fivpl: Riihimäkis och Signalregementets historia

Eftersom min befattningsutbildning just nu består av mest samma sak vecka ut in och ut. Tänkte jag skriva mer om själva regementet, något som inte blivit av ännu. Mer av inlägg av generell karaktär lär det bli även i framtiden. främst då det är herrejösses säkerhetsklass på min befattning. Vi är inom vår befattning eniga om vår wingman-taktik, att vi tillhör specialstyrkorna och varför är givetvis hemligt.

Från garnisonsområdets öppna del

I permissionslägenheten finns ett exemplar av boken "Riihimäen varuskunnan historia I 1909-1939" (ISBN 951-25-1257-2) som legat och stirrat på mig. Jag har många gånger stirrat tillbaka och lekt arga leken men till slut läst den som en öppen bok. I sanningens namn var det någon av de första helgerna i Finland jag läste den. I brist på annat att göra då jag inte köpt min bärbara dator ännu.


Till vänster i bild den gamla officersmässen, senare signalmuséet.
Till höger nuvarande officersmäss, ursprungligen regementschefsbostad.

Garnisonen i Riihimäki är gammal, så gammal att den uppfördes av Ryssar när Finland var en del av kejsardömet Ryssland. Anledning till att garnisonen uppfördes var att Riihimäki är en viktig järnvägsknut. Byggandet påbörjades 1910 och mellan 1912-1913 uppfördes de sista byggnaderna, däribland kasernen vi beväringar huserar i. Från början var det ett prickskytteregemente, genom åren har dock en rad olika kompanier och bataljoner huserat i Riihimäki. Nuvarande Signalregementet flyttade in först 1944, från Viborg som vi alla vet inte tillhör Finland längre.

Under 1917 efter ryska revolutionen utropar Finland självständighet. Vilket får konsekvenserna 1918 att de ryska soldaterna som finns kvar på Riihimäkis garnison måste utrymmas. De uppmanas istället av Bolsjevikerna att frivilligt gå med i finska inbördeskriget och strida med de röda, mot de vita. Detta var inte särskilt populärt bland soldaterna, även om Riihimäki förblev ett tillhåll för de röda.

Det är först med hjälp av tyska trupper utrustade med pansartåg de vita har möjlighet att slå tillbaka. De hindras först i Jokela (kanske mest känd för skolskjutningen) av en sprängd bro. De fortsätter mot Hyvinge, där de röda tvingas på reträtt mot Riihimäki.

Tyskarna skjuter med kanoner mot Riihimäki varpå en tågvagn lastad med sprängämnen träffas. Följande explosion utplånar hela bangården med räls som flyger kilometer bort och smäll som hörs till Tavastehus. Den 22 april 1918 jagas de rödas fångar ut från garnisonen mellan de båda fronterna under gevärseld. Efterföljande dag har tyskarna tagit över garnisonen i Riihimäki och den tillföll därmed de vita, finska skyddskåren.

Under denna tid fungerade garnisonen som fångläger och vår nuvarande kasern var ett fängelse. Som mest satt 8500 röda fängslade. Efter inbördeskrigets slut fasas fångarna ut och garnisonen fungerar som arméns hästsjukhus. Från 1921 inrättas en radiostation på garnisonen som 1924 växer till en radiobataljon, vilket närmast får ses som en start på signalepoken.

Även om Signalregementet kommer slås ihop med Pansarbrigaden i slutet av detta år. Så kommer de tekniska skolorna bli kvar i Riihimäki tillsammans med ELSOK, centret för elektronisk krigföring. Så ser dessa till att signalepoken inte är död. Vi var således de sista som högtidlighöll Signalregementets årsdag den femte mars.