tisdag 6 januari 2015

fivpl: Muck och om livet i Finland

Detta blir troligtvis det sista fivpl-inlägget. Den första delen kommer vara en liten tillbakablick över året i Finland. Det hade varit bättre att just detta kommit innan nyår, så slipper man nu älta föregångna år nu 2015. Men jag har istället valt att slå ihop det med mina funderingar på förbättringar angående den finska värnplikten, som efterfrågats.

 Igår, måndag ryckte första kontigenten in och detta datum för exakt ett år sedan gjorde jag detsamma. Så något så när lämpligt ändå att detta inlägg kommer på årsdagen. Det har varit lärorikt att få spendera ett år i ett land, jag varken är född i eller har bott i tidigare.

Och visst finns det skillnader mot Sverige även om det stora hela är väldigt likt. Ska ta upp några saker jag hängt upp mig på. Finland är formellt, allt är uppstyrt hur man ska göra. Inte som i Sverige när man bara intutivt synkar in läget och gör något lämpligt. Finns det inga regler så varför inte gå i shorts, barbröstad med en pizzakartong under armen och köpa läsk på affären? Antingen det eller så bara står det still i finländarens huvud. Men det gäller att vara artig som att tacka för skjutsen. Det gör även jag i Sverige när jag åkt exempelvis taxi, i Finland gör man det även på bussen men det blir bara absurt när en del gör det på metron i Helsingfors. Det är inte så att föraren hör och vad säger man? Tack själv, främling som ingen talat med.

Jag har även haft bilen med mig i Finland den sista tiden men även kört våra servicebilar i tjänsten. Övergångsställen. När man stannar för fotgängare som vill korsa gatan, får man se en fullständigt chockad eller förbluffad människa. De står där någon sekund och begrundar detta världens underverk som nyss skett. För att sedan ta sats och tokspringa över vägen som om de blivit jagade av vargar. Jag satt och fnittrade varje gång. Jag kan delvis förstå detta då ingen verkar stanna för fotgängare. Men det skiter jag själv i när jag ska korsa gatan. Jag går rakt ut i gatan med bilister som ibland får tvärnita som följd. Jag går över ändå och ger föraren min iskalla "jag ska skjuta din hund och smörja in din fru i kolasås"-blick. Fungerade varje gång och jag lever fortfarande. Det heter trotsallt skyddsväg på finlandssvenska efter finskans suojatie. Så någon ordning får det lov att vara annars kan man införa från svensksvenskan det mer neutrala tienylityspiste istället.

Alkohol, kan inte skriva om Finland utan att nämna det eller hur? Alko-monopolet är ingen höjdare utbudet är alldeles för smalt för en ölsnobb som jag. Pinsamt att avdelningarna för cider och lonkero är jämnstora. Lonkero betyder tentakel men kommer från engelskans long drink. Som i detta fall är finsk specialité, gin blandat med grapefruktläsk. Det smakar som sockerdricka och hör enligt mig hemma på barnkalas. Av skyltningen av brännvinet på Alko lär no name-märkena Suomi och Leijona vara storsäljare, de kommer tappade på pet-flaska och är utrullade på lastpall i butiken. Vanligast är dock att man ser både ungdomar och slitna medelålders människor släpa på mellanöls Koff-burkar ovarsamt nedstuvat i genomskinliga fryspåsar från mataffären.

Jag var glad när jag kom till Helsingfors från lilla Riihimäki. Men mitt i sommaren hade allting semesterstängt på helgerna, det var varmt och fanns verkligen ingenting att göra. Förutom att bada, vandra planlöst omkring och dricka sig kalaspackad på kall öl. Så här tog jag verkligen seden dit jag kom. Jag har aldrig tidigare druckit så mycket alkohol i mitt liv som i Finland. Att ölen är nästan tre gånger dyrare i Finland än Sverige var inget hinder när alternativet är att sitta timtals att stirra in i en vägg. Att sitta på uteservering, shoppa och smälta in bland turisterna var ingen ekonomisk möjlighet med värnpliktig dagpennig, inte heller valde jag att spela bort dem på ray potti-maskiner. Inte på grund reklamfilmerna för spelmissbruk som ploppade upp på Youtube. Ironi när det finns spelmaskiner överallt. Återigen detta formella att alkohol och spel är dåligt, man ska inte men samtidigt vill man väldigt gärna ha skatteinkomsterna med andra handen. Det är mer ett tillrättalagt sätt att lura sig själv än att faktiskt göra något åt problemet. Det är nästan som att det som räknas i Finland är det man säger när det i Sverige är det man gör, på gott och ont.

Andra skillnader är att i Sverige kan man nästan sätta ett likhetstecken mellan staten och civilsamhället. I Finland känns det mer som att staten är som ett företag bland alla andra, fast med lite mer befogenheter. Som om medborgarna inte utgjorde staten som ett missförtroende dessa emellan. Finland har varit i krig med nästan allt och alla, även med sig själv. Någonstans känns det som om man inte riktigt kommit över detta ännu. När man i Sverige tänker äh vafan lite milis och automatvapen åt alla. Framstår Sverige lite som svenskarna ser på Danmark, avslappnade och tillbakalutade. När man i Finland har ett mer formellt och mer byråkratiskt förhållningssätt. Men ändå mer öppet och enkelt på ett svårförklarligt sätt.

Och kaffet smakade blask! Fast det enda jag egentligen saknade under tiden i Finland var riktig äkta stolt svensk kebabpizza. Finsk kebabpizza vet inte riktigt vad den är, lite åt texmex-hållet kanske. Inte ok, Finland. Något som var bra i matväg var de billiga köttpirogerna som man trycker i för mycket Åbo senap, den eldiga varianten.              



Sista veckan i Helsingfors. Förutom sedvanlig parad, tal, kaffe och munk med en finlandssvensk komiker som stod för underhållningen (på finska). Så var vi även och fikade på vår enhet inne i Helsingfors. Där fick vi väldigt fina ölstop eller glasmugg snarare och ett multiverktyg båda med märket för vårt förband, PVJJK. Vi fick även reda på var vi krigsplaceras. Basker (barett) fick vi inte som i Sverige utan den som ville fick köpa den för €5, jag skippade. Hos Ruotuväki finns en artikel och bild på när vårt kompani lämnar in det sista av våra persedlar. Undertecknad syns till vänster i bild med mössa på huvudet.

Hemförlovningen/muck från Gardesjägarregementet på Sandhamn var nog det enda som fungerat smidigt där. Det var en officer som gått i pension och denne skulle tackas av just denna dag. Så var vi iväg redan vid 11-tiden. Mina kamrater från Signalregementet fick in åka iväg in i det civila förrän efter 20-tiden på kvällen. Många av dessa träffade jag i Stockholm när de tog en kryssning dit. Tiden i Sverige har jag träffat släkt och vänner, som jag inte sett på länge. Packat upp mina saker som varit bortstuvade i förråd, varit på arbetsintervju och bara tagit det lugnt. Givetvis i postfacket hemma i -Linköping låg det inte bara räkningar utan även ett brev från Rektryteringsmyndigheten. Angående repetitionsövningar, välkommen hem liksom. Imorgon börjar jag dessutom mitt nya arbete.

Trodde jag skulle få med idéerna om finsk värnplikt här. Men jag lurades tydligen, det är sent nu så det kommer i veckan, Hursomhelst har detta gett mig mycket ovärderliga erfarenheter och kunskaper som uppsjö valfrinågontingläsaienboknågrapoängkurs på universitet aldrig kan ersätta.

Ovan nämnda stop fylld med mikrobryggerifolköl
    



6 kommentarer:

  1. Intressant att läsa dina reaktioner på privata planet. En del är definitivt överraskande, kanske nästan bisarra. Jag ifrågasätter inte dina iakttaganden, men ger mina kommentarer på dem från en lite annan vinkel, såklart från en som levt i Finland största delen av sitt liv, med vissa utlandsboenden, även en kort tid i Sverige för länge sedan.

    Om det formella, kan jag ju notera att eftersom du levt ett år i finska lumpen, kan nog det formella framstå rätt kraftigt. I resten av livet är det formella knappast så starkt framstående, även om auktoritet ser ut att vara starkare i Finland än i Sverige. Delbvis är det dock en chimär. Åtminstone i näringslivet i Sverige finns det autoritära, dock bara maskerat bakom en diskussion, där man "förankrar" beslutet, men sedan besluter chefen ;-)

    Övergångsstället, ja där stannar svensken om någon är i närheten. I finland stannar bilisten när du går över vägen, inte om du står vid övergångsstället. Praktiska är viktigare än principen. Hatblick behövs inte ;-)

    Ölutbudet på Alko kompletteras ju av mellanölet (max 4,7%) på matbutikerna, där de störe har ett mera omfattande urval än alko. Notera även attöl får 18-åringar köpa både på matbutiker och Alko. I Sverige är ju gränsen 20 på Systemet. Mellanöl i plaskassar kallas "pussikalja", dvs. "påsöl" ;-)

    Förekomsten av spelmonopolets spelautomater har jag egentligen inte noterat, då jag inte har "spelgenen". Här har du en stark poäng.

    Mat är ju lite vad man blivit van med. Om man vuxit opp med Fazer choklad, smakar Marabou blask, och vice versa ;-)

    Senast jag var på repövning på Sandhamns garnison, klagade jag åt överstelöjtnanten som ledde vår övning på rustförrådets civilanställdas inställning, men annars funkade allt nog. Det kanske är annorlunda när man gör beväringstjänst.

    Jag väntar med intresse på dina kommentarer om själva tjänsten.

    Mvh

    @A7_FIN_SWE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig i det du skriver. Men Finland är mer formellt är även något jag känner igen från barndomen när jag semestrat i Finland. Som att affären inte får ha öppet längre än till klockan 18 på söndagar osv. "Bara för att"

      I Sverige måste beslut rotas hos alla, så att alla vet varför de gör något och i vilket syfte. Att alla är med på det och det kan man göra på pillemariska sätt. Att få det se ut som en diskussion, att samtliga varit delaktiga är strategisk och svår att nästla sig ur. I Finland kör man bara, utan att ifrågasätta eller veta varför. Blir det komplikationer kan man skjuta det ifrån sig och säga att det inte ligger på ens bord.

      Jag har tidigare nämnt skillnaderna rent armémässigt, då jag var i flygvapnet i Sverige, kontra armén i Finland. Det är mer formellt i Finland även i dessa avseenden. En kamrat i samma befattning som jag tog ut HSL, ledighetsdagar med förlängd tjänstgöring. När dennes far var svårt sjuk. Han fick hemförlovningen flyttad till nyårsdagen.

      I Sverige var det inte så, dessutom var vi lediga efter middagen om vi inte hade kvällstjänst. Då var vi lediga på riktigt, fram till morgonuppställningen. Det var mer dagisklass i Finland, inte så mycket tänk själv och eget ansvar som i Sverige.
      Även i Finland blev det lite av denna krock då vi delade logement/stuga med helikoptermekaniker/ytbärgare som tjänstgjorde vid gränsbevakningsväsendet. De hade helt annat schema än resten av plutonen.

      Det som liknade svenska försvaret mest var de ingenjörsbefäl på signalregementet i Riihimäki. De var tämligen informella och struntade överlag i diverse mallar och regler, de tog ut svängarna och körde efter eget huvud.

      Förrådspersonal var det inga problem med i Finland, de var jobbigare i Sverige. Bara på en garnison var de lite griniga. Men då bytte vi ut våra gärdesjägarmärken till nästa gång mot pvjjk/fölsc så blev det helt annan service.
      Tänk om vi klipper internet. ;)

      Radera
    2. Affärernas öppettider i Finland är en långdans, men att vi ännu har det ålderdomligt beror på att en riksdagstjänsteman ville bada bastu

      Det var så att en tidigare regering ville befria öppettiderna men när det skulle bli omröstning var fyra ledamöter på en fest i riksdagens tilläggsbyggnad. När de fick meddelande om omröstning, startade mot plenisalen. Vägen är lång genom underjordiska gångar och med hissar. När de till slut var vid sista hissen, tryckte en tjänsteman som var på väg till riksdagens bastu på knappen ner till bastun. Hissen tog omvägen via undre våningen och dessa fyra hann just in i plenisalen, men talmannen såg inte att de steg in, och avslutade omröstningen. Därför blev inte öppettiderna fria.

      Butiker under 400 m2 har dock i praktiken fria öppettider.

      Att personliga extra permissioner förlänger effektiv tid inne är enligt reglerna. Och som du vet, följs reglerna i Finland ;-)

      En skillnad finns även mellan finlandssvenska sidan och den finskspråkiga sidan i Finland. I milin är skillnaden mindre, men t.ex i skolor syns det.

      Då du nämner det större ansvaret, tänk själv på biten du missade genom att vara McGyver och inte fungerande grupp- eller plutonchef. Där skulle du nog ha fått lösa ledningsuppgifter ;-)

      Och i Finland är ju ett krigsförband färdigt först efter första KFÖ, och jag kan lova dig att på finska reservövningar är det reservisterna som löser uppgifter. Mycket informellt och oftast funkande. Utbildarna (stampersonalen) brukar inte ingripa om inte det går rakt åt helvete. Då har
      stampersonalen en helt annan inställning än till beväringar. Delvis är det så redan för aspiranter under beväringstiden.

      Du kom inte med i första numret av Ruotuväki. I.a.f. hittade jag inget. Hoppas de tar med dig i nästa.

      Radera
    3. Haha, jo det är just jag tycker är litet typiskt bångstyrigt finskt. Att vara inne och peta där det inte behövs. Som att paketbilar bara får köra max 80. Men Finland är dock inte värst, de flesta Västeuropeiska länder är värre, Tyskland exempelvis.

      Har pratat med några finlandssvenskar under tiden i Finland. De säger att det är skillnader i mentalitet. Har dock inte tänkt på det så mycket själv.

      Några övningar var vi inte på, allt vi gjorde var i den skarpa verksamheten. Vi undersergeanter har dock tagit hand om våra gardesjägare och marscherat dem till matsalen. Jag har dock genom min befattning fått resa runt i Finland och besökt andra garnisoner. Har träffat finska reservofficerare i Riihimäki, på barer och genom släktingar.

      Huvudsaken har jag fått med och det är själva uppbådet\mönstringen, urvalsprocesssen, grundutbildningen och hur detta fortlöper.

      Det skulle vara ett specialnummer, tror det är alokasliite för dem som ryckte in nu i januari. Har dock inte sett det själv ännu. Kan vara så att det har utgått, då vi var de näst sista som innehaft denna befattning. De som ryckt in nu kan således inte göra samma sak som vi.
      Detta på grund av bolagiseringen av finska försvaret, när nätet läggs ut på Erillisverkot. Det går inte ha värnpliktiga på aktiebolag.

      Radera
  2. Marscherat jägarna till matsalen. LOL Inget illa men det var inte rktigt det jag menade med övning i ledaruppgifter. Men om du är nöjd, är allt fint.

    Frågade om rekrytbilaga på twitter och fick svar idag, att det nog kommit, men inte är på nätet, ännu. Blev lovad att det snart är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag förstod det. Vi har alla undrat varför vi var i AUK överhuvudtaget. En del av oss på andra garnisoner fick ledaruppgifter och mindre McGyver. Men vi i Helsingfors hade bara tekniska uppgifter. Personligen tycker jag de kunde gått till matsalen själva, det är inte så att de skulle gå vilse.

      Radera