Försvarsnordism

Så här på Finlands självständighetsdag ska detta inlägg handla om Försvarsnordism som SvD:s ledare benämner det. Inte minst för att jag till hälften är finsk i kropp tillika själ, finsktalande samt innehar medborgarskap i Österlandet. Utan snarare för att jag är nordist och att Claes Arvidsson som skrivit ledaren lagt sig på en löjligt låg nivå.

Hans ledare tar upp misslyckandet att tidigare forma ett dylikt förbund. Detta berodde på andra världskriget och det efterföljande kalla kriget. Något som inte hör till vanligheterna. Vilket medförde att NATO hade en stark roll med Amerikas Förenta stater som stort stöd i ryggen. De ville till varje pris att Europa inte skulle bli kommunistiskt. Men NATO idag när Warszawapakten är död och begraven?

Sverige har aldrig varit riktigt neutrala utan har faktiskt haft nära och högst inofficiella kontakter med våra grannar. Vilket även finns att läsa i en SvD-artikel, ironiskt nog. Vilket är högst bakvänt. Idag när vi officiellt ska hjälpa varandra genom bland annat EU-fördrag. Så har vi inte fler än två aktiva flygbaser. Resten är nedlagda, likaså förråden. Hur insatt är insatsförsvaret om de måste släpa med sig allt de behöver land och rike runt från centrallagret i Arboga?

Om vi skulle få understöd i framtiden, var ska de husera?

Om Sverige och Finland varit med i NATO hade det snarast stuckit i ögonen i Sovjet. Hur hade det sett ut om två motpoler varit grannar? Som det delade Tyskland eller nuvarande situationen i Korea? Det var nog helt enkelt bäst att vara mittemellan och att Åland förblev demilitariserat. Som idéer att Sverige skulle skaffa egna kärnvapen var bäst att de skrinlades. Ingen går och gnuggar sådant i ansiktet på den största knutten i baren. Mycket bättre att lägga pengarna på att försvara sig mot dessa istället.

Tillbaka till Island, de kan minsann. Trots att de är och var NATO-medlemmar gick de i krig med ett annat NATO-land, Storbritannien. Torskkrigen som de hette, ledde till skottlossning och rammningar mellan Brittiska flottan och Isländska kustbevakningen, Landhelgisgæslan. Som även står för Islands försvar, sjöräddning, sjöövervakning.. Ja allt. Till skillnad mot svenska kustbevakningen som finns där mellan marinen och sjöpolisen, halvt desperat letar någon form av nisch och bekräftelse. Precis som Sverige eller vilket annat land som helst övervakar Island sitt territorium med radar, Loftvarnarkerfið heter det. Inga konstigheter.   

Ingen dog och det fick ett fredligt slut. Island hotade med att stänga NATO-flygbasen Keflavík och Storbritannien stod i schack matt. Gissningsvis togs inte detta beslut i house of commons utan ”over there” med tanke på Islands strategiska läge.

Det finns en rad saker som skett i Nordens tecken, inte minst Sveriges vanligaste jaktammunition den ”Svorska” 6,5 som nyttjades av båda försvarsmakter. Långt innan 5,56 och 7,62. För att inte nämna passunion, valuta med mera.

Sverige ska inte bli NATO-medlem. NATO har tappat sitt syfte och trenden är ”pooling and sharing”. För att nyttja ett tvättmaskinexempel som i förra inlägget. Handlar det om att fler länder delar på samma resurs för att spara pengar. Flera boende delar på en tvättmaskin, tvättstuga även kallat. Jag tror som läsare ni redan förstått, inte behöver gå in på vilka problem det kan medföra.

Sverige ska tillsammans med sina Nordiska grannländer utforma ett förbund. Då krävs det att man släpper sargen och inte sitter fast i gamla spår. Att vi råkar ha nyttjat samma patron en gång i tiden, är ett slag i luften.
I verkligheten så har USA inte några intressen i Europa längre samt är skuldsatt över öronen. Det är dags att vi, som förr står på egna ben.