Om bilar kunde hämnas

Nyheterna om bilbränderna i Husby och andra Stockholmsförorter har nått utomlands. Varpå jag fick frågan om min lösning var värnplikt och fysisk fostran av de små liven. Svaret på det är, ja!

Jag hade tänkt låta bli att skriva om detta för att inte verka som en gnällig gammal gubbe. I Söndags, 19:de maj när jag skrev om nördigheter. Var det exakt på datumet fyra år sedan den nya försvarsreformen röstades genom i riksdagen.
Detta hade jag inte tänkt nämna inte heller att en av mina newsmillartiklar lever sitt eget liv. "Värnplikten borde aldrig ha avskaffats" har bara de senaste månaderna fått 1500 nya millningar och hållit sig på topp 10 i antal millningar. När jag i bittert tillstånd författade den för snart tre år sedan hade den max några hundra.

Varför detta uppsving vet jag inte men min slutkläm "Denna fråga är och kommer evigt att förbli aktuell" var mer sann än vad jag själv räknat med. I skrivande stund håller 97% med men det ska gå att ändra tänkte jag. Så oavsett vad du som läsare tycker vill jag att du "millar" artikeln, hade varit kul att se om det ändras i någon riktning.

På Cecilia Widegrens blogg kan man läsa mellan raderna att ett ljus verkar ha gått upp i försvarsutskottet. Även om detta med bred samsyn är något som hon hittat på själv. Annat nyspråk som utveckling istället för inveckling eller avveckling. Det är uppenbart ett öppet sår att då skaka lite på saltpaketet är bara kul. Men hos försvarsdepartementet syns ingen ljusning enligt Wiseman. Som tar upp departementets informationsbroschyr som är fylld med desinformation. Insatsorganisationen ska uppgå till 50000 personer. Detta har inte uppfyllts, ej heller till 2014, 2019 eller vad nu senast 2023? Denna siffra har skjutits framåt i tiden, hela tiden. Till den mån att siffrorna inte orkar med längre, tröttnat, gått hem och efterlämnar en sårad liggande åtta. Att detta är en bildlig symbol på att tidsramen går mot evigheten eller att som i kooperativa förbundet bygger på samarbete?

Detta med plikttjänstgöring hade inte bara löst dessa problem utan även klyftor och segregration som råder i samhället. Det är som 5-56 som smörjer och får fastrostade muttrar att skruvas åt rätt håll i samhällsmaskineriet. Något jobbcoacher och andra arbetsmarknadslösningar aldrig kan få. Så kallade satsningar på dessa är att jämställa med bandet the KLF:s tilltag att bränna en miljon pund på en ö utanför Skottland.

Nu i Stockholmsförorterna är det istället bilar som brinner men som i fallet även är det knappast sin egen egendom som antänts. Ty försäkringsbedrägerier är vanligtsvis ett sätt för överklassen att söka kickar. Nu är det troligtvis jagsvaga mähän utan varken eftertanke mening eller mål som inte har något bättre för sig och tagit tillfället i akt. Inget som är specifikt till ungdomar i Stockholms socialt utsatta förorter utan även något som finns i de mer bemedlade kranskommunerna. Som förra sommaren när jag körde genom Täby var varenda busskur sönderslagen längs vägen. Som riktigt tas upp i DN:s ledare är det mycket som inte stämmer i vad som sagts.

Ungdomshyss kan tyckas, en fas i livet men sen då? När man inte längre är ungdom och fortfarande kvar på samma ställe utan meningsfull sysselsättning? Svenska skolan sägs vara ett stort misslyckande och ha valfrihet för unga som inte vet vad de vill hjälper knappast till. Utan det är genom mönstring där man lyfter fram individens kunskaper och färdigheter därmed vägleder dem till en lämplig befattning. Oavsett detta är inom försvarsmakten eller rent civilpliktig. Så ger det en möjlighet för folk att komma undan, bryta med sin ungdom och inträda vuxenlivet. Få växa som människa men framför allt bli en sådan. Komma in i en annan gemenskap lära sig sanera oljeutsläpp hos Kustbevakningen. Istället för att söka bekräftelse i en grupp där det viktiga är vem som kan gå omkring i byxor med störst häng.

I dagens individuella samhälle handlar mycket om självförverkligande, gärna på någon annans bekostnad i en klubb för inbördes beundran. Då glöms lätt bort det kollektiva och det odlar en vi och dom-mentalitet. I slutändan handlar det om en respekt för varandra vilket glöms bort idag. Det är inget man bara kan haspla ur sig, läsa i en bok och plötsligt händer. Det är ett hantverk, det är en insikt som långsamt växer fram. När två spolingar från Husby och Täby möts under svåra förhållande och får skeda för att hålla sig varma i en smutsig grop i skogen. Det är då vi är en bra bit mot ett gott samhälle.

Detta är något som inte går att förklara, jag vet att några vet och de andra kan inte ta det till sig. De flesta har nog inte ens läst hit ner. Har någon en egen analys eller bättre idéer, kommentera!

Jag har pratat med både poliser och "Ryds-kids", det är inget konststycke utan enligt gammal uttjatade devis, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Vilket för oss in på veckans filmtips, Christine bilen som hämnas.

Hemlagad signalspaning

Min dator med radiomottagare (svarta lådan).
Skyltarna om mikrovågsstrålning som pryder mina kala vita väggar
sitter vanligtvis på militära radarstationer.
Jag stal dem när jag arbetade på F17 (nåja, de skulle slängas).  

Har varit slö med bloggandet mest pågrund av att jag sagt upp mitt internetabonnemang. Men jag intalar mig gärna att jag vill bygga upp spänningen för mina läsare. Lyfter lite på byxorna, blottar vristerna och därmed överlåta resten till folks inre föreställningar.  

Något man inte behöver slösa sin fantasi på är vad som sker i luften. Då när man var yngre hände det att man satt och lyssnade på vad som fanns i etern. Då med en handhållen scanner, idag är det lite större saker. Nu har jag en Icom PCR-1000 som är ansluten till en dator, en gammal rackare. En Intel Pentium klockad till 100 Mhz från 90-talets mitt i den då tidsenliga tillika numera utdöda formfaktorn Baby-AT. Den bootar PC-DOS med Windows 3.1 ovanpå från ett Compact Flash-minne genom en IDE-adapter som finns placerat i en hårddiskvagga i fronten.

Nu är detta ett delvis medvetet val då denna datoranslutna radiomottagare är från denna tidsålder. Varpå den inte nödvändigtvis verkar väl med nuvarande Windows-utgåvor. Men jag måste erkänna att det är förbannat angenämt att sitta med ett stilrent Windows. Som inte har ett grafiskt gränsnitt som ser ut att ha skapats av en treåring med Downs med ett paket färgkritor på mönstertapet.

Jag gjorde även ett försök med en Pentium MMX på våldsamma 233 Mhz. Som kör det betydligt nymodigare Windows 98, andra utgåvan. Antingen glömskt eller så har jag förträngt hur ofta det blåskärmar och hänger sig. Detta Windows ska ändå vara ett av de stadigaste som kör ovanpå MS-DOS. Datorn ville inte riktigt samsas med min KVM-switch heller varpå det blir återgång till tidigare nämnda uppsättning. Kan helt klart konstatera att även förr var förr bättre förr, förr. 

Förr lyssnades det mest på radioamatörer, utryckningstjänst och något NMT-samtal. Här i flyghuvudstaden Linköping är jag mest nyfiken på flyget. Tyvärr har jag inte fått någon bra mottagning. I mitt gamla studentrum finns det inte jordade uttag med störningar som följd, därmed har det även varit svårt att jorda radiomottagaren. Den radiator som försett mitt rum med vattenburen värme under vintern är tämligen suboptimal att potentialutjämna i. Men jag har lyckats få in brusande röster.

Då mottagaren är bredbandig, det vill säga har stort frekvensomfång så får den in allt från nämnda flygradiotrafik (som ligger straxt över vanliga FM-bandet) till långvåg och världssändningar. För att inte glömma olika modulationstyper. Vilket leder till andra roligheter. Spioner!

Vanligast under kallaste kalla kriget, sifferstationer. Vilka sänder ut kodade sifferserier vilka man tolkar med engångschiffer. Detta är riktigt oldschool men i stort sett skottsäkert och nyttjas därför fortfarande. För att den hemliga agenten ska kunna hitta vilken frekvens som meddelandena kommer sändas på spelas en musikslinga. Efter dessa typiska låtar brukar dessa stationer uppkallas. Vilka the Conet project spelat in och givit ut på skiva. En favorit är Swedish Rhapsody eller midsommarvaka som den heter på svenska. Som en glassbil från helvetet, lyssna själva. Vilka om inte Kraftwerk har gjort en hyllningslåt till fenomenet, nummern eller numbers beroende på vilket tungomål som föredras.

Dessa stationer är tänkta att kunna tas in med enkla världsmottagare som finns att köpa i vilken elektronikaffär som helst, för en hundring eller så. Vad jag suktar efter är en mottagare från Winradio, som nuvarande fast nyare.  

0% Air Force, 100% There for taking

Jag fick ett tips från en utbytesstudent från Australien som knyter an till förra inlägget. Om ett program som heter the Gruen transfer. Som tar upp marknadsföring i dessa olika former. En del som ingår i programmet är att en reklambyrå får i uppgift att sälja det osäljbara. Denna gång att Australien ska invadera Nya Zeeland. Se resultatet nedan, gillar det skarpt.

 

Som sagt har det bäring mot det som hänt de senaste dagarna. Utrikespolitik är som ishockey, materialsport. Något annat på ämnet är Australiensiska filmen Imorgon, när kriget kom. Vilket suger hårt, riktig chickflick men det får vara veckans filmtips.

Back to the 80's?

Jag hade tänkt skriva om gamla radarsystem som en historisk tillbakablick, nu kom det annat ivägen. Uppenbarligen. Jag syftar givetvis på ståhejet kring Ladoga-13. Som jag har skrivit tidigare i inläggen försvarsnordism och obemannad. I det förstnämnda bevakas svenskt luftrum av radar och det andra att det det saknas folk. Skipper har gjort en bra uppföljning.

Detta kan summera det som kommit upp till ytan gällande incidentberedskap. Det finns inte resurser att hålla ständig beredskap. Vårt nya insatsförsvar är inte lika insatta som vårt gamla dåliga "oinsatta försvar". Vad som är märkligt är att man beslutat att inte ha någon rote i beredskap trots denna övning. Kanske var det en konsekvens av att man helt enkelt inte hade resurser? Locket på, alltid.

Oavsett vad som sagts in tidningar är detta en sak man vanligtvis skickar upp en jaktrote på. Likaså som NATO gjorde som har ansvar för incidentberedskap eller air policing över Baltstaterna. Nu skickar man inte upp plan endast på grund av kränkningar i luftrummet. Utan oftast när flygplan inte svarar på radio, av olika anledningar. Samtliga civila flygplan har transponder som sänder ut vilka de är. Som gör det möjligt att följa dem på radar. Dessa flyg ska innan de flyger in över annats lands luftrum meddela detta till flygtrafikledningen. Annars går larmet. Detta inte alltid hot mot rikets säkerhet utan att säkerställa att inte flygplanet är nödställt.

Bara för någon veckan sedan var det ett SAS-plan i Storbritannien som tappade radiokontakt med marken. Varpå Royal Air Force skickade upp två jaktplan att agera ögon och öron åt planet så det kunde landa säkert. Ett annat liknade fall som slutade mycket tragiskt är Helios Airways Flight 522. På grund av tryckfall i kabinen svimmade personalen av. De grekiska jaktplanen som skickats upp för att att kolla läget, kunde blott följa planets autopilot tills bränslet tog slut och det slog i bergväggen.

I detta fall var det ryska plan som övade skenanfall mot svenska mål. Troligtvis stridsledningscentralerna, StriC i Bålsta och Hästveda. Det är i dessa man sitter nedsprängda långt ner i berget och kikar på radarskärmar samt stridsleder stridsflygplanen. Hade de velat illa den gången hade det varit öppet mål, även om själva StriC är svårt att slå ut. Bättre är att slå ut kringliggande knutpunkter till FTN, försvarets telenät. Således lämna dem helt utan samband med omvärlden.

Som vanligt ska politiker oja sig över det inträffade, utkräva ansvar och frånsäga sitt egna. Hävda att de inte visst hur det stod still med mera. Sitter man i försvarsberedningen så är det högst rimligt att man har koll på vad man sysslar med. Vilket även påpekas i en replik.

Hade man istället skickat upp två JAS hade det givetvis gnällts angående det också. Det bullrar nämligen, en mysig egenskap enligt mig som framkallar barndomsminnen hos undertecknad när det händer i Linköping. Under Almedalsveckan för något år sedan gnälldes det från politiskt håll när flygvapnet var ute på skarp incident. De kan öva någon annan gång och inte störa eller showa mitt under Almedalsveckan, tycktes det. Men även inom Försvarsmakten är det sisådär med kunskapen. Som en gång när jag var ute på Vaddö skjutfält hade de ringt från StriC Grizzly (eller Björnen som det hette på min tid) i Bålsta och sagt att incidentroten var uppe i luften. Vi åkte ut mot vattnet och väntade någon minut innan två JAS dök upp. Strax efter kom skjutfältschefen farandes i ilfart i en bil och var förbannad varför han inte fått reda på något. Detta för att han ska kunna informera den gnälliga lokalbefolkningen. Men nu var det ingen övning utan de var ute på ett oväntat uppdrag.

Expressen skriver tämligen raljant om det hela. Men de som har ansvarat är de folkvalda som sitter och styr över detta. Peter Neppelberg skrev ett gästinlägg hos Wiseman bara dagarna innan detta uppdagades. Efterföljande inlägg är läsvärda likaså, ett, två. Det som verkar troligt är att politikerna är oskyldiga lamm inte har något som helst med detta att göra och att Peter Neppelberg är i maskopi med ryssarna, han har trotsallt en motorcykel med registreringsnummer KGB. Vilket scoop..

Tyvärr är det så här det ser ut idag. Därför efterlyser jag större öppenhet i verksamheten. Så folk får reda på hur och varför något händer. Därmed får ökad förståelse och vördnad för verksamheten. Detta är absolut ingenting hemligt och det finns ingen anledning att i en modern demokrati mörklägga fullständigt självklara saker. Detta händer lite då och då av olika anledningar. Även Sverige har retats med grannländerna, främst förr då detta även var mer öppet i Sverige. Iochmed den stora upprustning Ryssland bedriver kanske det är lite av en tillbaka till 80-talet. Vad härnäst, Ryska östersjöflottan kanske gör en oldschool skenmanöver? Har vi då några resurser och en statsminister som skrålar "håll gränsen"?

Ryssland gör om Aquas försök till comeback för några år sedan.

"Back when the coolest thing in store
Was a Commodore 64
Back to the 80's"

Sveriges kontring får beskrivas så här.    

Boktips: Midvintermörker

Naninanannana... Ja det ska föreställa någon form av ledmotivstrallande till ett boktips. Det ska sägas att jag inte är någon bokslukare i sedvanlig ordning. Jag tycker skönlitteratur närmast är tidsslösande dynga. Samtidigt som jag autistiskt kan fastna ofta och med kraft i facklitteratur eller uppslagsverk.

Så slutligen för några veckor sedan såg jag Cornus Midvintermörker i fyndhörnan på ICAMaxi i Tornby, Linköping. Dekadent inbunden ingen paperback pocket för endast 49kr. Skyfflade omgående ner ett ex i korgen. Hade länge funderat på att skaffa den men inte gjort det av tidigare nämnda anledningar. När jag väl höll den i handen fanns det inget som hindrade mig längre.

Vid läggdags gosade jag ner mig med boken, varpå jag fastnade i den omgående. Plöjde genom ett par kapitel tills klockan plötsligt slagit 04:00 om morgonen. Då kände jag att det kunde vara dags att lägga ifrån sig den.

Midvintermörker är flera berättelser i en, som man ständigt hoppar emellan. Vilket gör att man inte tröttnar förrän man når väldigt utförligt beskrivna stridsfordonsstrider på Gotland. Vilket enligt mig blir väldigt tjatigt i längden. Är man pansarslusk kanske man tycker detta är spännande.
Boken bra skildrar hur Sveriges försvar ser ut i dag (eller då 2012) och hur en rysk invasion av Gotland skulle kunna se ut. Detta med de medel som finns. Den är dock inte helt realistiskt i maktbalansen mellan dessa båda parter. Men som det även står i slutordet så hade detta inte lett till någon särskilt spännande eller intressant läsning.

Oavsett om man gillar att läsa eller som jag inte gör det kommer man fastna så; Läs den!

Nu har även efterföljaren Midsommargryning precis släppts. Kommer jag att springa att köpa den? Nej. Dock om jag hittar den för 49kr och håller den i min hand. Så lär jag inte kunna somna förrän efter fyra på morgonen den gången heller.

Från en lastbils förarstol

Jag kikade på ett avsnitt av uppdrag granskning som avhandlade utländska lastbilsförares arbetsvillkor i Sverige. Som går att se på SVTPlay. Det är följden av de vackra ord om enighet, demokrati gubevars uttryck som försöker upprätthålla EU:s existens.

Jag hade inte tänkt grotta mig in i det alldeles för mycket. Utan istället försöka förmedla min bild av omvärlden ur mina ögon uppifrån förarstolen på en lastbil. Det finns stora schismer transportsätten emellan. Som grundar sig i människans inabilitet att tänka sig en annan verklighet än den uppfattade situationen. Kör man lastbil är man alltid i vägen, hatad av alla. Inte bara det utan även mellan fotgängare och cyklister. Se bara vilket rörelsemönster (eller avsaknad därav) folk har när de handlar mat. Inte konstigt folk dör på vägarna.

Så detta inlägga har lite bäring mot det förra inlägget, trafikens nimby och nånannanismen. Jag noterade att DB Schenker figurerade en stor del i uppdrag granskning. Vilket inte är första gången de varit uppe på min tapet. DB står som sagt för Deutsche Bahn, det vill säga Tysklands motsvarighet till SJ. Höjdarna inom DB, sitter med i den tyska lobbyorganisationen Allianz pro Schiene. Dessa arbetar hårt emot de finska och svenska längd- och viktbestämmelserna för lastbilar genom No mega trucks. Allt väl kan tyckas, järnvägen mot vägen. 

Nu är det inte så enkelt. Dessa EU-direktiv (96/53/EC) som ingår i ett modulsystem som skall möjliggöra intermodalitet mellan olika fraktsätt. Nyttjas friskt och skenheligt av DB Schenker själva i Sverige. När man i Tyskland, arbetar emot det?

Jag har tagit upp detta i det numera nedlagda EU-forumet Debateeurope om de inte vore dags att införa det inom hela EU. Men även hos en engelskspråkig blogg jag gillar, Biglorryblog. Anledningen till det var den skrämselpropaganda kampanjen No mega trucks nyttjade i ett klipp de då just släppt. Klippet som går att se här på engelska eller tyska.

Jag behöver knappast nämna alla fel i det. Tydligen ska dessa 25 meters fordon ha svårt med rondeller, när vi samtidigt ser en av dessa klara av en utan svårigheter. Sedan deras bredd som är irrelevant då dessa inte är bredare än vanliga långtradare. Men det som fick mig arg var ett nyhetsklipp av ett av dessa fordon hade frontalkrockat med en SAAB 900. Där det samtidigt sägs att de är svårare att styra i halka. Vilket inte stämmer, oftast är det mötande fordon som fått sladd eller som det fint heter "av okänd anledning kommit över på motsatt körbana".

I klippet ovan som man nu inte ser är att det är en tradare från just DB Schenker som krockat. Det gjorde man förut. Jag påpekade detta i kommentarsfältet på youtube. Detta verkade tydligen pinsamt varpå lastbilen censurerades och kommentarsmöjligheterna togs bort. Dock finns en artikel kvar i lokaltidningen Folkbladet om olyckan utifall jag skulle sitta här och ljuga. Har ni åsikter om detta, skriv det. Mina kommentarsfält är alltid öppna.
Olyckan har såsom de flesta liknande olyckor mellan bil och lastbil stora likheter med denna. En pickup får sladd, krockar med en mötande långtradare och fullkomligt sprängs i dess små beståndsdelar. Föraren avlider omedelbart. Så att påhängsvagnen är av europeiska mått (16,5 meter), gav uppenbarligen inte några fördelar.

Inom Sverige har vi länge haft prövat långa vagntåg, som ETT-projeket exempelvis som är ett 30 meter långt timmerekipage. En "granne" på campus Valla, Statens väg- och transportforskningsinstitut har gjort en utredning av projektet (VTI rapport 758). Detta föranledde ännu ett försök med längre fordon. Denna gång 32 meter kallat Duo2 och vilka är med där om inte DB Schenker.

Det flesta nymodiga lastbilar jag kört har 7-8 stycken backspeglar detta för att ge så stor överblick som möjligt. Det hjälper inte alltid och dessa kan aldrig ta bort samtliga döda vinklar som finns på en lastbil. En vanlig olycka är när en bil ligger jämsides med lastbilshytten på passagerarsidan. När lastbilen ska byta fil, syns inte bilen överhuvudtaget varpå detta inträffar. Nu är det tvärtom filmklippet i Sverige, då vi har högertrafik. Jag har själv varit nära att trycka till en bil på detta sätt. Lyckligtvis uppfattade bilföraren min blinkande körriktningsvisare och dök upp i mitt siktfält som ett skott.

Därtill cyklister som ofta blir överkörda av högersvängande lastbilar i korsningar. Det går inte kika i 8 backspeglar samtidigt. Utan omgivningen får finna sig i att försöka förstå in i andra trafikanters situationer. Jag tror ingen vill förbjuda järnvägen då folk blir påkörda i plankorsningar. Utan vi får faktiskt visa vördnad för vad det faktiskt är, ett tåg med monumental stoppsträcka. Top Gear visar lite samhällsupplysning för en gång skull.

Samtliga transportsätt behövs då de kompletterar varandra och kom ihåg de är inte där ute bara för att jävlas med dig. YOLO!

Vapenvägraren som blev vapenförsäljare

Från och med första mars till sista maj har polismyndigheten infört vapenamesti. Detta är ett mycket bra sätt att få bort olagliga vapen från befolkningen. Det är dessa vapen som nyttjas vid brott. De vapen folk har licens att inneha brukar vara säkert inlåsta i vapenskåp där de inte gör någon skada.
Något Expressen ville påpeka genom att visa hur enkelt det var att få tag i ett olagligt eldhandvapen.

De tre journalisterna på Expressen fick nyligen sina domar fastställda i hovrätten. Detta efter att ha dömts för vapenbrott efter ha köpt en insmugglad pistol 2010, denna lämnades senare till Polisen. Hade de istället gjort detta idag, hade de kunnat lämna in pistolen utan påföljd. Dock hade själv köpet varit svårare att inte bli fälld för om de inte nyttjat en frilansare och hävdat källskydd.  

Sverige är tillsammans med Finland de vapentätaste länderna per capita inom EU. Vilket står att finna i statistik från Small arms survey. Som inte bara räknar med officiella siffror utan även uppskattat antalet skjutvapen som inte är licensierade antingen som rent illegala eller som inte berörs av respektive lands lagstiftning.
Enligt Brottsförebyggande rådet nyttjades skjutvapen i 20% av fallen dödligt våld år 2011. Vanligast mordvapnet i Sverige är Morakniv® vilket även GW Persson höll upp i programmet Veckans Brott. Vill man se hur det ser ut i resten av Europa kan man med fördel kika i WHO:s statistik.

Trots detta har man gjort en statlig utredning om skärpningar i vapenlagen. Vilket finns att läsa på regeringens hemsida (SOU 2013:7). Den tar upp förändringar som avses gälla från 1 juli 2014. Dessa är regler för magasin, max antal patron i vapen, skärpta straff för vapenbrott samt att förbjuda vissa vapen helt och hållet. En typ av vapen som då kommer bli olagliga är de runt 2500 helautomatiska skjutvapen främst kulsprutepistoler som det finns licens på i Sverige. Tillsammans med ännu fler halvautomatiska gevär. När skadade dessa någon senast? Frågan är varför dessa lagar ska ändras och till vilken nytta?

Utredningen tar upp statistik från Brå som pekar på att att andelen skjutvapen vid dödligt våld kroniskt legat runt 20%. Detta från att legat en bra bit under för att under mitten av 2000-talet vända åter till 20%. Samtidigt under denna ökning så har beslagen minskat. Detta är ett tecken på att Tullen och Polisen har saker att ta tag i. Dagens lagstiftning mer än tillåter i exempel vilka jag återkommer till lite längre ner. 

Vidare i utredningen hänvisas till EU:s vapendirektiv (2008/51/EG). Vilket gör att det hela är en följd av och grundat EU och Schengen, om fri rörlighet. Likaså det kritiserade Reva-projektet där passkontrollen har flyttat från rikets gränser till Stockholms tunnelbana. Inte heller så konstigt att Tullen inte tar lika mycket vapen i beslag när de inte tillåts bevaka gränsen. Kanske kan de göra en aktion mot morgonpendlare och okynnesåkare i Göteborgs spårvagnsnät? Någon mystisk skäggig typ kanske bär runt på en insmugglad Jugoslavisk Kalasjnikov-klon i sin hockeybag?

Utredningen tar upp det norska fallet Breivik som med ett helt lagligt vapen (och gödningsmedel) orsakade en enorm massaker. Samt hävdar även att halvautomatiska gevär och enhandsvapen såsom pistoler borde regleras strikt. Ingenstans i rapporten står det att finna fall eller belägg där dessa lagliga vapen ska ha använts i brottslig verksamhet i Sverige. Utan endast att en skärpning ska förhindra att så blir fallet. Det finns endast belägg för att vid brott används insmugglade olagliga vapen. Ergo jag har svårt att dela utredningens slutsats.   
Men strikt vapenlagstiftning är inget som hindrar massakrer som skotten i Cumbria 2010 exempelvis. Som tog 13 människors liv. I Storbritannien är vapen hårt reglerade och den enda typ av vapen allmänheten får äga är hagelbock som tar maximalt två skott åt gången.

Tyvärr brukar denna debatt ofta handla mellan två extrema ytterligheter. Mellan de som lever i en värld av söta my little pony-hästar kräks regnbågar på varandra och de som får utlösning efter fyra sekunder man nämnt Colt.
På gott och ont sköts det 99492 älgar enligt Svenska Jägarförbundet år 2011/2011. Vilket är den största anledningen till den stora mängd skjutvapen i Sverige. Hade inte detta gjorts hade det bland annat lett till stora kostnader för skogsägare, fler viltolyckor med dödlig utgång eller störningar i tågtrafiken. Man skulle kunna se det i ett makroperspektiv och se om kan finna ett jämnviktsläge mellan viltolyckor och antal vapen.

Vapenlagstiftningen är inte helt felfri och den bör göras om. Den leder ofta till tolkning från fall till fall, utefter ett uttryckt behov av tillståndssökaren. Eftersom det är upp till varje läns polismyndighet att godkänna eller avvisa licens på vapen. Finns det mycket utrymme för felaktiga beslut och olika praxis inom respektive län.
Dock förefaller det inte rimligt att göra det enligt utredningen. Utan att vapenbrott och mord sker beror på saker i samhället. Upplevda orättvisor, särbehandling, utanförskap med mera.

Det är dessutom farligt att exotisera skjutvapen och göra dem till en fetish. Något som folk bara får uppleva på film. Jag har aldrig haft något intresse för vapen utan har vuxit upp med dem. Som liten fick jag följa med till skjutbanan med far, hemma satte han mig på att rengöra dem. Jag var väl bara runt 5-6 år gammal och hittills har jag nog gjort min far besviken genom att inte ens försökt ta jägarexamen. Som fjunig 19-åring var det automatkarbin som gällde, maskingevär, pistol, handgranater med mera. Visst man skjuter en salva automateld och sen då? Detta har på inget sätt sporrat mig till att bli en mordmaskin eller råna banker. Jag är ytterst tveksam om det givit motsatt effekt hos någon annan.

Det kan dessutom få olyckliga konsekvenser när plötsligt en stor del av samtliga vapen i Sverige blev olagliga. I utredningen föreslås att de långsamt ska fasas ut genom att nya licenser inte ges. Eller att staten köper ut vapnen av ägarna, något som Australien gjorde när deras vapenlagar blev strängare. Dock finns det en stor risk att dessa vapen kommer ut på svarta marknaden. Precis som de vapen som smugglas in i Sverige kommer från forna Jugoslavien. Kanske ser vi ökade vapenbrott i Europa med föredetta lagliga svenska vapen?

Värre blir det när makten inte gör som de säger som nyligen i fallet Tolgfors. Varför ska svenska folket lämna ifrån sig sina vapen mer eller mindre ofrivilligt. När de facto en vapenvägrare sett till att det inte finns några anledningar för dem att ha vapnen kvar. Särskilt när denne nu fått ett välbetalt arbete att sälja just vapen. Säkerligen långt farligare och moraliskt mer tvetydiga vapen än en pistol eller hagelbössa. Varför han troligtvis kommer ha mer människoliv på sitt samvete än vilken svensk sportskytt eller jägare som helst.  

Eftersom jag redan är gammal, bitter och har för längesen tappat hoppet för mänskligheten är jag inte förvånad. Frågan är hur Sten Tolgfors kan se sina barn i ögonen i framtiden. Jag är inte troende eller religiös utan närmast sekulär humanist men jag har svårt att se att ingen inte skulle tycka detta är helt oförlåtligt. I mina ögon är det inget annat än hyckleri, något jag fullständigt saknar respekt för.

Grotescos - Bögarnas fel.
"Min son med jaktgeväret fyra människor sköt ihjäl, men på nåt sätt kan jag känna det är bögarnas fel"


Du sköna nya värld.