tisdag 26 november 2013

fivpl: Mot Signalregementet!

Detta inlägg ska handla om min kommande värnpliktstjänstgöring i Finland, som börjar i januari 2014. Vilket blev fastställt för några dagar sedan. För att skilja de kommande inläggen gällande detta från annat jag skriver påbörjas dessa med "fivpl". Vilket ska vara en form hashtag för Finland värnplikt eller något åt det hållet. Givetvis kommer jag att följa finska försvarsmaktens "direktiv för social medier" i mitt bloggande.

Varför jag gör detta är att kunna jämföra hur rekryteringen fungerar i ett annat land. Eftersom jag är sverigefinsk och har finskt medborgarskap var det inte så mycket av ett val. Visserligen hade det varit spännande och lärorikt att genomföra militärtjänstgöring i andra länder. Det är bara medborgarskapen som sätter stopp, om inte antagningstester gör det senare.

Det går visserligen att göra studieresor, intervjuer och läsa i böcker, rapporter eller dylikt. Men detta tycker inte jag är tillräckligt och ger ingen insikt på djupet men framförallt är det oerhört tråkigt. Jag är mer inne på Günther Wallraffs spår. Intuitivt känns detta helt rätt men om man ska rada upp några sakliga argument för denna "galenskap" är. Flera flugor i en smäll, civila meriter såsom teknisk utbildning inom radio- och telesystem. Möjlighet att bättra på min finska som länge legat i träda. Prova på att bo i mitt andra hemland med dess fördelar bland annat mellanöl i mathandeln, tjärschampo, kaffeost, riktig salmiak samt vackra kvinnor.
I grunden är detta ett mycket bra sätt att samla in information till kommande C-uppsats på universitet. Jag ser inte det så annorlunda än att en ingenjör på Volvo krockar bilar i vetenskapligt syfte. Jag som istället läser statsvetenskap och nationalekonomi inriktar mig på att krocktesta samhället istället.

Då så, själva mönstringen.

Lite om min svenska mönstring samt karriär i svenska försvaret går att läsa i min Newsmill-artikel Värnplikten, ett Stockholmssyndrom. I Sverige är mönstringen ett heldagsäventyr med begåvningstest, läkarundersökning, psykologsamtal, konditionstest med mera.
I Finland är det helt annorlunda, när jag kom till mönstringskontoret I Rovaniemi noterade jag hur litet det var. Det fanns tre stolar varav två redan var upptagna. Efter ett tag var det lika mycket människor som kvadratmeter i väntrummet. Vi blev en efter en uppkallade att följa med in. Jag blev ombedd att sätta mig ner, närvarande var ett högre befäl som satt vid en dator, mitt emot mig satt en kapten och en civilist från kommunen. De kollade på mina papper jag skickat in, bland annat läkarintyg. De sa att jag var en frisk ung man, vilket går emot min självbild att vara gammal och bitter. De förvånades över att jag pratade finska men sa att de brukar skicka samtliga svenskspråkiga till Nylands brigad i Dragsvik. De kollade om det fanns lediga platser i där och skrev in mig. Jag frågade om jag kunde få åka till Signalregementet istället och så blev det. De var nöjda och jag fick mitt "inryckningsförständigande" färdigt med buss- och tågbiljetter. Det kändes väldigt finskt, inga krusiduller helt enkelt. Det hela var klart på under tio minuter. Då hade ändå några minuter lagts på lite småprat. De såg att jag bodde i Linköping och undrade om det var här man tillverkade flygplan.

I Finland verkar man lita på skolsystemet och lokala vårdcentraler i bedömningen. Det skedde inga som helst kontroller. Under mönstringen i Sverige fick jag reda på att de gjort registerkontroll med mera. Då det nästan verkade stå skrivet i stjärnorna att jag skulle bli telemekaniker som min svenska värnpliktsbefattning hette. Denna befattning var säkerhetsklassad. I Finland skickas man istället till ett regemente, oftast ett närmast bostadsorten. Varpå tilldelning av befattning sker där. Inriktning och befordring sker allt eftersom vad man visar sig vara duktig på. Jag kan tycka det finska systemet verkar bättre, då folk blir vad de blir utefter sina förutsättningar och kunskaper. Således växer in i något än att bli något som kanske inte alls var ens grej. Vilka för- och nackdelar som finns i respektive system får jag naturligtvis återkomma till.

En intressant sak bland mina bokmärken är "Validering av psykologiska urvalsmetoder till värnpliktiga stridsbåtsförare" (PDF) som finns hos Psykologförbundet. Vilket är en uppföljning om att välja rätt personer till rätt plats. En tio år äldre artikel i "Vem testar testet" i Forskning och Framsteg är också intressant.
Men detta är bara två stickspår och är andra sociologiska aspekter än statsvetenskapliga. Men är helt klart en aspekt som skiljer Finland och Sverige åt. När man på andra sidan kvarken har en mer tillbakalutad inställning till vad man är lämplig och tar det efter hand. Har Sverige valt en mer offensiv inriktning i vilka man väljer ut till vad.

Vidare matnyttig läsning om hur det fungerar i Finland finns i broschyren Beväring.

Något annat ytterst spännande är att försvarsministern Karin Enström gästar Linköpings universitet. Det är Utrikespolitiska föreningen som anordnar detta på torsdag klockan 17:30. Mer information finns på Facebookevenemanget "Försvarsministern gästar UF Linköping".    

2 kommentarer:

  1. Hej!
    jag har en son som är finsk medborgare och ska göra militärtjänstgöring i Finland. Var gjorde du din hälsokontroll? har kontaktat några kliniker och ingen verkar kunna göra denna hälsa undersökning???? Hur gjorde du?
    Vänligen
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ringde närmaste vårdcentral, de funderade på saken. Under tiden hann jag göra hälsoundersökningen på en privat läkarmottagning.

      Radera