Valvaka

Jag tänkte skriva ett inlägg på Facebook men förstod rätt omgående att dess längd skulle passa bättre som blogginlägg. Detta är rent personligt som jag kände jag borde få ur mig, rakt från hjärtat.

Jag önskar jag kunde känna den glädje, gemenskap och kampanda som de partipolitiskt aktiva sprudlar av. Jag önskar att jag bara tyckte precis som alla de andra i "mitt parti". Att jag kunde se ner på och tala ont om det andra partierna. Hitta småfel, dra alla över en kam, ni är alla likadana och vi! Vi är så mycket bättre.

Egentligen önskar jag inte alls det. Jag önskar vi istället kunde diskutera frågor i sak som vuxna människor.
Nu är det inte så. Jag har aldrig varit med i ett parti och troligtvis kommer jag aldrig bli det heller. Jag gillar säkerhetspolitik, det är anledningen till varför jag började läsa statsvetenskap och varför jag inte är partipolitiskt aktiv.

När andra hetsar varandra parti mot parti, grupp mot grupp, tro mot tro. Har jag fått lära mig att samtliga medborgare är lika mycket värda och att vi har ett gemensamt mål att ta hand om varandra. Det kan vara en generationsskillnad, jag har inte vuxit upp i "samma land" som mina yngre studiekamrater exempelvis. Samtidigt finns det jämnåriga och även äldre som inte har någon idé.

För ganska precis 10 år sedan blev jag en av få, mot min vilja, utvald att genomföra värnplikt. Med hot om fängelsestraff lärde jag mig skjuta, döda och överleva. Samtidigt som jag blev skolad i mänskliga rättigheter, första hjälpen med mera. När andra 19-åringar satt och planerade studier eller utlandsresor. Gemensamt med dem var jag också ute en fredag kväll. Inte på en bar eller klubb, vi i beredskapstroppen gick skallgångskedja och letade efter en självmordsbenägen tonåring som rymt hemifrån.

Jag kände mig inte kränkt eller orättvist behandlad av detta. Så här i efterhand var nio år av skolplikt värre än ett års värnplikt. Visserligen var värnplikten mycket hårdare fysiskt och mentalt, men alla respekterades och ingen blev mobbad oavsett klädstil, ursprung eller samhällsklass. Detta idag säger vår nuvarande statsminister var dåligt och värdelöst. Jag, min far och så många andra män, därtill kvinnor som frivilligt ställt sig till förfogande är inte värt något, ett särintresse.

Istället infördes det på ideologiska grunder nya toppmoderna frivilliga försvaret och värnplikten lades i träda. Denna reform har precis lätt till det vi motståndare debatterade vilt innan införandet. Det är ineffektivt, övas inte och kommer aldrig kunna komma att fungera fullt ut utan tillförsel av extrema mängder pengar. Vem vill dessutom ta ett sådant underbetalt lågstatusyrke och samtidigt ses ned på av både regering och folk i allmänhet?

Detta är anledningen till varför jag valde att åka till Finland för att genomföra värnplikt på nytt. För att se hur det fungerar, ta intryck och få idéer hur man kan försöka förändra personalförsörjningssystemet i Sverige. Jag blir rörd när jag tänker tillbaka på alla de gånger här i Finland. Som vilt främmande finländare jag pratat med blir skakiga, glansiga i ögonen och säger uppriktigt "tack" när de skakar min hand eller kramar om mig. När jag förklarat för dem varför jag är här.

Finland har verkligen fått kämpa för sin självständighet och medborgarnas rösträtt. Man vet till skillnad mot Sverige att det har ett pris och inte kommer gratis. Under min tid här i Finland har ett av våra grannländer invaderat Ukraina. En av de största bränderna, skogsbranden i Västmanland. Frivilliga och brandmän slet, bara för att höra att de inte gjorde ett tillräckligt bra jobb. Reinfeldts sovande folk har inte vaknat ännu. Istället är det stora nyheter #knuffgate när Löfvén avvisar Lööfs kränkning av dennes luftrum.

Jag kanske är ond, krigisk, tappad i golvet, en förtryckande "vit man" och att världsfred når man genom att lägga sig under ett flygplan på museum. Men tyvärr fungerar det inte så att man bara diskutera saker, ta avstånd eller tycka att "någon" ska göra "något". Som vänstersidan tycker.

Inte heller är högersidan något att ha. Då man ljuger folk rakt upp i ansiktet och kallar nedskärningarna för satsningar. Men en stor del är bara okunniga, lite som ett glatt efterblivet barn som klappar en katt mothårs. En del tycker det bara är nimby.

Jag respekterar allas rätt att uttrycka sig och oavsett vad ni röstat på idag. Men jag skäms över mina landshenar när ni istället debatterar lyxproblem jobbskatteavdrag eller kvotering av styrelser. Blockpolitiken i Sverige har effektivt dödat säkerhetspolitiken. Även om jag vet att det är ett val på pest eller kolera. Så sitter jag här framför valvakan och har en liten gnutta hopp om att vi spräcker blocken. Så kan vi enas om att oavsett vad ni tycker, vilken -ism ni tillhör. Att det är allas våran skyldighet att försvara denna rättighet tillsammans. Idag är det ingen som gör det...