söndag 23 mars 2014

fivpl: Suomen suuri kuntokoulu

De som kan finska förstår vad detta inlägg kommer att handla om. För er andra kan den översättas som Finlands stora hälsoskola eller bästa konditionsskola. För det är vad tiden sedan förra inlägget har handlat om. Även under helgen då jag inte hade tid att skriva ett inlägg här.

Det handlar om att finska försvarsmakten marknadsför sig som en konditionsskola. Förra helgen var just helgtjänsten utbildning i idrott och hälsa. Som utbildare stod ett skönt befäl som bland annat visade parkour-klipp och ryska spetsnäsor som sprutade pepparsprej på varandra. Mest för att visa att allt hänger ihop. Finska försvarsmakten har även ett klipp på ämnet med halvnakna män till tonerna av någon form av anskrämlig dubstep. Iochmed detta har morgonlöpningen blivit längre samt genomförs var morgon. Så kan förrförra veckan beskrivas ytterst kortfattat. 

När jag i Sverige mönstrade för 10 år sedan och var en av 10% av årskullen som blev utvald att göra värnplikt. Så var min spontana tanke att det måste vara en folkhälsoaspekt att välja en datornörd med fysik som en Michelingubbe. Detta verkar stämma väl in i det säkerhetspolitiska vakuum som rådde och alltjämt råder i Sverige. Att försvarsmakten sonika fått en helt annan odefinierad funktion när Sovjet kollapsat.   

Även om det inte är huvudsyftet i Finland så hymlar man inte med att det kan beskrivas med filmtiteln run, fatboy, run. I tidningen Ruotuväki tas även problemet med övervikt upp. 

Något som knyter an till hälsa är födan vi stoppar i kakhålet. Nu förra veckans övningsdygn fick jag "nöjet" att prova finsk stridsportion. De fanns i lite olika varianter med olika färgkod, gemensamt var att samtliga var laktosfria. Då laktosintolerans är vanligare i Finland än övriga Norden. De består främst av hyllvaror såsom Blå band och Knorr. Detta är inte riktigt anpassat för fält enligt min mening. Främst då finska "snuskburken" saknar brännare och vindskydd, så vi fick kvittera ut stormkök modell Trangia istället. Jag gjorde ett försök med "Knorr spaghetteria bolognese", kokade upp vatten och ska hälla i påsens innehåll. När jag i processen möts av en plötslig förskräckelse att skiten innehåller spaghetti och tänker neeeej! Nåväl spaghettin sticker halvvägs upp ur kastrullen och kryddblandningen landade lite varstans utom just där den skulle.

Det är då man vill bryta den fjärde väggen till den imaginära publiken till tonerna av fiol i d-moll. I Finland borde man skrota kärlen när världsmarknadspriset på aluminium är som högst. För att köpa in en större kåsa i plast att äta ur istället. Maten kommer oftast från kök eller kokgrupp ändå. Sedan kan man köpa in några lass frystorkade rätter från norska Drytech. Dessa kallas för "grönpåsen" i Sverige och är nog de bästa stridsportionerna jag prövat. De ersattes emellertid av "gulpåsen" som heter 24h meal från Blå Band, som jag inte är fullt lika förtjust i. Själva maten är det inget fel på, den smakar bättre och innehåller mindre fisk än norska varianten. Det är mest förpackningen och det andra i påsarna. De norska påsarna innehåller chokladdryckspulver "Regia" från Freia som är helt gudomligt god och krigschokladkaka från finska Brunberg. Finska påsen, något tyskt "Krüger" och gulpåsen klassikern Ögonblink. Vilkas smak kan beskrivas med det sistnämnda, typ eye twitch, eye twitch.
   
Innan vi for från veckans övning frågade vår löjtnant vad som varit bra och dåligt under övningen. Om hur det gått att prova stormkök för första gången för de som inte gjort det. Hela kompaniet satt där på knä, i full stridsutrustning och en löjtnant som inte släppte iväg oss förrän han fått ett tredje bra omdömen om övningen. Till slut räckte jag upp handen och löjtnanten såg att det var underofficerselev Lindberg. Varpå f.d Dragsviks löjtnanten alltid tar tillfället i akt att tala svenska. Jag svarade att det var bra att vi fick tio köttbullar till lunch första dagen. Varpå löjtnanten vänder sig till hela kompaniet och ber alla som inte förstod något räcka upp en hand. Varpå runt 70% gör det. Några undrade senare vad jag sa och andra sa att de förstod men att svensk-svenska var svårare för dem att förstå. Kan dock inflika att under min svenska värnplikt var det en Göteborgare som inte alls förstod min Stockholmska.

Löjtnanten bad även oss att lämna tillbaka det vi inte ätit av stridsportionerna. Dock så tog jag min under min under armen och likt en fnittrande treåring sprang iväg med den. Den finska snabbgröten från Elovena och Varma koppen blåbärssoppa som jag nallade med mig smakade gott till frukost idag. Men de är inget för fältet då dessa inte äts ur påsen och därmed bidrar till ohygieniskt slabbande. Påsen med beef jerky gav jag till mina hugande logementskamrater. 

Något jag ännu inte provat är den svenska klassikern "guldburk" vilka en del ska vara tillverkade i Finland. Cirkeln är sluten så här på Nordens dag. Om ni även varit kvicka ser ni att även Fazer köpt upp svenska försvarsrestauranger, kanske Leijona Catering är nästa mål? Jag vet inte hur det fungerar idag men när jag som fjunig ungdom gick i nian på högstadiet. Privatiserades skolköket, vi fick således soppa fyra gånger i veckan och man fick riktigt tråla botten för att hitta något ätbart. Jag som alltid glatt ätit min skolmat, tappade återigen hoppet om mänskligheten. Nästa liknade händelse ägde rum på F17 när jag arbetade inom NBG där matsalen togs över av Sodexo. Slutade äta där då allt blivit hälften så bra och dubbelt så dyrt.

För att knyta an till inläggets början så hade det varit komiskt. Om någon gymkedja tagit över gym och hinderbana på regementen likaså..
Nu kanske jag raljerar smått i gymfallet men det går politik i allt. De norska stridsportionerna blir antagligen för dyra för både Finland och Sverige i längden. Då EU lägger strafftullar på mat- och jordbruksvaror som inte är framställda inom unionen. Därtill ger bidrag till sina egna jordbruk för att dumpa överproduktionen i tredje världen. Vilket gör att desperata fattiga människor söker sig till ett bättre liv på andra sidan medelhavet med livet som insats. Eller ägnar sig åt sjöröveri som i Adenviken. 

Jag har försökt ligga lågt men "snacket går", många har kommit fram och frågat om det är sant att jag är sergeant i Sverige. Kan säga att folket här i Finland har minst lika svårt att förstå varför jag gör det här. Att jag tagit ett sabbatsår från universitetsstudierna för att säkerhetspolitik intresserar mig. I Sverige trillade kanske polletten ned ordentligt iochmed Ukrainakrisen. Men i Finland har försvarsdoktrinen stått stark. Vilket av storebror och Nordens Amerika, Sverige ser med viss skepcis och närmast ser Finland som något bakåtsträvande.

Faktum är att värnplikten här likt den var i Sverige är ett bra sätt att träffa nya intressanta människor och knyta kontakter. Med olika bakgrund, utbildning, intressen och livsåskådning. Även om jag är äldst är jag inte den enda 80-talisten och även om jag inte är "finsk" så är jag i gott sällskap av bl.a holländaren, fransosen och australiensaren(!). Varav den sistnämnda har druckit några Foster's med. 

Eftersom jag fått med Australien, Finland och EU i samma inlägg. Se Iron sky, om du inte gjort det!                 

        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar