söndag 13 april 2014

fivpl: Luft

Veckan spenderades i skogen, vilket var en förvånande positiv överraskning. Det var inte så hårt som jag trodde det skulle vara, även om jag inte fick mer än två timmar sömn första natten. Bra var även att jag och den andre gruppchefen gillar olika. Han tog på sig att upprätta läger och jag byggde helst samband i form att leda en telegrupp med tvåtråd till staben. Ett par kilometers skogspromenad men hellre det än att resa tält. Win-win.

I princip har jag mest stått i standby-läge. Detta är inga nya saker för mig, inte heller bemanna eldställningar i tid och otid. Det bästa av allt är dock att detta är min befattnings sista läger. Kanske att något eventuellt dyker upp längre fram. Men det är nästa vecka det börjar närma sig befattningsutbildningen och jag kan då byta ut stridsvästen mot verktygsbälte. Har jag dock otur kan jag kan hamna som utbildare för nästa kull inryckande och då blir det inte lika glassigt längre.

Det är även kul att se att folk har börjat greppa detta med beväringstjänsten. Bitarna har börjat falla på plats att det inte är så tokigt trotsallt. Människor som de aldrig annars skulle ha mötts träffas. Det visar sig att de har kunskaper och kvaliter de inte trodde. Saker jag hade tid att diskutera enskilt när man mitt i natten ligger i sitt observationsvärn med stridsparet.

Min befattning kommer dock innebära att jag är tekniker i den dagliga skarpa driften. Detta är något som ska fungera även i krig på olika anläggningar och regementen. För oss medför det kaffedrickande i inomhusmiljö när de andra är i skogen. En stor del av oss kommer att hamna i Helsingfors där Gardesjägarregementet är lokaliserat, på Sandhamn. Med tanke på detta och på min befattning hade det varit spännade att prova på strid i bebyggelse. Kanske något man kan tigga sig till? Detta då vår befattning inte kommer se skog alls.

Så jag vet inte heller hur stor nytta jag kommer av luftlägesplottning vi hade utbildning nu på fredagen. Samt skjutning mot lågt flygande mål med gaslarm som överraskning, skyddsmask på och min kamrat blev förkunnad medvetslös. Han spelade en bra säck med nötter och jag fick axla på mig honom på ryggen. De par hundra metrarna till skyddet var dryga då vi gick i något som nästan var ett stenröse, jämte ett taggtrådsstängel. Som givetvis fastnar överallt. Skyddsmasken immar givetvis igen av ansträngningen och det är tungt att andas.

I sverige var det under skidåkningen de tyckte var kul att skrika gaslarm. För att sedan få oss springa i snön som nådde upp till låren. Gav samma utlovade effekt.

Jag kan dock inte minnas att vi hade någon nämnvärd utbildning i luftvärn och skydd i Sverige. Trots att jag var inom StriL vars största uppgift är att förmedla luftläget och leda luftstrid. Vilket gör det kul att gräva i historielådan. Försvarets historiska telesamlingar skriver om Luftförsvarscentraler som genom luftlägesinformationssystemet LuLIS (pdf) förmedlar luftförsvarsorienteringen (LuFOr). Vill man drömma sig tillbaka till svenska 80-talet kan man lyssna på några exempel här. Vilket spelar lite hissmusik i väntan på en kvinnlig röst som förmedlar läget. För det var främst kvinnor som var aktiva i denna del främst från Lottakåren. Mer finns att läsa på portalen luftbevakning.se. Även det numera nedlagda Civilförsvaret hade observationsplatser för spaning.

Även om det inte blivit något modebloggsinlägg ännu. Så får jag passa på att tipsa om SVT Kobra som tar upp kamouflage.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar