Det händer då och då att jag skummar genom våra nordiska grannars nyhetsportaler. På norska Aftenposten fann jag en spännande artikelserie forsvarskuppene som avhandlar Forsvarsbygg. Vilket är norska motsvarigheten till svenska Fortifikationsverket. Denna artikelserie pekar slöseriet och de brister som finns när statens/försvarets fastigheter sålts. Det är dessa som är statens fastighetsbolag gällande försvarsbyggnader.
Andra motsvarande statliga aktörer på denna marknad är bland annat: Akademiska hus som äger och förvaltar universitets- och högskolebyggnader. Jernhusen, stationshus längs järnvägen. Jag noterade även Specialfastigheter, de har tydligen huvudkontor här i Linköping och jag var helt ovetande om deras existens. I deras fastighetsbestånd ingår bland annat kriminalvårdens anstalter och Flygvapenmuseum(!) Min första tanke är att varför kan inte resten av försvarsfastigheterna ingå i detta företag. Tillsammans med exempelvis Vasallen, vars uppgift är att avyttra gamla garnisoner.
Att Akademiska hus finns är säkert jättebra men just FortV brukar få mycket kritik. Då det sistnämnda faktiskt är en myndighet men som tar ut marknadsmässiga hyror för byggnader som varit avskrivna sedan länge. Största problemet med detta är att Försvarsmakten oftast är den enda hyresgästen. Det går inte hyra ut ett hus inne på inhägnat militärt område hursomhelst. Så om fastigheter inte behövs längre måste förlorade hyresintäkter tas av kvarvarande fastigheter.
I utredningen "Försvarsfastigheter i framtiden" (SOU 2013:61) är dock förslaget just att Specialfastigheter och FortV ska avvecklas, därmed läggas i ett nytt bolag. Dock ska bland annat fastigheter "av särskilt statligt kulturhistoriskt intresse" fortsatt ägas av myndighet. Förhoppningsvis Statens Fastighetsverk och helst ska dessa betalas med kulturpengar och inte belastas försvarbudgeten. SFV äger även Sveriges ambassader runt om i världen. Behöver nog knappast poängtera att statens fastighetsbestånd är en stor byråkratisk röra.
Åter till länkarna ovan och fallet Norge. Anledningen att de finns är att sålts av många fastigheter under kort tid samt till underpris, ibland helt utan anbudsförfarande. De fastigheter som sålts av norska forsvarsbygg finns listade i en databas. Det ses tydligt på de "vanliga" bostäder eller lokaler som enkelt kan nyttjas till civil verksamhet. Bergrum är naturligtvis svårare att sätta ett marknadspris närmast på grund avsaknad av en marknad. Därav töms de oftast på innehåll, miljösäkras och plomberas, dock har en del bergrum blivit datahallar. Det kan dock ses som en vinst att bara bli av med ett bergrum då för att slippa underhållskostnaderna i form av avfuktning och uppvärmning.
Ett sådant bergrum är gamla RRGC Rockan i Hannäs utanför Åtvidaberg. Problemet var först att det uppdagades att det var på väg att säljas till ett motorcyklistgäng vilket SÄPO hade invändningar mot. Annat fall är att det köps upp av lystna entreprenörer som vill mer än vad plånboken medger med konkurs som följd. Vilket Wiseman tar upp om SVT:s krigssändningplats i de mörka Bergslagsskogarna.
Nu är jag barnsligt förtjust i bergrum inte bara för att de är hemlighetsfulla omgärdade med mystik. Det kan finnas en helt enorm främmande värld bakom en simpel dörr i skogen. Utan även detta stora komplexa system att flytta ner hela samhället under jord i händelse av ofred. Planerat och klart, in i minsta detalj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar