fredag 18 oktober 2013

Om jämställdhet

Detta inlägg, kanske inte just exakt detta inlägg men ett liknande hade jag tänkt skriva tidigare. Nu fick jag en anledning till att inte hålla tillbaka längre. SvD skriver om könsneutrala kataloger. Det kan vara värt att nämna att jag aldrig varit förtjust i ideologier. Varken feminism som antas vara aktuellt i detta fall eller socialism, fascism, liberalism för den delen heller.

Ideologier är ett samlingsbegrepp för en rad idéer och kanske en nödvändighet för förståelse i människans simpla enfald. Som en religion kunna förklara verkligheten omkring oss med enkla svar, förena folk i en gemenskap. Men därtill få bieffekterna av att skapa enkla sanningar, grupperingar och konflikter.

Begreppet "ta det inte personligt" är inget som finns i min värld. Säger jag något, ta det personligt. Det är inte på grund av din hudfärg, åsikt, yrke, kön eller läggning, utan på grund av dig som person. Tycker jag att du är tappad bakom en lastbil, så tycker jag verkligen inte att alla med de egenskaperna är så. Ej heller vid beröm ska man ta åt sig äran för vad en grupp gjort. Som "vårt" lag gjorde mål, "vårt" lag är bättre än ditt lag. Vilket leder till, jag är bättre än du. På helt felaktiga grunder.

Jag tyckte dessa saker ovan var värda att nämna, för mig är det självklart men inte för alla. Dock finns det undantag vilket gjorde mig oerhört glad. I Norge har samtliga partier i Stortinget enats om att införa en könsneutral pliktlagstiftning. Alltså samtliga män och kvinnor lyder under exakt samma lag. De kan därför på samma grunder antas till värnpliktstjänstgöring. Det finns absolut ingenting som säger att kvinnor inte är lämpliga bara för att de är kvinnor. Som första NATO- och europeiska land i nutid tog man slutligen till vara kvinnorna i Norge.

"En verneplikt kun for men er i utakt med samfunnet. Et lands borgere skal ha de samme rettigheter og plikter, uavhengig av kjønn. For det andre trenger Forsvaret å rekruttere de beste, og vi trenger et mangfold. Da kan vi ikke utelate den ene halvdelen av befolkningen, sier forsvarsministeren." 

Citatet taget från norska regeringens hemsida. Förändringar i lagtexten till ett mer neutralt språk finns här.
 
I Sverige pratar vi istället om frivillighet och rättigheter. Vilket i min mening är fel, det finns inget som är fritt och allt kommer med en kostnad. I pudelns kärna leder kvotering och positiv särbehandling ingenstans. Utan för att vinna respekt måste det ske från grunden på lika villkor. Oavsett man eller kvinna måste dessa få växa på egen hand finna sig själva och utvecklas som människor. Vi kan inte curla eller räkmacka in folk här och var. Det leder bara till slitningar, avundsjuka och fullständigt blåser bort den ödmjukhet och respekt inför uppgiften. Återigen det är upp till varje individ att göra sig förtjänst av sin omgivnings vördnad. För det är inget man kan lagstifta fram. Jag tror inte jag skiljer mig från andra i detta avseende.

Det är således inte möjligt att tvinga på folk åsikter genom att lagstifta dem, varken för eller emot jämställdhet. Att kvotera in kvinnor i styrelser exempelvis tycker jag är en objektifiering. Lika mycket som att säga att de inte kan eller ska få göra militärtjänstgöring. Jämställdhet är inte att bygga en Potemkinkuliss av en grupp människor med olika yttre attribut. Jämställdhet för mig är när man behandlar människor som personer, individer och inte som grupp. Att det sedan råkar bli så att blir en övervikt för antingen män eller kvinnor någonstans kvittar.
För huvudsaken är vad personen i fråga presterar, inte kön, läggning, tro, avgångsbetyg eller om personens far var astronaut en gång i tiden. Givetvis uppfyller man inte kraven är det lätt att skylla på sitt kön, för att det kan absolut inte vara något fel på en personligen?            

För att återgå till leksakskatalogen så är det enligt mig ett icke-problem. Det liknar mångt och mycket ett exempel rörande den norska könsneutrala värnplikten. När detta kom till min kännedom i somras försökte jag hitta engelskspråkiga nyhetskällor. Men istället hittade jag en oerhört trångsynt inlägg på bloggen Oz Conservative. "De där smala armarna kan inte bära något" är ungefär lika korkat som "Jag kan inte föreställa mig en pojke som leker med dockor". De har all rätt att tycka som de gör med stöd av lagen. Dock kan ingen av dem skriva lagar som göra att jag ska tycka som dem. Dessa två extremer gör att de liknar varandra, de vill båda styra över någon annans liv. Extremfeministen som tycker män är ohyra och den ärkekonservative som tycker kvinnan ska laga mat. Att dessa överhuvudtaget ska debattera är en omöjlighet.

Det är dock kul att munhuggas med denna typ av människor fyllda av åsikter och snedvriden retorik. Hur de vrider och vänder på allt för att krokigt långsamt bara måla in sig i ett hörn. Jag som föredrar sakfrågor är således hatad av samtliga. I detta fall om värnplikt så tycker jag kvinnor ska ha samma skyldigheter som män, vilket långt ifrån alla feminister gör. Även de förlegade könsrollerna många konservativa företräder är det svårt att ta in att en kvinna skulle kunna vara bättre än en man, särskilt inom "manliga" områden.

Det går även att dra paralleller till svensk blockpolitik i detta. Två parter som båda är helt tappade bakom lastbilar och drar sig mot mitten, men trots detta inte kan enas. Detta kommer bara leda till större framgångar för SD som på grund av pajkastandet blir mer legitimt. Även om de företräder en trångsynt migrationspolitik så klingar skällsordet rasist mer falskt ju mer folk tappar respekten för S och M.

Jag hade hellre sett en regnbågsregering som diskuterar sakfrågor och faktiskt enas kring ett gemensamt mål med stöd av folket. Precis som de gjorde i Norge. I Sverige har V lagt fram en liknande motion 2013/14:Fö203. Nu kommer tyvärr den antagligen inte få genomslag. Vi kommer antagligen inte få se unga kvinnor växa, våga ta för sig och bli riktiga kvinnliga förebilder i annars så mansdominerade områden. Istället blir gamla roller cementerade och livet fortsätter med att bråka om meningslösa lyxproblem, bunta ihop folk i vi och dom. Likt ett fotbollsderby vilket stridshingsten till statsminister tycker är hela Sveriges angelägenhet. Vilket antagligen är en konsekvens av de lattedrinkande sillmjölkar som gör ROT-avdrag gråtrunkandes, vilka måste hävda sig med fotbollsvåld för att fylla ut sina meningslösa liv i jakt på bekräftelse.

Jag ska inte omgärda mig med mystik, heraldisk symbolik eller skumma associationer. Utan jag är kort och gott mänsklig, en individ att älska eller hata. Men knappast på grund av att jag är man, sverigefinne, stockholmare eller cyklist.

         

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar