts på utbildning. Men nej en stor del av oss blev istället kvar på lördagen för att ta igen saker vi missat.

I mitt fall var det skjutningen som gått åt pipan. Det var under fredagen efter lägret jag låg på skjutbanan med bultande huvudvärk, som satt sina spår i resultatslistan. För andra var det saker såsom marsch eller övningar under soldatprovet. Som fick göras om alternativt göras från början pågrund av sjukmönstring.
Jag och fjorton till skulle istället vara på skjutbanan hela lördagen. Dock fick vi ingen ammunition varpå vi låg på kaserngolvet med en elektronisk Kalasjnikov i alumninium. För att skjuta ljusstrålar på en liten tavla för att se våra träffar i ett monokromt teckenfönster. Det finns ingen rekyl och smällen simuleras av ett skrapljud från en liten summer. Tankarna förs genast till något bilsspel från 80-talet i MS-DOS miljö.
Jag blev dessutom kvar på garnisonen inte bara på lördagen utan över hela helgen. Då jag återigen huserar med beredskapstroppen, som slamrar med pistoler i korridoren.  Inget kan jag skyla mig ifrån med musik. Då Sonera verkar fått för sig att underhålla närmaste mobilmast. Så jag är begränsad till GSM och utan internet. Endast garnisonsområdets förbud mot alkohol hindrar mig ifrån att blanda sprit och tabletter samt skära mig i armarna. Skämt åsido.
Positivt är dock att i torsdags dök det upp listor på anslagstavlan vilka berättar ens närmaste framtid. Jag ska till AUK, underofficersskolan i den befattning jag ville ha. Jag var ensam om att få den på regementet trots att det var fem som skrev provet för densamma. Sammanlagt tror jag vi blir runt 15-20 stycken på kursen som har särskilt riksintag och är förlagd just här i Riihimäki. Jag kommer således på fredag kommande vecka flytta från mitt logement (stuga på finlandssvenska) till ett annat. Spännande med nya främlingar att lära känna. Vad som kommer hända när den börjar och när jag för första gången får se Sverige igen vet jag inte ännu. Vad som är klart är att jag blir kvar här i Finland året ut.
Skillnaden mot Sverige är således tämligen markant. Där folk väljs ut till vad under mönstringen, även om det är lite annorlunda nu med GMU och yrkesförsvar i Sverige. Något annat som är annorlunda är att man får gå ut och öla på staden i uniform. Vilket jag passade på att göra under lördagen. Något vi fick göra för första gången i onsdags och även under torsdagen, då vi fått tillåtelse att lämna garnisonsområdet. Jag satt istället  och tog det lugnt i ett närmast tomt soldathem.
Mer om umgänge och möten som uppstår vid exempelvis dylika tillfällen kommer i nästa inlägg som kommer attt publiceras ikväll.

I Finland är det grundläggande soldatutbildningen två månader mot tre månader i Sverige. Den har även förlängts någon vecka i Sverige eftersom den ansetts för tuff med tanke på tidsramen. På min tid i Sverige räckte tre månader utmärkt och har i Finland har två månader fungerat likaså. Det man missar tar man helt enkelt igen på helgen eller på kvällstid. Någon annan mer insatt i detta nuvarande svenska GMU får gärna kommentera.

fivpl: Lägervecka, soldatprov och soldated

Det började med väckning klockan fem och efter sedvanlig morgongröt uppsittning i lastbil. En sexhjulsdriven Sisu och under kapellet gömde sig något som liknande barnstolar i större format. Där i mörkret kom snabbt tröttheten tillbaka. Så tillståndet växlade mellan dröm och snabbt tillbaka till verkligheten när hjälmen slog i något omkring en eller när kapellet snärtade till i fartvinden. En stackare blev åksjuk och sätter sig för att kräkas. Väl framme i skogen någonstans efter jag vet inte hur länge. Följer sedvanliga tältupprättande, övningar såsom eldställningar och eldöverfall med mera. Dessa dagar avslutas med skyddsmasksprov och hela kitet ska vara på under två minuter. Är det inte det får man försöka tills så blir fallet. På vägen tillbaka sitter jag klarvaken hela vägen och försöker känna av lastbilens rörelser. När jag har på känn att vi börjar närma oss kasernen, vet jag med säkerhet att vi är framme då lastbilens backvarnare ljuder.

Lyckan är förhållandevis kortvarig då vi dagen efter på fredagen ska vara ute på skjutbanan hela dagen. Detta innebar väckning vid femtiden igen för ännu en bussresa. Jag funderar allvarligt på att gå till sjukan. Men struntar i det och spenderar dagen på skjutbanan med bultande huvudvärk. Inte många skott satt där de skulle.

Det är av denna anledning jag var alldeles för trött, lat, mörbultad för att skriva något förra helgen.

Denna vecka är förhållandevis lugn i jämförelse. Måndagen börjar med löprunda innan frukost för att fortsätta med stridsövningar vilka för mig inte fortsätter dagen ut. Då jag istället sitter i ett klassrum och skriver ett extra prov för den befattning jag är intresserad av. Under veckan sker även orientering och träning inför soldateden. Vilken genomfördes under fredagen med pompa och ståt. Så jag är nu officiellt finsk soldat, ej längre rekryt och kan därmed tituleras viestimies.

Innan dess skedde den 15 till 20 km långa valamarssi med soldatsprovsövningar under dagen. På hemvägen från denna marscherade vi förbi Ekokems anläggning som ska förstöra kemvapen från Syrien enligt Yle.

Är fortfarande ganska trött dock kommer vi förhoppningsvis få reda på vilka befattningar vi får nästa vecka.

fivpl: Träffar och missar

Veckan började med packning för en natt i fält med sedvanligt hets för att stå i rad på kasernplan för att frysa. Eftersom vi är i nummerordningen sista pluton, fick vi vänta längst för att kliva på vår buss. Väl på plats i den hörs Desireless - Voyage voyage sprakandes i högtalarna. Om det var en tillfällighet eller om det var en slug plan av busschaufören att spela kassettband vet jag inte.

Mina tankar vandrade dock iväg till min svenska värnplikt när vi i Älvdalen blev ombordskyfflade på en buss för att åka ut i skogen och prova våra skyddsmasker. Då spelande löjtnanten som körde bussen någon form av frikyrklig musik på repeat. Vi stannade ovanpå Trängslet-dammen och bara satt där kikandes ner i avgrunden. Våra befäl sa att löjtnanten studerat teologi och var djupt religiös med stort flin i hela ansiktet. Ingen trodde på dem.
Vägen tillbaka fick vi gå men när vi kom halvvägs stod bussen halvvägs over vägen. Vi fick skjuts sista biten om vi knuffade upp den ur diket. Den flög upp ur diket.

Nu var inte denna bussresa fullt lika dramatisk. Utan vi kom fram till skjutfältet och dagen började med diverse övningar, ett kärt återseende av fordonsminor igen. Dagen löpte på och mot kvällen reste vi vårt tält några gånger. Första gången för att lära oss, andra gången för att se att vi lärt oss och tredje gången för att tältingången hamnat på fel plats. När klockan blivit läggdags var jag snabbast in för att tutta fjutt i kaminen. Det var inte allt för varmt under natten. Det var svårt att justera luftflödet in i kaminen och resultatet blev att kaminen var väldigt varm när resten av tältet inte var det. Samt ur skorstenen lyste en jetstråle likt efterbrännkammaren ur ett flygplan upp vintermörkret. När man vaknar glatt morgonen därpå blev det dags för skarpskjutning. Jag fick således äntligen skjuta med rk62 som visade sig vara ett mycket trevligt vapen. Spridningen blev helt ok efter en salva och jag kunde ställa in siktena.
Det var efterlängtat att åka hem på eftermiddagen i bussen kunde jag roa mig att se på hur snorkråkan på min insomnade kamrat bara blev längre och längre. 

Under veckan fick vi även en genomgång i val av befattning. Dagen efter skulle vi ha klart för oss vilken inriktning vi helst önskar. Som förstahandsval tog jag en tekniktung befattning som verkar i hela landet. Denna befattning enligt officeraren som höll informationstimmen var myckt bra då Försvarsmakten får billigt underhåll och den värnpliktige får goda erfarenheter, meriter som kan omsättas i det civila. Här i Sverige hade man antagligen tvärt satt sig ner i sandlådan och skrikit grå arbetskraft. Mitt andrahandsval var elektronikunderhåll vilket även det medför att jag får MacGyvera mig hela dagarna. Vilken befattning jag får ska bli spännande att se.

Veckan fortsatte i fysisk fostrans tecken ända inpå lördagen då det marscherades i tät terräng. Till det tråkiga hör att för mig fortsatte det over helgen. Då permissionslägenheten inte var ledig, fick jag husera med transportplutonen som agerar beredskapstropp under helgen, Varpå väckning och taktfast marsch fortsatt. Nu under måndagen kunde jag äntligen hämta ut mitt finska bankkontokort, gå till biblioteket samt KELA motsvarade svenska Försäkringskassan.

Jag har även funderat starkt på att skaffa lägenhet här i Riihimäki, mest för att förenkla mitt liv. Vår kapten tyckte jag ska prova "har du tvättmaskin" som raggningsreplik på krogen. Men eftersom jag spenderat helgen på garnisonsområdet är alkohol således bannlyst, har jag letat nätdejtingsidor istället. Jag tankade hem OKCupid som app till luren och frågorna där är rätt skumma. Vilket direkt förde tankarna till det tidigare nämnda klotsprovets andra del och denna DN artikel "jakten på en perfekt anstäld". Så någon som är bevandrad på det finska nätdejtingområdet får gärna komma med tips.

fivpl: Tvåspråkighet och minor

Även fast jag nu är frisk har jag bara legat och slappat hela helgen. Detta kanske på grund av att veckan varit tämligen fysiskt ansträngande.

Måndagen började med friska 22 minusgrader. Vi var ute i skogen i full stridsutrustning och snödräkt. De som klagade på att det var kallt blev snart varma när vi började gräva ner fordonsminor. I dessa temperaturer blir man snabbt varse om att det inte bara gnistor och grus som flyger om kring en. Utan även svett när man försöker hacka sig ned i grusvägens tjäle.

Två morgnar har det blivit utomhusfys innan frukost. Ena gången på kaserngården och den andra i form av löprunda. Denna dag blev det även stavgång efter frukost med efterföljande stretching och avslappningsövning samt efter lunch simning.

Det tidigare nämnda klotsprovets andra del genomfördes också. Detta var en form psykologiskt test med en rad udda frågor. Sedan kvällstjänst med praktiska övningsscenarion där man testar lämplighet som befäl och ledaregenskaper.

Eftersom vår pluton verkar bestå främst av nördar fick vi extratjänst i exercis. Veckans egentliga lediga kväll spenderade jag på soldathemmet där jag lånat en dator och satt mig för att slösurfa.
Jag hör att någon talar finska med brytning och säger att han är finlandssvensk. Jag tjuvlyssnar ett tag för att sedan glida över till sällskapet för att presentera mig som sverigefinsk. I sällskapet sitter även en av de ytterst få kvinnliga beväringarna. Som till råga på allt inte är finsk utan invandrad. Från ett grannland vilket Finland haft ytterst komplext förhållande till, behöver inte säga mer än så.
Hon fick det svårt att gå ihop att jag var finsktalande svensk och han brevid mig var svensktalande finsk. Han hade tänkt precis som jag och ville öva på sin finska. Även fast han kom från Ekenäs där Nylands brigad ligger, Dragsvik det enda svenskspråkiga regementet i Finland.

Under CBRN-lektionen på fredagen kommer en löjtnant in och ropar mitt namn. Han räcker fram ett ex av "sotilaan käsikirja" på svenska, dvs soldatens handbok.
När dagen övergår i praktik gjorde jag världens tabbe. Vi skulle prova våra skyddsmasker och frågan som ställs är om alla har regnstället med sig. Varpå jsg tänker; skit! Det packade jag inte ner i stridspackningen. Så jag springer tillbaka in i kasernen, vänder uppochner på mitt skåp. Hittar inte det.. När det går upp för mig att i Finland sitter regnstället fast i stridsselen och att jag haft det på ryggen hela tiden.

Som avslut lite säkerhetspolitik igen. I finska försvarets tidning Ruotuväki intervjuas svenska ÖB Sverker Göranson om den haltande svenska försvarsreformen. På Ruotuväkis hemsida finns det även en fråga om Finland bör utöka sitt samarbete med Sverige. Där har 322 personer svarat i skrivande stund. Av dessa svarade 68% Ja och 32% Nej.

Artikeln finns att läsa på i nummer 1/14 av Ruotuväki och finns länkad i PDF-format nedan (på finska). Länk

fivpl: Minusgrader och säkerhetspolitik

Efter besöksdagen var min hals lite krasslig. Men som jag skrev i förra inlägget sprang jag Cooper-testet på måndagen ändå.

Tisdagen fortsatte i samma glada anda med stridsövningar i skogen iklätt full stridsutrustning, vapen och snödräkt. Det var bara några centimeter snö och hyffsat milt med 17 minusgrader. Lunch i form av ris med kycklingssås utbespisades i fält från den finska varianten av snuskburk. Här fick de som petar i maten lära sig att inom loppet av minuter är den så tidigare varma såsen djupfryst.
På eftermiddagen blev det en snabb vapenvård för undertecknad. Då jag blev shanghaiad av vår kapten för att åka ner på stan och fixa ett finskt bankkonto. På vägen tillbaka fick jag lite sightseeing i Riihimäki, kaptenen pekade med hela handen var pubar och snabbmatshak fanns. Han sa att man vet aldrig hur länge man får för tjänstgöringstid. Eftersom jag kommit ända från Sverige kunde jag lika gärna stanna ett år.

Efter veckans två fartfyllda dagar avslutas kvällen med att jag ligger på sängen och dreglar. Logementskamraterna säger åt mig att ta tempen. Jepp, feber.

Onsdagen således vaknar jag som ett vrak och med efterklokhetens huvudvärk bankandes. Cooper och stridsövningar, dålig idé.
Efter ett besök hos sjukstugan på morgen blir jag befriad från utetjänst veckan ut samt berikas med läkemedel. Sjukstugan bemannas av värnpliktiga, precis som vakten och den stackars kusk som körde oss till staden dagen innan. I Sverige kallat grå arbetskraft, kostnadseffektivt och bra.
De övriga får roa sig att skjuta lösplugg. Jag ligger på logementet och stirrar mot det oroväckande gamla trätaket i den sekelgamla kasernen. De tuffa plutonerna som troligtvis blir militärpoliser huserar våningen ovanför verkar jaga en tjur eller dylikt.

Torsdagen sker inget för min del. Resten av plutonen har skarpskjutning och skottställer siktena. Vad jag fått lära mig här är att jag troligtvis kommer vara vänsterskytt, då mitt vänstra öga är dominant. Trots att jag både är högerhänt och har bättre syn på högra ögat. Som tidigare högerskytt ska det bli spännande att se, jag var en tämligen halvdan skytt med Ak 5 i Sverige. Även om det blev bra mycket bättre med Ak 5C rödpunktssikte.

Fredagen var spännande då det var undervisning i säkerhetspolitik. Något som uppenbarligen intresserar mig. Här gavs Finlands syn på det hela. Något som poängterades är att säkerhetspolitik är ett brett begrepp som sväljer samtliga andra områden. Det är ytterst lite av det som handlar om kanoner. Utan vem är det som kommer och skyfflar sandsäckar vid en översvämning? Försvarsmakten, ingen annan har resurser. Skillnaden mot Sverige är diametral. Den svenska försvarsmakten i nutid lutar sig mot det civila samhället. När det civila samhället inte fungerar blir det ett moment-22.

Hela det finska försvaret ska kunna mobilisera på 48 timmar. Annars är det tal om minuter när det gäller katastrofer i närområdet. När det väl kommer till kanoner i säkerhetspolitiken är finska försvaret uppdelat i stationärt och operativt. Det operativa är det nymodiga rörliga, snabba, smala och vassa. Det stationära är det trubbiga och massiva. Detta är underhåll, artilleri, cyklar och skidtolkning efter bandvagn. Sånt som avvecklats i Sverige för att "satsa" på det ena.
Kaptenen uttryckte sig som så att "Finland försvaras inte av ett gäng som flyger helikopter från en plats till en annan". Vilket återigen speglar de stora skillnaderna. De som tror det lever inte i verkligheten, enligt honom.

Omvärldsanalysen är att det alltid förekommer påtryckningar utifrån som måste mötas. Finlands försvarspolitik är helt baserat på realismens förklaringsmodeller om maktbalans.

Även Sverige togs upp som exempel. Då Sverige och Finland har tidigare legat i fas på detta område. Frågan var om det var slöseri för Sverige att ha så mycket flygplan, bergrum, haubitsar osv. Under kalla kriget? Var det ett slöseri att de inte användes? Eller var det pågrund av dem de aldrig behövde användas?
En annan sak som ingår i säkerhetspolitik är räddningstjänsten. Ingen vill nog att bygdens brandstation läggs ned även om det aldrig brunnit hos en.

Rent internationellt i dagsläget har Ryssland rustat kraftigt de senaste 10 åren och uppträder mer offensivt. Tillsammans med Kina är dessa de nya världspoliserna. Detta kan inte USA svara på med tanke på deras underskott i handelsbalansen med skulder som följd. Hade Kina velat skulle de kunna köra USA:s ekonomi i botten genom att höja räntan.

Det är inte som sagt inte vapenskrammel som utgör försvarspolitik idag utan annan form av "krigföring". Som avslutning drog kapten föreläsare en klassisk Clausewitz om än något modifierad. 

"En soldat är politikens knytnäve"

Det var denna vecka. Helgen spenderades i Signalregementets permissionslägenhet. Som står till förfogande för oss värnpliktiga att nyttja fritt. Då jag inte bor i Finland får jag inga betalda hemresor över helgen som de andra.

fivpl: Första veckan

Då så första rapporten från lumpen i Finland mitt under Folk&Försvar, vilket jag tyvärr inte har någon möjlighet att följa.

Jag steg av färjan i måndags förra veckan. Jag gick raka vägen till Helsingfors centralstation. Tåget mot Tammerfors som stannar i Riihimäki avgick först efter 25 minuter efter jag kom fram. Så jag provade på att äta kombinerad lunch och frukost i form av bastulänk i köttpirog.. Finsk snabbmat Möttönen ja kumppanit heter det.

Väl framme i Riihimäki hittade jag två andra vilsna själar vilka jag numera delar logement med. Vi åkte lokalbussen från järnvägsstationen genom att visa upp våra inryckningspapper.

Väl framme på garnisonen följde vi pilar för att komma rätt. Ifyllande av papper samt bli hänvisad till en pluton och logement. Därefter gick vi till förrådet för att hämta ut persedlar. Vi iklädde oss uniformerna och bäddade våra sängar. Till skillnad mot Sverige har man fler visitationer, dels på morgonen som i Sverige samt på kvällen. Då man man gör logementet redo för tapto och läggdags. Pinkka-vikning och punkka-bäddning, som även går att se i finlandssvenska realityserien Drakan. Ingen högervänsterom på eftermiddagen och nattpermission alltså

Dag 2: Hämtade vi ut automatkarbin, skyddsmask, fältspade med mera samt besökte soldathemmet för första gången. Denna dag samt följande är varvade med lektioner, föreläsningar och informationsstunder. Samt ett samtal med plutonsbefäl om vad vi kan, har gjort, utbildning, önskemål om tjänst samt längd och motivation.

Dag 3: Läkarundersökning liknande, om inte samma sak som under den svenska mönstring. Här fick några tjänsteklass C och därmed slipper värnplikt på medicinska grunder. Dessa lämnade det närmaste dagarna och fick nästkommande dag lämna tillbaka samtlig materiel de hämtat ut. Därefter ännu mer föreläsningar denna gång om fysisk aktivitet. VMTK (motsvarande fd svenska värnpliktsrådet) samt socialkuratorn höll föredrag.

Dag 4: Marschträning, gå, stå, hälsningar osv. Samt fotografering på kvällen.

Dag 5: Föreläsningar om krigföring, Finlands krigshistoria och annat som ingår (kansalaiskasvatus). Samt formulär om livssituation, uppväxt, syn på militärtjänst. Efter detta läste vår kapten upp soldateden fritt ur minnet. Bara för Lindberg, sa han sen och plockade upp en lapp för att läsa densamma på svenska efter bästa förmåga.

Dag 6 (lördag): Palikkatesti "klotsprov" ett begåvningstest vilket innehåller rumstänkande, språk samt matematik. Frågan dök upp om det var någon som ville göra det på svenska, varpå jag var den ende som räckte upp handen. Det var garnisonens enda svenskspråkiga (fd Dragsvik) befäl som höll det hela. Givetvis tog han tillfället i akt och tala svenska. Varpå alokas Lindberg blev rekryt och herra luutnanti blev herr löjtnant. Sedan läste jag provinstruktionerna på svenska samtidigt som de lästes upp på finska. Vilket kan endast kan beskrivs med engelskans "mindfuck". Förhoppningsvis gick det helt ok.

Dag 7 (söndag): Besöksdag på garnisonen för anhöriga, fritt för oss rekryter att flanera omkring.

Dag 8: Nu en vecka senare vaknar upp med världens halsont, med eftermiddagens Cooper-test i bakgrunden. Det genomfördes i en inomhus hall Helsingfors. Jag trodde det skulle gå helt åt skogen men jag hade hunnit 2035 meter när tiden var slut. Godkänt.
Kanske var det isär-ihop på rk62, finskt Kalasjnikov-derivat som är löjligt enkel att handha.

På måndag nästa vecka är jag entligen ledig så då ska jag skaffa finskt mobilnummer samt bankkonto.

Mer djuplodade funderingar kommer under helgen. När jag till skillnad mot de som bor i Finland stannar på garnisonen. Annars flyter allt på, de flesta förstod nog direkt att jag var sverigefinsk. Lite som finlandssvenskar i sverige. Det har inte varit svårt att förstå trots att allt är på finska, nyttjas dock ungdomsslang är jag ganska bortkommen. Turligt nog är samtlig slang antingen från svenskan eller engelskan.

Förhoppningsvis ger detta oerhört mycket erfarenheter särskilt när jag är så insnöad på säkerhetspolitik. För att citera ett befäl från en föreläsning. "Ampumaan oppii vain ampumalla" Att skjuta lärs endast genom skjutning.