torsdag 26 juni 2014

fivpl: Hamnat i sand

Då har underofficersskolan slutat för vår del med befordring till undersergeant som följd. Det skedde förra veckan med fika i matsalen. Efter det begav jag mig snabbast möjligt till serviceförrådet med mina persedlar, en potatissäck på 50 kg. Detta då jag sökt ledigt sista dagen för att få lite extra tid i Sverige. Så jag fick åka en dag tidigare, jag vet inte om jag missade något. Halvårssoldaterna muckade dock samma dag och sprang ut i reserven. Men det är något jag själv kommer få uppleva sen. 

Jag fick inget långt sommarlov, långhelg snarare och ingen extra tid på måndagen. Utan skulle bestämt vara i Sandhamn senast 09.00. Jag var således framme 01.10 på natten, detta för att få färdmedlen att gå ihop. Buss 86 går rakt in på området och jag lyckades ta mig till rätt kasern i mörkret, till en aningen fundersam dejour. Jag fick ett tomt logement att kinesa i och min jacka fick agera kudde. Väckning kom plötsligt och oväntat vid 05.30. Vid åtta-tiden på morgonen trillade mina kamrater in och jag kunde byta om till uniform igen. För de tog hand om min stridssäck med permissionspersedlar, då jag inte kan/får ta med den till Sverige. Någon form av försvarsmaktsintern godshantering verkar inte finnas för värnpliktiga i alla fall. 

Måndagen började med lite föreläsningar om hur det fungerar med praktiska saker på Gardesjägarregementet. Jag fick även byta förbandsmärke från Signalregementet och färg från lila till grönt. Tisdagen började direkt med jobb och vi åker tidigare nämnda buss var morgon in till stadin. Vilket gjorde att busskort fick inhandlas för dyra pengar som senare ersätts i samband med dagpenningen. Dock inte lika smidigt som det var i Sverige, när man fritt kunde åka på värnpliktslegitimationen närsomhelst, varsomhelst. 

Sandhamn har liknande sekelgamla röda tegelkaserner som i Riihimäki och våran nyrenoverad hyffsat nyligen med resultat som golvvärme i duschen. Långt ifrån alla andra söndermöglade kaserner. Några hus brevid är dock övergivna och förfallna, vilka genast drog mitt intresse. Får även ta ge mig ut på en löparrunda runt än och spana hur den ser ut. Bonus om det finns en bra badplats någonstans.

Något annat som möglat och renoveras just nu är gästlägenheten. Så jag har ingenstans att vara under helgerna. Enligt kuratorna får jag tillsammans med denne leta upp en lägenhet i Helsingfors. Vilket sedan finska folkpensionsanstalten betalar hyra för! Låter inte helt illa, så nu har jag fullt upp med det. På portaler såsom jokakoti, vuokraovi och tori.fi (motsvarande svenska Blocket). Fler tips emottages tacksamt.      

2 kommentarer:

  1. Under dina första 6 mån, upplevde du någon pimsning (pennalism/mobbning)?

    Efter 6 mån finns det knappast...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej ingen mobbning. Men det är klart att det finns mer eller mindre socialt smidiga människor. Det är trotsallt "jämnåriga" som styr men någon kamratuppfostran har det inte varit.
      Det första jag märkte när jag kom till Sandhamn. Är att samtliga meniga flyttar på sig när kommer gående i korridoren. Så var det inte innan jag fick Citroën-märket på bröstet.

      Radera