fivpl: Träffar och missar

Veckan började med packning för en natt i fält med sedvanligt hets för att stå i rad på kasernplan för att frysa. Eftersom vi är i nummerordningen sista pluton, fick vi vänta längst för att kliva på vår buss. Väl på plats i den hörs Desireless - Voyage voyage sprakandes i högtalarna. Om det var en tillfällighet eller om det var en slug plan av busschaufören att spela kassettband vet jag inte.

Mina tankar vandrade dock iväg till min svenska värnplikt när vi i Älvdalen blev ombordskyfflade på en buss för att åka ut i skogen och prova våra skyddsmasker. Då spelande löjtnanten som körde bussen någon form av frikyrklig musik på repeat. Vi stannade ovanpå Trängslet-dammen och bara satt där kikandes ner i avgrunden. Våra befäl sa att löjtnanten studerat teologi och var djupt religiös med stort flin i hela ansiktet. Ingen trodde på dem.
Vägen tillbaka fick vi gå men när vi kom halvvägs stod bussen halvvägs over vägen. Vi fick skjuts sista biten om vi knuffade upp den ur diket. Den flög upp ur diket.

Nu var inte denna bussresa fullt lika dramatisk. Utan vi kom fram till skjutfältet och dagen började med diverse övningar, ett kärt återseende av fordonsminor igen. Dagen löpte på och mot kvällen reste vi vårt tält några gånger. Första gången för att lära oss, andra gången för att se att vi lärt oss och tredje gången för att tältingången hamnat på fel plats. När klockan blivit läggdags var jag snabbast in för att tutta fjutt i kaminen. Det var inte allt för varmt under natten. Det var svårt att justera luftflödet in i kaminen och resultatet blev att kaminen var väldigt varm när resten av tältet inte var det. Samt ur skorstenen lyste en jetstråle likt efterbrännkammaren ur ett flygplan upp vintermörkret. När man vaknar glatt morgonen därpå blev det dags för skarpskjutning. Jag fick således äntligen skjuta med rk62 som visade sig vara ett mycket trevligt vapen. Spridningen blev helt ok efter en salva och jag kunde ställa in siktena.
Det var efterlängtat att åka hem på eftermiddagen i bussen kunde jag roa mig att se på hur snorkråkan på min insomnade kamrat bara blev längre och längre. 

Under veckan fick vi även en genomgång i val av befattning. Dagen efter skulle vi ha klart för oss vilken inriktning vi helst önskar. Som förstahandsval tog jag en tekniktung befattning som verkar i hela landet. Denna befattning enligt officeraren som höll informationstimmen var myckt bra då Försvarsmakten får billigt underhåll och den värnpliktige får goda erfarenheter, meriter som kan omsättas i det civila. Här i Sverige hade man antagligen tvärt satt sig ner i sandlådan och skrikit grå arbetskraft. Mitt andrahandsval var elektronikunderhåll vilket även det medför att jag får MacGyvera mig hela dagarna. Vilken befattning jag får ska bli spännande att se.

Veckan fortsatte i fysisk fostrans tecken ända inpå lördagen då det marscherades i tät terräng. Till det tråkiga hör att för mig fortsatte det over helgen. Då permissionslägenheten inte var ledig, fick jag husera med transportplutonen som agerar beredskapstropp under helgen, Varpå väckning och taktfast marsch fortsatt. Nu under måndagen kunde jag äntligen hämta ut mitt finska bankkontokort, gå till biblioteket samt KELA motsvarade svenska Försäkringskassan.

Jag har även funderat starkt på att skaffa lägenhet här i Riihimäki, mest för att förenkla mitt liv. Vår kapten tyckte jag ska prova "har du tvättmaskin" som raggningsreplik på krogen. Men eftersom jag spenderat helgen på garnisonsområdet är alkohol således bannlyst, har jag letat nätdejtingsidor istället. Jag tankade hem OKCupid som app till luren och frågorna där är rätt skumma. Vilket direkt förde tankarna till det tidigare nämnda klotsprovets andra del och denna DN artikel "jakten på en perfekt anstäld". Så någon som är bevandrad på det finska nätdejtingområdet får gärna komma med tips.